Citat:
Ursprungligen postat av
Kultingen1999
Känner igen mig till 100%, vi ligger väl cirka en gång i månaden och alltid på mitt initiativ. Jag slutade ”försöka” för ett par månader sen och har nog märkt en viss förbättring från hennes sida.
Tanken har slagit mig att dra också, lätt hänt att man sitter kvar i bilen själv i 5 minuter innan man samlat kraft för ett par timmars ständigt plockande och tvättande. Men man stannar framför allt för barnens skull samt att man någonstans vet att gräset inte blir grönare.
Jag ska nog egentligen inte klaga, vi har förmodligen bättre än många andra par då vi sällan bråkar och vi har tillräckligt med kapital för att kunna separera och ändå ha några miljoner var på fickan. Det som retar mig mest är bristen på ambition och initiativ från min partners sida. Hör inte till ovanligheten att hennes ”leveranser” aldrig blir gjorda och det slutar med att jag tröttnar och gör dom.
Gör man?
Jag tror faktiskt många lurar sig själva med klyschan om "för barnens skull". Vad är för barnens skull egentligen? Att växa upp i ett hem där mamma och pappa inte visar närhet och känslor till varandra? Det är snarare för ens egna skull man stannar, bekvämlighetsskäl och man försöker intala sig själv att det "inte blir bättre".
Frågan är vad kan bli sämre? Älskar man sin partner till det yttersta så är det såklart mycket att riskera men när man inte får något intimt utbyte så vafan..? Det är väl som att bo med en kompis vid den tidpunkten det inträffar.
Alternativet är att slänga ut metet i ankdammen och se vad som finns i sjön. Jag lovar dig att du skulle bli som en helt ny människa av att känna dig uppskattad och älskad igen.
