Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

"Barnens trygghet"? Du flyger väl för fan inte ungarna till Mogadishu för att du skiljer dig hoppas jag. Barn mår INTE bra av att växa upp i en miljö där föräldrar inte vill vara ihop egentligen. Varför försöker man intala sig detta? För att man är bekväm och inte vågar vara själv, "tänk på barnen" är bara ett svepskäl.

Det där är s.k. anekdotisk bevisföring som ni som splittrar familjer använder er av för att döva era samveten.

Forskning och statistik visar istället att barn som lever i kärnfamiljer mår bäst.

https://www.forskning.se/2017/01/12/vaxelvist-boende-bast-for-skilsmassobarnen/

Så nej, du gör inte dina barn en tjänst genom att skilja dig.

Jag har varit med om andra som gjort det. De separerade när den yngsta var 17, och man ser ett tydligt mönster som man läst om online. Kvinnan känner sig stark och självständig och slänger ut mannen och börjar leva på bidrag och sjukersättning. Nyfunnen passion för bakning och två katter kom som ett brev i posten. Sista ungen flyttar snart ut och då får hon verkligen leva som en stark självständig kvinnan. Mannen har avsvurit kvinnor och bor själv med en katt.

Ingen "ångrar sig" utåt, men man ser hur tomma deras liv har blivit.

Fint skrivet. Du verkar ta det här med äktenskap och föräldraskap på allvar och inte, som många andra i tråden, se din partner som en BMW eller en Chanel-väska som man kan byta ut när man tröttnat på den. Rätt inställning till tiden med barnen också.

Den punkten du framhåller är intressant. Just hur mycket är det den barnlediga veckan som lockar.

Jag har skrivit om detta innan. Svensken var så blåst att han bytte 8-timmars arbetsdag mot 11,5 timmar arbetsdag (om man delar lika mellan könen).

Det är nämligen så att en barnfamilj har i snitt 7,5 timmars markservice om dagen. Det mesta av denna markservice var utförd när far kom hem från arbetet 1968 och man kunde nu koppla av och umgås.

Idag när båda jobbar 8 timmar och sedan lägger till markservice blir det 11,5 timmars arbetsdag för båda.
Det finns en stor del rätt åt i det här. Man har röstat för det. Bäddat sin egen säng.

Den andra poängen du tar upp. Jag tycker mig skönja ett mönster att folk upptäcker att gräset inte var grönare på andra sidan och snart skaffar ny partner. Ibland en sämre än den de hade. Men jag tror aldrig jag hört någon säga att den ångrade sig.
Det skulle dessutom vara lite sent.

(...)

Hur ska barn kunna må bra i en miljö där föräldrarna inte mår bra?

Du får fan ta och sluta upp med din mjäkiga och ängsliga uppgivenhet. Allt du uttrycker strålar med en aura av gnällig vädjan om att få din vänlighet uppmärksammad. Sen blir du irriterad när hon inte kryper för dig av åtrå till din sexiga snällhet...
Jag killgissar att någon har lurat i dig att manlighet skulle vara egenskaper som våldsamhet, ta plats, makt, dominans och andra kalla mobbaregenskaper som svaga misstar för styrka, vilket du naturligtvis tar avstånd från men till sådan överdrift att du inte vågar ge uttryck för någonting alls som du tror är beteende i den riktningen.
Manlighet är snarare omhändertagande, ansvarstagande, kompetens, drivkraft, handling, mål, syften, principer, integritet, ärlighet, beskyddande, tröstande, rättvisa, konsekvent, genomförande, fullföljande, benådande, förstående, hjälpande, osv. osv...
Ett vanligt missförstånd är att högt testosteron skulle göra män aggressiva, men tvärtom så gör högt testosteron män mer självsäkra, vilket tvärtom gör dem lugnare. Omgivningen behöver inte veta att man är självsäker om man är självsäker och beväpnade män undviker konflikter. Goda män delar med sig av sin påse med kul och alla får vara med. Man leder genom att visa respekt istället för att kräva den och styra, så lyssna, visa och hjälpa snarare än att tala om, peka och kräva. Ge plats istället för att ta plats...
Att du är snäll är inte fel utan problemet är att du inte gör andra saker rätt.
När organiserade du någon mindre vardaglig familjeaktivitet senast, som du ansvarat över helt och där målet är att alla bara ska ha kul och trevligt under resans gång, där du visat din fru att du har kontroll på din omgivning så även om hon blev sjuk en vecka så vet hon att du löser det bra, istället för knappt och gnälligt?

Du fokuserar för mycket på att du gillar din fru och att undvika få henne att ogilla dig. För att hon istället ska gilla dig, som i attraktion och inte hundvalp, så måste du först gilla dig själv.
Du måste skaffa dig ett eget liv med riktning åt dina värden. Ordna din närmaste omgivning på ett strukturerat sätt och rör din närmaste omgivning i rikting mot någonting.
Jag menar inte rädda världen, utan skapa ordning bara. Bädda sängen, laga skit, lura ungarna att leta bark i skogen och misslyckas med barkbåtar men ha trevligt under tiden och låt henne vara hemma i lite lugn. Sätt på en film du själv vill se och poppa popcorn. Ta på dig byxor. Res dig upp och rör dig som om du skulle göra saker.
Varför i helvete skulle hon vilja ha dig bara för att du vill ha henne?
Hon tycker ju uppenbarligen inte att du är intressant längre så din rädsla för att röra dig kommer fortsätta ta dig mot skilsmässa, tuff skit, så ta allt du ansvarar över och rör det alls ens bara mer än inget.
Hon dras till dig om du drar allt mot någonting alls så länge det inte är uppenbart korkat.
Skit i att ligga ett tag och skaffa översikt av allt du ansvarar över och skapa ordning, sen rör du hela skiten mot någonting som du kan ha misslyckats med när du är pensionär men ändå skulle ha blivit bättre.
Du är nedslagen av situationen men rätt riktning är inte du mot henne utan du med allt framåt.

Så.. jävla.. bra.
Mina kvinnoögon tindrar lite 😍