Citat:
Ursprungligen postat av
arbetet
Fan alltså! Inga fler Dior-väskor för ryskorna. Det är slut!
Vad du måste förstå är att sanktionerna de senaste åren har gjort Ryssland ganska så självförsörjande Iljusjin, Jakovlev och Powerjet, där Boeing kontrakterats som konsult för projektplanering, certifiering och kundsupport. Samarbetet med Boeing har pågått sedan 2001. De första leveranserna beräknades ske 2008, vilket dock inte inträffade. Den första av planerade 600 flygningar under certifieringen skedde 19 maj 2008.[1] I november 2010 hade flygplanet flugit 948 gånger och sammanlagt 2245 timmar i samband med certifieringen.[2]på allt även om jag hört att parmesan-alternativet suger.
Det är våra ekonomier i EU som är sårbara med våra just-in-time-lager och annat
Suchoj Superjet 100 är ett regionalt jetflygplan med kapacitet för 75 till 95 passagerare som tillverkas av den ryska flygplanstillverkaren Suchojs civila division.
Flygplanen är utrustad med två Powerjet SaM146-turbofläktmotorer. Underleverantörer är Boeing,
Produktionen av flygplanet sker vid Komsomolsk-na-Amure i Ryssland, men Suchoj överväger att flytta produktionen till den europeiska delen av Ryssland på grund av krav från kunder och underleverantörer, varav flera är italienska.
De främsta konkurrenterna till Superjet 100 är Antonov An-148, Embraer E-Jets och Bombardier C Serie. Suchojs VD Michail Pogosian hävdar[när?] att Superjet 100 kommer att ha 10-15 % lägre driftskostnad än brasilianska Embraer eller kanadensiska Bombardier, och dessutom ha en större kabin med bättre komfort. Med en prislapp på 27,8 miljoner amerikanska dollar kommer Suchoj-planet att vara 18-22 % billigare än konkurrenterna. Dock erbjuder konkurrenterna ett mer omfattande aftersales-program och underhållsnätverk.
Suchoj Superjet 100 byggs i tre versioner: Superjet 100-75, Superjet 100-95 och Superjet 100-110.
Planet bygger på beprövad teknologi för att på så sätt minimera teknologirisken. Specifikationerna för flygplanet godkänns av Ryssland, OSS, Europa och USA och bullernivån är också anpassad efter gällande regelverk.
Flygbolag som lagt order på Superjet 100 är Aeroflot, AiRUnion, Dalavia, Transaero och Armavia. Det första planet levererades till Armavia den 19 april 2011 och landade för första gången den 21 april 2011 vid Zvartnots internationella flygplats.
Till potentiella kunder räknas Air France, Lufthansa, Iberia, UTair och SAS Scandinavian Airlines som enligt rykten från september 2007 sades vara på väg att lägga en order på Superjet 100 tillsammans med det nu konkursdrabbade ungerska flygbolaget Malév. [källa behövs]
Fram till slutet av 2014 hade 61 exemplar levererats till kunder. De största kunderna var då Aeroflot (Ryssland) och Interjet (Mexiko), och i övrigt mest ryska bolag och inget från EU eller USA. Brussels Airlines använde flera Superjet 100 från mars 2017 till 7 januari 2019 då leasingkontraktet avslutades på grund av brist på reservdelar.[3]
Läs raden före, detta var där dom tagit hjälp av västvärlden och utan sanktioner, hur kan man tro att det blir när ryska samhället är totalsanktionerat, inte som dom senaste 20 åren där dom fritt har kunnat köpa det mesta från väst. Där norrmännen var och sanerade bort ishavsflottan som låg och skräpade på stränderna runt Murmansk. Där västvärlden bärgade Kursk för att undvika ytterligare känkraftsolycka, där Tyskland gav en massa pengar för värdelösa militärbyggnader av rysk standard i östtyskland där råttorna inte överlevde ens. Allt detta sammantaget har gjort att Putin har kunnat rusta i en omfattning som inte alls hade varit möjlig annars.