Citat:
Ursprungligen postat av
RudyardKipling
För att det ska vara ett krig krävs väl åtminstone två stridande parter? Svenskar och européer har ännu inte samlat sig, men jag spår att det kommer att ske.
Bra spaning. Alla varumärken som ställer sig på mångkulturens sida ska bojkottas.
Handlar om att upplysa andra. Även om jag inte köper hans produkter kan jag se till att inte köpa något till mina barn därifrån och dessutom berätta varför. På så sätt väcks fler och fler. Sprider sig det här i den yngre generationen så har dessa företag en dyster framtid.
Du är givetvis fri att göra som du vill. Det jag ser som anmärkningsvärt med Johan Lindebergs uttalande är inte i sig hyllandet av mångkulturen, utan att han tillåts upprepa den vanliga infantila dogmatiska synen på mångkultur från ett vänsterliberalt perspektiv som egentligen inte alls har med mångkultur att göra.
Lindebergs första argument låter som följande; "Jag har till och med fått amerikanska konservativa män i privata golfklubbar att klä sig i nya moderna kläder med ny passform." Delvis definierar han kultur utifrån begreppet
ytlig kultur; maträtter och klädsel, snarare än begreppets egentliga innebörd; synen på våra institutioner och myndigheter (synen på religion, ideologi, människor; mer precist kvinnor och barn, samt djur), vilket projiceras på samhället. Tyvärr har Lindebergs definition lyfts fram som en ledstjärna där budskapet är att alla sociala identiteter; kön, etnicitet, sexuell läggning och religionsutövning ska få bli i del av det moderna samhället så länge som individen underkastar sig den postmarxistiska ideologin.
Hans andra argument; "Det är självklart att gängkrigen handlar om tillhörighet och en stor protest mot segregationen i Sverige." är ett typiskt substanslöst ontologiskt anförande som vilar på tanken om människan som en
tabula rasa utan hänsyn till individuella skillnader i personlighet, kognitiv förmåga eller psykopatologi. Det egentliga frågan är väl om Lindeberg själv tror på skiten eller om avsikten är värdesignalering för att stärka sitt varumärke, och på längre sikt höja sitt kapital.
Det ironiska och paradoxala med Lindebergs text - vilket han själv inte är medveten om - är att samma ideal som han påstår sig bekänna sig till och hylla inte alls är mångkulturellt, utan en heterogen vänsterliberal utopi som påtvingar individen hög konformitet; "För att citera Olof Palme: ”Det får inte finnas vi och de. Det finns bara vi”." Vi:et kan enbart finnas genom att utplåna de:et, delvis förordar Lindeberg en auktoritär symbolisk nationalism, som vägrar människan att vara eller uttrycka sig annorlunda än det makten (han själv) förespråkar.
Lindeberg vägrar förstå att det mångkulturella samhället kommer att öka spänningen mellan olika grupper, och på sikt minska tilliten och undergräva det samhällskontrakt vilket gjort det möjligt för Sverige att ha en välfungerande välfärdsstat. Poängen med en mångkultur är just att tillåta individen att själv forma sitt liv, detta oavsett om han eller hon vill bekänna sig till olika religioner, subkulturer, ideologier (även militanta och exkluderande former). Detta vill dessvärre inte Lindeberg göra, utan han vill påtvinga andra sina egna värderingar, vilket inte har med mångkultur att göra. Tvärtom är han en motståndare till det ideal han själv glorifierar. Lindeberg ägnar sig åt "Bullshit" delvis att göra intryck, där motivet är personlig ekonomisk vinning och hyllningar från likasinnade.