Varför envisas skribenter med "NATO/OTAN"?

Ha! Tänk vad okunnig man kan vara. Jag som suttit och retat mig på att om de nu ska vända på Nato-loggan så kan de väl göra en riktig spegelvändning, hade ingen som helst aning om att Otan är Nato på de romanska språken… Man lär sig något nytt varje dag😃!

Logotypen är tvåspråkig, det stämmer. Men det är en logotyp. Inte namnet på organisationen. På samma sida kommer du lägga märke till att "NATO/OTAN" aldrig används i text.

EUs logotyp har inga bokstäver i sig. Flera andra organisationer har logotyper som inte matchar namnet. Din poäng är inte så bra som du tror.

De som skrev texten på sidan måste ha missat att titta i hörnet.

Det är inte autism som sådant, utan snarare bara n00b-skribenter som försöker framstå som insatta debattörer genom att inkludera den franska förkortningen, som om det vore relevant för själva diskussionen. Typ, "jag vet att NATO kallas OTAN på franska, därför är mina argument vassare än dina, jag är intellektuell", lol. Har inte stött på det själv, men blir inte förvånad över att vissa pseudo-intellektuella tramsar på det sättet nuförtiden.

NATO är för övrigt inte en försvarsallians nuförtiden, utan snarare en kriminell krigshetsarorganisation som snabbar på utvecklingen till WWIII.

Samma för mig! Jag har suttit och undrat varför de skriver NATO baklänges!

Förmodligen samma sorts figurer som envisas med att skriva Nato med små bokstäver därför att någon språkvårdare någon gång bestämt att det ska skrivas så på svenska.


Jag skulle snarare kalla det en angreppspakt med uppgift att leverera lydtrupper till USA:s krig runt om i världen. Men visst, Stoltenberg är ganska bra på att hetsa, också.

Apropå det så tycker jag att det svenska skriftspråket rent allmänt behöver ett standardiserat lyft där man tar fram nya regler för hur olika ord och namn och annat ska skrivas, där man bör följa det engelska skriftspråket i mångt och mycket, som är mer utvecklat vad gäller apostrofer som bland annat används i förkortningar av olika ord (can't istället för cannot osv; vi brukar ju inte skriva da'r när vi förkortar dagar), där stor bokstav används inte bara för namn utan även etniska grupper, och då givetvis även stora bokstäver för akronymer som NATO och andra förkortningar. Till och med iOS och iPhone skrivs ju ofta på svenska nuförtiden, Ios och Iphone, lol.

Ja, det är en helt korrekt beskrivning. NATO har ju bidragit till en hel del fred, främst i västvärlden, och även med östra Europa (då främst under Warsawapakten), men på senare år post-Sovjetunionen så har NATO mer använts för att hetsa fram krig och faktiskt användas i krig mot underutvecklade tredje världen länder som Irak, men också Serbien. Och nu i Ukraina så håller ju NATO på att leda oss in i ett världskrig, över vad? Retorisk fråga.

På vilket sätt är det mer utvecklat att tillämpa främmande språks skrivregler på svenskan? Varför är det mer högtstående att skriva ”Peter’s frame of reference” i stället för det svenskt koncisa ”Peters referensram”?
Är det något språks skrivregler vi inte bör ta efter så är det engelskans. Men vi ska förstås inte ta efter några skrivregler alls eftersom varje språk behöver sina helt egna regler alltefter sin unika beskaffenhet.

Bara det att du formulerade det på det sättet, säger rätt mycket om hur borta du är i den här frågan (inte NATO/OTAN frågan alltså, utan snarare hela din syn på hur man bör uttrycka sig i skrift).

Handlar inte om högstående, dock är det mer högstående att skriva så, men högstående är inte poängen eller syftet. Det handlar om korrekthet och klartydlighet.

Engelskan använder ju bokstaven S i ändelser av namn och ord som både plural och bestämd form; svenskan använder inte bokstaven S för plural (vi använder -er för plural istället, vilket också är fallet för en del andra germanska språk), men svenska språket använder också S som bestämd form, vilket inte är en slump, då både svenskan och engelskan är germanska språk och har en del grammatik gemensamt. Jag använder själv 's även när jag skriver på svenska, och har gjort så i flera år, trots att jag vet att det är fel enligt nuvarande svenska akademins regler för hur man skriver på svenska, eftersom jag tycker att svenska språket bör ta efter engelskan på bland annat detta.

Varför inte? Engelska har ett mer utvecklat och avancerat skriftspråk än svenska, som är ett mer nerdummat skriftspråk i bästa jantelagensanda (det är för komplicerat med apostrofer för gemene man, så vi använder oss inte av apostrofer) och liknande Lowest Common Denominator anpassning.

I så fall kanske du bör uppfinna ett helt nytt skriftspråk som inte är ett alfabet överhuvudtaget? Alfabetet uppfanns ju av semitfolk och modifierades av greker och italienare, hur kan germanska talare använda ett skriftspråk som inte uppfanns av proto-germanerna?!?!? Värsta haram walla bror. Klarar germanska folkslag verkligen av att förstå och uttrycka sig på ett semitiskt, grekisk-modifierat, latin-anpassat skriftspråk, eller behöver germanska språk ett helt nytt skriftspråk uppfunnet unikt för de germanska språken, och då även med regionala variationer för svenska, tyska, engelska, holländska osv? Allt måste ju vara superunikt och totalt originellt och puristiskt, annars är det inte äkta!

Skämt åsido, det är okej att återanvända bra idéer. Engelskan har ett bättre utvecklat skriftspråk, och deras skriftspråk tar hänsyn till ljudlagar och hur ord förändras över tid med apostrofer, vilket är bra. Det enda som engelska kan ta till sig från svenska är väl det här med särskrivning, annars ligger engelskan på en högre nivå i att uttrycka sig i skrift.

Du verkar inte förstå att alfabetet är ganska flexibelt och kan anpassas till alla möjliga språk och även skrivas på en mer highbrow nivå, och du verkar vara nöjd med svenskans nuvarande lowbrow skrivstil.

I alla fall, jag tror att de flesta i tråden är överens om att så fort någon skriver OTAN så är det en oseriös clown som försöker posera som politiskt kunnig genom att använda sig av meningslös info.

Kan du ge något exempel på när svenskan använder ”s” för att beteckna ”bestämd form”?

"Det där är Martins bil"...

Du kan läsa mer om det här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Best%C3%A4mdhet

Eftersom man inte alltid vet om namnet slutar på ett S eller inte så är 's ett bra sätt att skriva för att indikera bestämd form, till skillnad från svenska skriftspråkets lathet att bara lägga till ett s som suffix. Vissa namn slutar ju på S och då vet man inte alltid om det är bestämd form eller inte om det är ovanliga namn. Så 's är ett bra sätt att indikera bestämd form.

Har du någon relevant fråga eller så, eller förstod du inte att jag avslutade diskussionen genom att ge dig svar på tal som inte går att motargumentera?

Edit:

Ja, jag vet att det ska vara jantelagsanda där, skrev på mobilen och orkade inte korrekturläsa allt.

Det -s du talar om är ingalunda ”bestämd form”; det anger genitiv, ett kasus som betecknar ägande. Bestämd form är t ex ”boken”, medan ”bok” är obestämd form. Det påhängda s-et har inget med bestämd eller obestämd form att göra.

Svenskan är väldigt praktisk, för vi hänger på en ändelse för att beteckna bestämd form: byrådirektören, dumheten, äpplet, fåntrattarna, getterna osv. Den smidigheten saknar engelskan, liksom de flesta större europeiska språk.

Jag citerar Wikipedia-artikeln jag länkade i mitt förra inlägg:

I modern svenska och danska samt i norskt bokmål, som inte har annan kasusböjning än en genitivbildning genom tillägg av suffixet -s, anges bestämd form med böjningsändelser (suffix), som placeras efter suffix för numerus (plural) men före genitivsuffixet -s. I exemplet flickornas = flick(a) -or -na -s är -na bestämdhetssuffix för plural.

Suffixet -s indikerar alltså bestämd form för namn och vissa ord. "Det där är Martins bil" innebär alltså att det är Martin som äger bilen, och -s är indikationen för att det är hans bil i bestämd form.

Okej så hur hävdar du bestämt att det är Martin som äger bilen?

Det där är Martinen bil.

Det där är Martint bil.

lol

Det verkar som att du inte kan skilja på bestämd form, singular och plural. lol igen.

Du kan kalla det praktiskt, många skulle nog snarare beskriva t- och n-genus som jobbigt och onödigt krångligt, i alla fall om de inte har svenska som modersmål.