Citat:
Lögnen upphöjs till sanning och inte ens kriget är ett krig.
En resumé av Putinårens upplösning av sanningen och Kremls övergång till pervers mytomani.
En resumé av Putinårens upplösning av sanningen och Kremls övergång till pervers mytomani.
Den nya sanningen ifrågasattes av de omfattande protesterna under vintern och våren 2011-2012. En stor del av den välmående medelklassen i Moskva ville inte längre hålla truten. De ville inte bara ha solresor, de ville också ha en fungerande stat med riktiga val.
Ungefär då började sanningens slutgiltiga nedräkning i Ryssland. Den statliga propagandan blev allt mer fantasifull. Oppositionen utmålades som kättare, ateister och satanister som dansar efter det fientliga Västs pipa på det heliga Rysslands altartrappa.
Ett par år senare, efter februarirevolutionen 2014 i Kiev, var sanningen helt avskaffad. I Ukraina pågår en västlig aggression mot Ryssland, förkunnade den ryska statliga propagandan. Medan en rysk invasion av Krim skedde förnekade Vladimir Putin inför den samlade pressen all kännedom om ryska truppers närvaro. Männen i omärkta gröna uniformer var ”lokala självförsvarstyrkor”, förklarade han med ett litet leende.
Några månader senare berättade han stolt att det visst var ryska trupper som hade sett till att Krim återförenades med fosterlandet. Det var ju Ukraina som annekterade Krim 1954, hette det plötsligt i propagandan. Allt är lika sant eller osant, beroende på vad som passar för tillfället
Inför årsdagen av annekteringen i mars 2015 visade den ryska statliga tv-kanalen Rossija 1 långfilmen ”Krim – vägen till fosterlandet”. Filmen består förutom intervjuer med Vladimir Putin och vackra flygbilder från Krim huvudsakligen av fantasifulla, filmiska ”rekonstruktioner” av händelserna för ett år sedan. Sanningshalten är anmärkningsvärt låg även för rysk stats-tv.
En av de märkligaste episoderna i filmen är berättelsen om de ukrainska nationalisternas mytomspunna dödståg till Krim, ett tåg som aldrig har existerat någon annanstans än i de ryska statspropagandisternas överhettade hjärnor. Ändå är det många på Krim som med förfäran återberättar historien om tåget med de blodtörstiga nationalisterna. De har ju sett allt på tv.
Det är så den postmoderna verkligheten ser ut i dagens Ryssland. Ett faktum etableras genom att den upprepas tillräckligt många gånger i tv-rutan, med patetisk röst och till ackompanjemang av dramatisk musik och skickligt klippta scener med patriotiotiska Krimbor som smider sköldar för att osjälviskt försvara sin ryska hembygd. Det låter bra, alltså är det sant.
Propaganda har funnits lika länge som människan har kunnat sprida meddelanden utanför sin närmaste krets. Det som är nytt är att den ryska statsledningen nu utnyttjar den moderna informationsteknologins alla möjligheter för att sprida oändliga mängder av motstridiga budskap som i dagens allt mer splittrade medielandskap effektivt döljer sanningen. Ett typexempel är de tiotals konspiratoriska påståenden om nedskjutningen av passagerarflyget MH17 som sprids över världen, med det enda syftet att skymma sikten för vad som verkligen hände.
Genom sin militära aggresion i Ukraina och genom att att helt strunta i ingångna avtal har Ryssland raserat grunderna för den europeiska säkerhetsordningen och stabiliteten på vår kontinent. Men den kanske på sikt farligaste aggressionen är ändå Rysslands pågående, framgångsrika angrepp på själva begreppet sanning. För om sanningen som sådan inte finns, om allt bara handlar om sociala konstruktioner, då är också begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter meningslösa.
https://www.glasnost.se/2015/i-ryssland-finns-ingen-sanning/
Tack för länken, texten låter sig bäst läsas via den.
Förklarar på ett nästan humoristiskt sätt allvaret i regimernas lögner och löften.
Det ger också en förståelse varför Ryssland är på väg att kollapsa.
