Citat:
Ursprungligen postat av
Pojkrumsromantiker
Jag har sett flera inlägg tidigare i tråden om hur långsamma rySSarna varit på att ta terräng i Donbas. Vill bara påpeka några saker om detta.
1. Terrängen i Donbas har sedan 2014 varit föremål för massivt fortifikationsarbete från ukrainska trupper, och tillhör säkert en av världens mest förskanskade områden. Här lämpar det inte sig att utföra snabba, idiotiska zerg rushes med pansarvagnskolloner likt mot Kiev/Sumy.
2. Våldtäktsmongolerna satsar just nu uppenbarligen inte på att ta terräng snabbt, utan på att likt ett par fegisar mala ner den stora mängd trupp som Ukraina matat in i Sievierodonetsk-fickan. Detta med sitt till antalet överlägsna, koncentrerade artilleri. Deras mål är först och främst att slå ut den ukrainska försvarsmaktens förmåga att effektivt verka. Terrängen tar de sedan när ingen mäktar försvara den längre.
Donbas är ett prestigemål, som rySSarna ser sig nödgade att ockupera för att rättfärdiga hela kriget inför hemmaopinionen. Området krävs även för att garantera landbryggan mot Krim och Kherson/Odesa. Om Donbas faller finns det få förskanskade områden kvar öster om Dnieper, och saker kan gå bra mycket fortare när det gäller ägarbyte av terräng.
Slava Ukraini!
Helt enig i den här bedömningen, väl författat.
Det är dock, alldeles oavsett fortifikationsdensiteten och förmågan hos den trupp som håller fortifikationerna, en sällsynt illa skött rysk operation. Det faktum att en, på pappret, många gånger starkare och mer modern försvarsmakt, med i princip oinskränkt förmåga att diktera stridsförloppen, ändå misslyckats så kapitalt med sina manöverförband att de måste återgå till sovjetisk ww2-doktrin (vars enda anledning till existens i första taget var det mycket undermåligt utbildade soldatmateriel som Sovjet hade tillgång till, ergo, de kunde helt enkelt inte operera som tyskarna).
Det talas vitt och brett om alla fantastiska landvinningar som ryssarna gör, dagligen och stundligen, här inne. När man dagligen kontrollerar de interaktiva kartorna, så ser man att de fantastiska framryckningarna kan mätas i enstaka kilometer, och förmodligen är återerövrade inom någon vecka.