Citat:
Ursprungligen postat av Eremona2.0
Ja hela nazistgrejen är bullshit.
Ska man snacka procent, är nazismen lika livskraftig (eller tom mer livskraftig) i Ryssland.
Ukraina har väl 44 miljoner invånare (grunden för min uträkning) så för att vara en reell kraft, måste ju nazismen samla hundratusentals gubbar. Inte ens en 10 000 nassar som springer hinderbana dagligen, snortar amfetamin och beväpnas av Väst, räcker för att ta Ukraina från nuvarande regering.
För att vara en kraft att räkna med, måste de nog vara 100 000 man och jobba 100% disciplinerat i åratal ...
Min teori är att naziststoryn var tänkt att användas som en mindre del i en större mediakampanj där huvudspåret var att Ukraina äntligen "återförenades" med Ryssland. Detta skulle publiceras samordnat i ryska medier någon vecka efter att specialoperationen hade inletts och huvudmålen hade uppnåtts. Den läckta artikeln från RIA Novosti visar vilka tongångar man hade planerat att basunera ut och vad det primära fokuset i berättandet skulle ligga på.
Medieflödet skulle fyllas med bilder på den lyckliga återföreningen, då och då varvat med lite bilder på besegrade nazigangsters från Azov och uppgifter om ynkryggen Zelenskys flykt. Man skulle visa att ukrainarnas egentliga vilja hela tiden varit att tillhöra Ryssland (huvudbudskapet) men att detta förhindrats av ondsinta marionett-globalister i Kiev och deras nazistiska hejdukar i Azovbataljonen (delbudskapet). Så fort detta folkrättsvidriga hinder var röjt ur vägen så återgick Ukraina direkt till den naturliga ordningen och
russkiy mir kunde åter börja blomma.
Det här budskapet måste hamras in för att lägga den politiska och retoriska grunden för fortsatta erövringskampanjer mot Moldavien, Rumänien etc. Även i dessa länder kommer man att peka ut olika typer av problem som ligger i vägen för folkens
egentliga vilja att ingå i den ryska intressesfären. Vare sig det handlar om nazister, globalister eller någon obskyr ryssvänlig minoritet som påstås leva under förtryck spelar inte så stor roll, huvudsaken är att Ryssland har en moralisk skyldighet att undanröja problemet. Och när det är undanröjt så återgår landet till sitt naturliga tillstånd och införlivas i russkiy mir. Detta kanske inte ens behöver framstå som Rysslands målsättning med sitt agerande utan bara som något som sker av sig självt när rätt förutsättningar råder, typ.
Att det blivit så mycket tjafs om nazism nu beror på att den ryska ursprungsplanen gick åt helvete. Istället för kärlek och acceptans möttes man av hat och benhårt motstånd. Och på samma vis som man bevisligen var oförberedda för detta militärt, på samma vis saknades det en propagandamässig plan B. I det läget får man försöka jobba vidare med det man har och improvisera lite dag för dag. Nazistfrågan blir plötsligt jätteviktig, central nästan (även om den till viss del ersatts av NATO-frågan i rysk media). Och storyn blir uppenbart bisarr när den gång på gång landar i en evighetsloop där Ukrainas nazism ständigt jämförs med ryssarnas uppenbara förkärlek för samma ideologi.
Ryssarna brukar vara bra på propaganda, men att vi nu sitter och diskuterar så här konstiga saker tyder på att de inte haft tiden som krävs för att förbereda ordentliga talking points som håller för månader av hårklyveri. Nazistfrågan hade gjort sig bra som delstory i 1-2 veckor, men som ett av huvudargumenten för ryssarnas casus belli är det helt klart undermåligt.
"Amen Azov då!"
"Amen Wagner då!"
"Amen kolla den här bilden på ukrainare med hakkors!"
"Amen kolla den här bilden på soldater från Rusich med hakkors!"
Det är en genomkass diskussionsplan för att motivera ett krig av den här omfattningen. Som bi-diskussion för en kort specialoperation, absolut. Men i ett storskaligt utdraget krig som nu blev fallet, not so much. Och samma sak kan nog sägas om Z-folkrörelsen som de mer eller mindre drog fram ur röven när tidsplanen sprack. Allt andas improvisation, panik och tidspress.
