OBS. Detta är inte mina ord, utan är skriven av en som har jobbat länge inom det svenska försvaret, samt ur ett militärt perspektiv.
-Det som varit på tal relativt ofta angående kriget har varit kritik mot Rysslands beskjutning av vad som kallas för civila mål. Detta sätt att prata om mål är problematiskt utifrån en militär ståndpunkt men framförallt en moralisk ståndpunkt.
Kriget är en katastrof ur alla tänkbara perspektiv. Jag kan inte nog trycka på att det är det ukrainska folket som just nu utsätts för det mest skrämmande vi känner till. De måste överge sina hem, slåss för sitt land, eller bli av med allt. Denna analys syftar inte att ta Rysslands sida i kriget, men då de uppmärksammats beskjuta civila byggnader är det det exemplet vi får ta. Den humanistiska aspekten av kriget är en annan diskussion.
Denna gång ska en analys av det generella målvalet för både rysk och delvis ukrainsk (eller svensk) sida göras. Syftet är att ge en grund i att förstå varför man kanske väljer att ändå skjuta på byggnader som erhåller folkrättsligt eller humanitärt skydd.
För att lägga det kallt och hårt: Det finns inga civila mål i krig enligt distinktionsprincipen. Själva namnet "civila mål" är motsägelsefullt. Alla mål, militär personal eller civila byggnader, finns på en skala där de är bekämpningsbara. Antingen genom sin status som militära mål, eller av militär nödvändighet.
Vad innebär militär nödvändighet?
Innebär det ett militärt nödläge? Likt nödvärn i svensk lag? Nej.
Militär nödvändighet kan sammanfattas som att principerna som humanitär rätt baseras på underordnas stridens.
För att kunna nyansera det hela och ge en bättre förståelse för val av mål och tillfälle att slå.
Distinktionsprincipen.
Att skilja på civilbefolkning och militära mål. Flyende civila med väskor i händerna eller soldater med vapen i händerna. Det finns en tydlig distinktion mellan vad du får och inte får beskjuta som militär.
Proportionalitetsprincipen.
Att inte använda mer våld än nödvändigt för att lösa den militära uppgiften och våldet ska stå i proportion mot risken för civila liv kontra målets betydelse. Att inte lägga 35 st. 1000-kilos bomber på en skyskrapa för att det finns tre soldater där.
Försiktighetsprincipen.
Att vidta de åtgärder som krävs för att minimera skada på tredje part. Välja tid på dygnet man beskjuter den skola där fienden lagrat ammunition.
(Principen om överflödig skada och lidande. Inte nyttja jaktammunition, eldkastare etc om det går att undvika.)
Militär nödvändighet sätts i relation till ovan principer som alla ingår som basprinciper i humanitär rätt i krig.
Militära mål.
Militära mål är mål som är av vikt för den militära insatsen. En luftvärnspjäs är ett definitivt militärt mål. En ammunitionsdepå likaså!
En kyrka, ett sjukhus, en skola då? Nej, inte ursprungligen militära mål. Dessa erhåller ett särskilt skydd mot att bekämpas!
- Men du får inte utnyttja detta skydd för att skydda egen militär verksamhet!
Nyttjar du en skola, en kyrka eller ett sjukhus, som alla erhåller ett skydd enligt folkrätten, så förbrukas deras skydd.
Du ger en anfallare all rätt i världen att göra vad den anser lämpligt med de byggnaderna för att vinna sin strid. Du har gett han rätten! Du har agerat fel!
Militär nödvändighet trumfar allt.
Dock finns inget givet medel eller tillfälle att när som helst i striden frångå de humanitära principerna och hävda militär nödvändighet. Att plötsligt utan föregående spaning eller förmåga att i realtid ha uppdaterad lägesbild om målet (genom exempelvis drönare eller spaningsförband på plats), bomba ett flerfamiljshus eller rikta ett stridsvagnskompanis eld mot byggnaden. Förmodligen har underrättelseförmågorna sett något där som föranleder bekämpningen!
Det är den sammantagna bilden där alla ovan faktorer och principer vägts in som avgör om det var nödvändigt eller inte. Men finner man en bekämpning nödvändig för striden, så kommer det att hända.
Exempel!
Sätt dig in i läget som militär chef.
Vi blir anfallna av en överlägsen motståndare och i försvaret av vår huvudstad används den fördelaktiga terrängen runt om staden för att gynna vår strid. En gammal sanning är att om terrängen är viktig för oss, är den viktig för fienden också. Du ansvarar för den västra flankens säkerhet.
Mitt i staden, på ett mer öppet torg ställer våra Grad-pjäser upp för att ge en glödande hälsning till ett framryckande fientligt förband som siktats av våra spaningsförband för en liten stund sedan.
Detta fientliga förband framrycker förbi och grupperar sitt artilleri intill en skola, och klockan är runt 11 på förmiddagen.
Vi överväger att inte skjuta då risken för att barn (även som skolan är stängd) kan befinna sig nära och leka på lekplatsen, likt barnen i Baghdad när USA anföll Irak, 2003 (där nära 8000 civila dog mellan mars-april det året).
Vi tittar på möjligheten att skjuta vår fiende med andra vapensystem (Proportionalitet).
Om ett av dina pansarskyttekompanier framrycker mot platsen för att öppna eld med sina stridsfordon, ökar vi sannolikheten för att inte träffa skolan alls (Distinktion). Dock är risken för dina soldater mycket hög, och har inte hur många stridsfordon som helst.
Vi tittar även på möjligheten att anfalla efter solnedgång, då barn som är ute med större sannolikhet har sprungit hem (Försiktighet). Dock är det oklart om fienden hinner skjuta eller omgruppera.
Vi har härmed värderat den humanitära rätten i beslutet av bekämpningen men kommer nu tillbaka till verkligheten.
- Skjuter vi inte nu, kommer fienden sannolikt kunna rulla upp västra flanken som en matta. Det är flanken du har ansvaret för.
Stridsfordonsförbandet vi skulle kunna skicka riskerar otroligt högt antal förluster och de behövs för västra flankens säkerhet.
Vi kan alltså bara skjuta med artilleri, och det är nu. Skolan är sekundär!
Barnen då?
Jag är hemskt ledsen att skriva såhär, men som militär chef, och ansvarig för försvaret av staden, så står större saker på spel än ett förhållandevis litet antal barn. Det är i Hollywood man riskerar krigets utgång för några barn. Skjuter inte du nu, riskerar du hela försvaret av staden genom att blotta den västra flanken. Som din chef hade jag kunnat förlåta att du förstör en skola och potentiellt dödar civila som är oundvikligt i krig. Men jag har svårt att se att du underlåter att minimera egna förluster samtidigt som du ska tillfoga fienden fler!
Missförstå inte! Vi ska göra allt i vår makt att undvika civila dödstal, men vi kommer sannolikt hamna i ett läge där militär nödvändighet tar överhanden. Det är det politiska målet; att försvara landets huvudstad, som är viktigast.
Militär nödvändighet trumfar till slut allt. Allt.
Som militär chef är det din verklighet! Du förväntas försvara landet primärt. Några barn är tyvärr inte av strategisk vikt för krigets utgång.
Lägg känslorna åt sidan - det är krig. Vinna eller dö, och därmed förlora allt.
Så!
För att sammanfatta det: Ingen militär chef har valt att bomba ett köpcenter i Kiev utan anledning. Och när han bombade, gjorde han detta vid en tidpunkt då det sannolikt var minst människor där som kunde ta skada av vapeninsatsen, typ vid 22:46.
Eller ett sjukhus där man nyttjat kulvertarna under för att transportera vapen och ammunition till stridande förband, som bombas när man sett att majoriteten av läkarna gått hem från dagen och ett stort antal patienter lämnat och ett mindre inflöde av dem pågått under längre tid. Nyckeln är att ständigt väga den humanitära rätten mot militär nödvändighet. Det är en skala och inget fast stadie.
Slutsats.
Med stor sannolikhet har majoriteten av de mål som som anfallit hitintills varit av vikt för den militära insatsen. Det är omöjligt att säga hur stor del exakt, men jag skulle bedöma (utifrån logistikläget som är knapert) att de flesta målen haft militär betydelse.
Man utbildar inte på att skjuta på civila för att ammunitionen är knapp. Det är krig, människors vilja och förmåga till problemlösning som avhandlas och inte militärt live:ande av MÖP:ar en söndagskväll med tärningar och kycklingben som avgör vad för beslut som tas.
Lägg åter känslorna åt sidan och inse; det är hemskt att civila dör, men en anfallande makt med logistikproblem har inte råd att riskera sin överlevnad på att skjuta mot mål som inte är värde för striden!
Det är såhär ryssen strider och det är såhär vi kan förvänta oss ett anfall mot Sverige kommer att se ut. Att ha Ryssland som fiende innebär att de skiter i våra sjukhus, skolor och andra civila byggnader till förmån för sin strid. Anser de att det är av värde att angripa så kommer de göra det.
Den bistra sanningen är troligtvis; Vi hade i stort gjort samma - men inte i samma utsträckning.
Slut Citat
