Citat:
Ursprungligen postat av
ViskSten
OK, det var en nyhet för mig. Tog det första som poppade upp på Google. Tack för förklaringen.
GM har inte erkänt att hon med vilje har velat mörda BO så kanske det fick henne att agera?! Hon tog sig upp tidigt på morgonen och inväntade personen hon hatade och slog till. GM trodde/tror att hon skulle/ska komma undan ett alltför långt straff om hon säger sig inte ha planerat ett mord utan bara velat skada BO. Hon hade dock med sig kniv OCH hammare så att hon planerat att mörda BO är ganska självklart.
Ni som undrar varför BO inte anmälde GM för dödshoten. Det kanske hon gjorde? BO var kristen så hon kanske ville vända andra kinden till? Hon trodde inte att GM sa det på dödligt allvar? Hon tyckte synd om GM?
Har för egen del aldrig blivit dödshotad och känner ingen som blivit det. Kan föreställa mig dödshot är vanligast i vissa kretsar bland kriminella missbrukare och i situationer rörande sex, hämnd och pengar.
BO har ju nyligen, vid 45 års ålder, upprättat en begravningsfond som täcker omkostnader vid hennes eventuella dödsfall, som hon lämnat till en av döttrarna. Det menar jag är ett tecken på att hon känt sig allvarligt hotad. Hennes familj har ju gått ut och berättat detta i medierna, men anhöriga nämner ingen upprättad polisanmälan.
Folk skiljer sig åt, men är hyfsat säker på att ett dödshot skulle göra mig skräckslagen. Bara att hota en annan människa till livet är så sjukt. En sådan människa är gravt störd. Det är min omedelbara känsla, att det gör man bara inte utan ha ett big issue. Någonstans finns en naturlig spärr, man inte går över, där jag själv kontrollerar mina impulser.
En insikt om att man kommunicerar. Jag kan bli arg, upprörd, sur, besviken och frustrerad men personangrepp och dödshot är tabu. Har blivit riktigt upprörd på min arbetsplats, men vissa saker säger man ändå inte. Det är nog illa att folk kan se hur arg man blir.
