Citat:
Under de senaste veckorna kör de ryska politiska magasinen på tv en kraftig drive mot just Tyskland. Olaf Scholtz nämns aldrig utan att hans farfar (som tydligen var högt uppsatt under Tredje riket) nämns. I förra veckan visades en dokumentär där man visade att Scholtz gestik när han höll tal var identisk med Hitlers, etc.
Politiska ledare säger ingenting, men i medierna blir tonen mot Tyskland allt häftigare.
Ryssarna är rädda för Tyskland just nu. Berlin har velat fram och tillbaka tidigare under kriget och allmänt setts som den svaga länken i den Fria världens uppslutning emot den ryska slavstaten. Önsketänkande har präglat grundinställningen: "när väl den tyska industrin står stilla och den vanlige tysken fryser, då kommer de be om vår gas och då bryter stödet för Ukraina samman". Så har man tänkt.
Men nu står det klart att Tyskland under det närmaste året kommer att bryta sig loss från gasberoendet och ta de extra kostnader och de besvär som detta för med sig. Det finns ingen väg tillbaka.
Detta betyder två saker: dels att Europa håller ihop i stödet till Ukraina, och dels att Rysslands ekonomi är allvarligt hotad, när nu hela Europa kopplas loss från det enda som Ryssland i princip kan exportera, nämligen olja och gas. Om två år kommer det inte in några mer pengar.
Eftersom ryssarna är konstitutivt oförmögna att hantera det psykologiska spelet i den mediala världen tror man att anklagelser om tysk nazism och krigshot kommer att lösa problemet. Ryssarna tror felaktigt att den vanlige tysken kommer att skämmas för sitt naziförflutna och skrämmas inför krigshotet. Detta tåg har emellertid redan gått. De är helt enkelt för sent ute.
Ryssarna borde dessutom lära sig lite av jänkare och britter hur man bedriver medial storpolitik. Det är mycket lättare att få som man vill om man har charm och får omvärlden att gilla eller beundra en. En sådan metod är mycket effektivare än hot och skrämsel.
Politiska ledare säger ingenting, men i medierna blir tonen mot Tyskland allt häftigare.
Ryssarna är rädda för Tyskland just nu. Berlin har velat fram och tillbaka tidigare under kriget och allmänt setts som den svaga länken i den Fria världens uppslutning emot den ryska slavstaten. Önsketänkande har präglat grundinställningen: "när väl den tyska industrin står stilla och den vanlige tysken fryser, då kommer de be om vår gas och då bryter stödet för Ukraina samman". Så har man tänkt.
Men nu står det klart att Tyskland under det närmaste året kommer att bryta sig loss från gasberoendet och ta de extra kostnader och de besvär som detta för med sig. Det finns ingen väg tillbaka.
Detta betyder två saker: dels att Europa håller ihop i stödet till Ukraina, och dels att Rysslands ekonomi är allvarligt hotad, när nu hela Europa kopplas loss från det enda som Ryssland i princip kan exportera, nämligen olja och gas. Om två år kommer det inte in några mer pengar.
Eftersom ryssarna är konstitutivt oförmögna att hantera det psykologiska spelet i den mediala världen tror man att anklagelser om tysk nazism och krigshot kommer att lösa problemet. Ryssarna tror felaktigt att den vanlige tysken kommer att skämmas för sitt naziförflutna och skrämmas inför krigshotet. Detta tåg har emellertid redan gått. De är helt enkelt för sent ute.
Ryssarna borde dessutom lära sig lite av jänkare och britter hur man bedriver medial storpolitik. Det är mycket lättare att få som man vill om man har charm och får omvärlden att gilla eller beundra en. En sådan metod är mycket effektivare än hot och skrämsel.
Ryssar med charm?
Tillåt mig le, nämn en...
