Citat:
Ursprungligen postat av
Snopphanen
Läs Peter Englund i DN idag. Ryssland har inte en chans, omvärlden håller fast i sanktionerna och ukrainarna gör motstånd. Kommer aldrig funka att hålla Ukraina i längden och Ryssland blir bankrupt.
Några citat ur Peter Englunds text (DN):
"Det är inte ovanligt att till synes oövervinnerliga stormakter snubblar och misslyckas i sina uppsåt. Inte minst i modern tid."
/.../
"Men även ställd inför denna katalog av storpolitiska fadäser, djärvs jag ändå påstå följande: Vladimir Putins beslut att invadera Ukraina i februari 2022 är sannolikt det största strategiska misstag som begåtts av någon stormaktsledare sedan Adolf Hitler förklarade krig mot USA i december 1941."
/.../
"Nåväl. Vid det här laget står det klart för de flesta av oss att historien om Putins invasion av Ukraina också är historien om en kedja av underskattning, misstag och felbedömningar.
Han underskattade gravt den ukrainska viljan till motstånd samt västländernas förmåga till snabb och gemensam aktion. Trodde han kanske på sina egna trollarméers tjat om väst som fegt, svagt, bekvämt, degenererat etcetera? Eller att alla nyttiga Putinkramande idioter i väst skulle ge honom understöd i proportion till alla de pengar han köpt dem med? Genom sitt övervåld har han hur som helst stärkt en nation han trodde sig skingra, och svetsat samman en allians han trodde sig splittra."
/.../
"Han misstog sig rörande vilka sanktioner som hotade och vilka effekter dessa skulle få. I grunden finns här en intressant paradox: långsamt har olusten vuxit i Europa över det ökande ekonomiska beroendet av Ryssland, vilket är en viktig del av förklaringen till varför väst under åratal tassat så försiktigt runt Putin, vars självsäkerhet, därför, icke utan rätt, vuxit i motsvarande grad.
Men nu, när skiten verkligen åkt in i fläkten, har det där beroendet på ett logiskt men lite oförutsett vis förvandlats från att vara en sårbarhet till att bli västs kanske främsta vapen. Tveklöst väntade sig Putin symboliska åtgärder, som att lägga vantarna på olika oligarkers lyxyachter. Men han räknade uppenbarligen inte med utelåsningen av den ryska centralbanken, som i ett enda smått genialt drag berövade Ryssland runt två tredjedelar av sin mödosamt ihopsamlade valutareserv på cirka 600 miljarder dollar, och som var tänkt att göra landet oåtkomligt för sanktioner."
/.../
"Förklaringarna är mångahanda, och till dels alltför tekniska för att vara av intresse här. Jag vill bara dröja vid två. Ryssland är ett av de mest korrupta och ojämlika länder som finns (en grupp på cirka 500 familjer äger mer än resten av befolkningen tillsammans). Landet styrs av ett gäng kleptokrater med Putin i spetsen, och är det då inte lätt att tänka dig att åtminstone en del av de enorma summor som hällts över den ryska krigsmakten under de senaste tio åren på något underbart vis bubblat upp i olika exotiska skatteparadis eller transmogrifierats till privatpalats i ”Londongrad”?
Värt att nämna är också att dånet från den egna desinformationen även syns ha bedövat den egna krigsmakten: vissa förband var uppenbart inte redo när Putin (efter idoga bedyranden om motsatsen) tryckte på sin knapp, och att problem med underhållet därför snabbt blivit större än förväntat i en modern armé."
/.../
"Putins imperialistiska överbyggnad är helt enkelt alltför stor för hans ekonomiska bas – för att låna en bild från Karl Marx. För precis som, säg, 1941 avgörs utgången av konfrontationen i slutänden av ekonomisk styrka, materiella faktorer. Och där är väst på alla vis överlägset. Enormt överlägset, rentav. "
/.../
"Det som slutligen kvalificerar Putins beslut att invadera Ukraina till det största strategiska misstaget sedan Hitlers krigsförklaring 1941 är de svåra, ja tragiska följder detta kommer att få för Ryssland självt. (Och jag tänker då inte på effekterna av ett eventuellt ovinnbart krig med väst.)
På 90-talet och en bit in på 00-talet fanns det en inte orimlig dröm att Ryssland, det stora och vackra Ryssland, skulle kunna bli ett normalt land, en naturlig del av Europa, till alla inblandades ömsesidiga vinst, glädje och respekt. Men någonting hände på väg till utopin. Kanske var det så enkelt att landet hamnade i händerna på tjuvar, gangstrar och gamla KGB-agenter. Eller att en modernisering av Ryssland förutsatte reformer som skulle rubba det inre ekonomiska status quo som oligarkerna och kleptokraterna byggde sina förmögenheter på, varför de i stället gick in för att bryta det yttre, politiska status quo, som generationer av sovjetledare (med alla sina brister) ändå respekterat. Jag vet inte."
