27 åring bor hemma - hjälp

Vem bor i andra rummet?

Det är din jävla dotter, ditt eget kött och blod och du vill skicka henne till massa hem eller dylikt och du gnäller på att du inte orkar ta hand om hemmet?

Svenskar äcklar mig något otroligt.

Fyfan vilken äcklig människa du är.

Det känns som att du är ”medberoende”. Släng ut henne, det finns absolut inget mer du kan göra för henne och du är nog inte rätt person att få dottern på rätt bana eftersom att hon inte lyssnar på dig.

Respektlöst att hon trots att ni bor i en tvåa inte respekterar ert privatliv och tar er för givet. Din partner lär inte stå ut i all framtid, är du verkligen beredd att offra ditt förhållande?

Mitt barn andras ungjävlar.

Tyvärr är det så svinigt, att man måste nå botten för att vilja ta sej upp ingen. Släng ut dottern, och låt henne komma tlll sjukdominsikt

Okej spela in ett filmklipp med en rundtur i lägenheten och visa mig, samt skriv ner hela baksidan till din situation så ska jag göra en ny bedömning efter dom förutsättningarna.

känner väl igen detta, tyvärr droger är skit, helvete vad det ställer till. se till att hon inte skrivit sig på er adress o om hon har så måste ni ändra det. Börjar hon bråka hos er o ni ringer polisen så kan de inte skicka iväg henne om hon är skriven där. Jag har svårt att ge råd, men i dagens sverige finns väldigt många hemlösa, det är lätt att bli hemlös, och socialen garanterar endast akutbeonde och där flödar drogerna vilket gör det än mer omöjligt för din dotter att komma ifrån dom. Hela upplägget är så jävla dumt, när någon försöker lägga av så skall de bo granne med andra missbrukare och är det något missbrukare älskar att göra så är det att se till att ingen lämnar missbruket. Tyvärr inte mkt till råd här, men kontakta socialen även om de är helt dumma i huvudet oftast, men gör ett försökt

Har du tittat på Dr Phil någon gång?
Han pratar ofta om de som möjliggör ett oönskat beteende.

Jag tycker att du ska skriva en lista på vad du kan hjälpa henne med.
Exempelvis följa med till läkaren och andra möten då det säkert inte är lätt för henne att klara av det ensam.

Du ska också skriva en lista på vad hon måste göra.

Om nu detta inte fungerar så tar du kontakt med socialtjänsten och får henne placerad på ett tryggt boende.

Jag förstår att det inte går att kasta ut sitt barn men ni måste få hjälp för att hjälpa henne / er.

Du ska inte ha dåligt samvete för att du sätter ner foten.
Hon har fortfarande en chans till återanpassning i samhället med rätt hjälp och stöd.

Det kommer att bli en tuff period för er så det gäller att du och din man är på samma sida och håller er till planen och inte låter er manipuleras till att ge efter.

Önskar er lycka till och håller tummarna för att det ska lösa sig.

Börja så fort som möjligt genom att exempelvis säga vid middagsbordet ikväll:
"Nu ska vi tillsammans göra en plan så att du kan ta hand om dig själv och ha en egen lägenhet igen"!
"Vi kommer att hjälpa dig hela vägen"!

Säg gärna saker som: "Det kommer att bli skönt för dig att slippa bo här hos oss"!
"Det blir roligare för dig att slippa höra mitt tjat"!

Kanske låter det lite barnsligt att heja på en vuxen människa men mentalt är hon ett barn som måste lära om hur man utvecklas och lär sig stå på egna ben.

Ni får helt enkelt uppfostra henne en gång till.

hoppas du får ALS eller annan skit o kom sedan tillbaka här o skriv om du ändrat uppfattningen om sjukpensionär, de få jag vet som är sjukpensionärer är fan helt jävla förstörda av skador eller sjukdom,

Har hon sagt något om vad hon tänker sig att hon ska göra i framtiden?

Varför inte bara skaffa en större bostad? Det är självklart att hjälpa sina barn, oavsett vilken ålder. Jag tror att alla normala föräldrar delar min åsikt. Om ni har en tvårummare i dagsläget går det enkelt att byta upp sig till en fyrarummare så har ni lite buffertutrymme också

Vad gör hon om dagarna?

Är nog bäst att sätta en bortre tid för hur länge hon kan stanna hos er. Om du säger att hon får stanna maj ut, men inte en dag in i juni. Och så påminner du om det.