Citat:
Ursprungligen postat av
bofop
Problemet är att alla barn - för det handlar faktiskt om barn - inte fungerar som du antyder. Det är bevisat att det är många som inte alls tar ett dåligt betyg som en piska för att lyfta sig själva utan som en bekräftelse på att de är precis så värdelösa som de redan kände på sig och därmed får ännu svårare att faktiskt bli bättre. I skolan har man regelbundet utvecklingssamtal där det går alldeles utmärkt att förmedla vad eleverna behöver fokusera på utan att för den skull sätta en stämpel på dem.
Ibland kan det vara så att utvecklingssamtalet inte är lämplig tid för återkoppling. Vissa behöver ha återkoppling redan på lektionstid. Där skall förresten alla få återkoppling. Det är lättare för barnet att korrigera sina missuppfattningar om läraren återkopplar löpande på lektionstid än vad det är genom betyg.
Citat:
Ursprungligen postat av
Partlow
Anledningen är att en E-gräns är satt väldigt högt. Ta ämnet idrott, du kan vara Nacka Skoglund men ändå få F i kursen eftersom du till exempel inte kan resonera om hälsa på ett tillräckligt bra sätt. Det är helt orimligt såklart. I grundämnen är det dock så att vissa inte har den akademiska bakgrunden och helt enkelt inte klarar av vissa kurser. Lärarnas resurser går då nästan uteslutande till att hjälpa den eleven att nå ett E i en kurs eleven aldrig kommer klara av, vilket till slut innebär att man som lärare skiter i det och ger ett E, vilket innebär att eleven kommer igenom systemet, börjar på universitet och inte kan något. Det blir en kedjeeffekt där gymnasielärare gnäller på högstadielärare att eleverna inte kan något och universitetslärarna gnäller på gymnasielärarna. Man får som samhälle acceptera att alla inte är gjorda för precis allting. Samtidigt blir detta, med allt större klasser, konsekvenser för elever som kanske klarar sig, men hade behövt mer stöd för högre betyg eller har potential att lära sig mer. All tid går till att hjälpa de ohjälpbara. Sportfånen kommer inte kunna argumentera eller resonera för varför pulsen bör ligga på stadigt 90, och det måste vara okej att sportfånen inte kan det. Sportfånen kan fortfarande bli en världsklasspelare i hockey men inte klara av ämnet idrott i skolan. Ni hör ju.
Om sportfånen vill och kan bli världsspelare i hockey skall också denna person kunna resonera om hälsa och sin del i sporten. Denna typ av teori tar en mycket stor del av all idrottsutövning på elitnivå.
Om skolan är utformad som den skall, med sitt kompensatoriska uppdrag, behöver inte läraren ta tid från övriga för att hjälpa en elev. Skolan har strukturella problem som gör att lärarna inte fungerar optimalt i klassrummet och det handlar inte om vilken hudfärg eleven har.
Citat:
Samma gäller för svenska, religion eller historia. Du kan bli en kock eller industriarbetare utan att kunna skriva akademiska texter. Men nu faller alltför många ur systemet och klarar inte skolan på grund av för höga krav. Ändrar man till exempel till betygsystemet 1-5 så kan man få en etta och inse sina begränsningar, men fortfarande kunna få jobb som snickare. Systemet nu resulterar i att de hamnar utanför samhället. Jag vet inte hur många elever jag gett F till som helt enkelt inte KAN ett för dom irrelevant ämne. Och de gråter för att de inte kommer få sitt jobb som kräver godkända gymnasiebetyg, och många lärare ger till slut med sig och sätter ett oförtjänt E. Och så rullar det på.
Samhället behöver ha vissa krav på sina medborgare. Dessa krav sätts i grundskolan av en anledning. Utan historiakunskaper kan du inte bilda dig en uppfattning om vissa politiska frågor i en demokrati. Utan svenskkunskaper kan du inte uttrycka dig på ett korrekt sätt.
OM du har satt betyget F till folk som du anser är ointresserade får du nog rannsaka ditt eget bidrag till din profession. Då är det inte eleven fel att denne får F. Vi diskuterar dessutom grundskolan här och inte gymnasiet.
Vi kan byta ut A-F mot 1-5, det kommer inte hjälpa ett skvatt. Det enda du gör är att sätta 1 istället för F i betygsboken. Vi kan tillämpa hela bolognasystemet i grundskolan, det kommer inte att hjälpa. Problemet ligger inte i vilket betygs- och bedömningssystem vi använder. Problemen ligger tidigare i ledet redan innan eleven träder in i klassrummet.
Citat:
Jag vill även säga att elever enormt sällan tar det som en morot om de får dåliga betyg. De blir nedtryckta och får dåligt självförtroende. Jag har sett massor av vårdnadshavare som är skyldiga till detta. De säger att eleven inte kan något och då tror de att de är precis så värdelösa. Jag har själv varit med om det hemifrån från mina föräldrar när jag gick i skolan. Det tog många år att inse att jag inte var värdelös, varken i skolan eller som människa. Och nu är jag lärare själv.
Det enda eleven vet om sitt betyg är vad den specifika bokstaven är värd i samhället. Eleven vet tyvärr ingenting om vad den bokstaven väger upp i kunskaper. Fråga en elev som du själv har vad det innebär att få ett B eller ett C i ett ämne. Vad ska eleven kunna då? Vad kan eleven? Du märker snart att bokstaven intet säger eleven någonting om vad denne kan, bara att folk i allmänhet anser att betyg B och A är jätte bra och F och E är rejält dåligt.
Citat:
Ursprungligen postat av
TredjeDiket
Var är det bevisat menar du? Jag har två barn själv så du behöver inte spela Allan.
Den enda skillnaden enligt dig är alltså att det är ett muntligt betyg istället för på papper? Curlingförälder deluxe. Ta lite tid att hemskola barnen som vuxen då? Så att de slipper få F nästa termin.
Var är föräldraansvaret?
Nej, en formativ återkoppling är inte betyg. Du ser, dina påståenden är ett praktexempel på varför vi inte skall diskutera dessa frågor bland allmogen. Grundkraven för att kunna diskutera dessa frågor är att man vet skillnaden på omdöme, betyg, bedömning och återkoppling.