Citat:
Ursprungligen postat av
RiktigTI
Det är min uppfattning också samt samhällets generella uppfattning: att atypiska människor finns det gott om i underrättelseverksamheter. De arbetar med allt & alla. Psykopater & sociopater är väl underrättelsetjänsters våta dröm att rekrytera & även ha i sin verksamhet - de saknar samvete; ingen skulle visselblåsa direkt på grund av samvete - speciellt i omoraliska & oetiska operationer/verksamheter.
Att rekrytera normalbegåvade psykopater & sociopater är inga problem - de håll koll på personlighetstyper & vilka kan arbeta för dem i utbyte mot pengar eller makt.
För vanliga Gang Stalkers kanske det inte verkar intressant eller seriöst i början. Få inser hur dödligt seriös den ansvariga grupp är - de flesta vet inte att vi är utsatta sedan tonåren. De fattar ingenting om hur omoraliskt & oetiskt det är.
Om jag inte bryr mig om mänskliga rättigheter & sådant hade jag slutat skrivit här för längesedan. Jag är arg som fan så länge det här pågår - de är mördare oavsett VAD NI REKRYTERADE tror på. Ni vågar inte ens avslöja deras identitet. Ni är lurade på så många sätt vilket är kalkylerat - det är alltid bättre att hålla käften än att skapa problem eller bry sig.
Det här ÄR intressant - mer än vad ni inser. Så pass allvarligt att de försöker förgöra oss de ger sig på vilket kan vara deras mål, men jag tror mer på att deras mål är påverkansoperationer för deras agenda.
Ja som sagt, jag skiter i vilket... alltså ärligt talat. Jag har mest noterat det, och blivit mer medveten överlag över både min egen uppväxt och hur jag fungerar/fungerat som person. Har haft nog med annat i mitt inre att fundera på
Men visst är det intressant att fundera på, men då ska det helst vara utifrån en känsla av genuin nyfikenhet annars blir det nog destruktivt tror jag. Inget är ju renodlat så sett, såklart inte. Känslor kan komma och gå.. Men jag har mest känt som så att jag ingen som helst relation med den sfären, inte heller önskar jag ha det. Vid någon punkt i mitt liv under en kris flippade jag lite och umgicks med gangsters och var rätt störd och ställde en massa frågor angående livet och allt annat (just frågeställningsbiten var sund dock, men det var ju annars rätt förvirrat).
Jag har relationer med personer på en individnivå om det alls ska vara och annars kan det ju kvitta, och där kan man ha synpunkter såklart. ... att vara förbannad. Ja det kan man vara, men varför är du förbannad? Jag tar iaf inte till mig någon annans agenda, det struntar jag bara i helt enkelt.
Systemet är jätteweird det kan man konstatera. Men sen å andra sidan, jag hade aldrig någon värst större lust att ingå i ett jättekonstigt system ändå... Man kan hålla sig lite på sin kant också och bara observera, det går skitbra det med
Man kan alltid venta lite på FB, skriva av sig om det är nåt man är kritisk över. Samhällsdebatten glöder ju för tillfället och där kan man ta det på systemnivå utan att blanda in sin egen lilla person sas. Fast det kan man iof också göra haha, jag har ondgjort mig över både det ena och andra .. sålänge man är saklig åtminstone