Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Tvärtom -- om du i gick ut och punktade upp dina lögner och tar ansvar för att du ljugit så kan det aldrig räknas som förtal.
Du kryper bakom något du vet inte stämmer för att slippa ta ansvar.
Du har inte bett om ursäkt till dem - inte ens i din sista video .. till och med där hävdar du att hon hotat dina barn och det är lögn. Vi kan fortfarande visa konversationen som visar att det är ett felskick och sekunder mellan det du uppfattar som hot och hon säger att hon aldrig skulle skada barn ..
Så du fortsätter ljuga samtidigt som du vill hävda att du tar ansvar och ber om ursäkt.
När du tar ansvar och öppet erkänner dina lögner - då kanske de tar emot din ursäkt - innan dess så är det inte ens på kartan.
De lever med dina lögner varje dag - den du påstår är incestbarn har barn som lever med detta varje dag i skolan. Den ena är tonåring och måste freda sig eftersom du pekat ut henne och hennes familj som lovligt byte.
Innan du officiellt erkänner dina lögner så kommer ingen i den familjen acceptera en ursäkt.
Du ber om ursäkt för att du skall helas - inte för att du vill lindra det du gjort mot dem .. Det är inte acceptabelt.
Någon gång kanske du växer upp och förstår det.
Ta ansvar för det du gjort - och försök inte blabba bort det med skitsnack om åtal för att du erkänner att du ljuger.
Ett erkännande kan inte bli förtal. Du kan inte dömas två gånger för samma sak -- du kan dömas i ögonen på andra - men inte i rätten.
Men du kan ge målsägarna och deras barn upprättelse.
Nej, jag fortsätter inte ljuga, vad är det jag ljuger om här och nu?
Jag tar fullt ansvar för allt jag gjort, vilket jag förklarade i min video igår.
Jag har sagt allt jag vill säga, jag har inget mer att tillägga just här.
Jag har ju officiellt erkänt att jag ljugit?
Men jag kan omöjligen sitta och rada upp varenda sak, det går inte ens om man vill, tiden skulle på riktigt inte finnas, och mycket skulle ändå falla mellan stolarna.
Jag har sagt att jag är uppriktigt ledsen, varenda ord jag skrev i ett PM menade jag, men det godtogs inte och mer kan jag inte göra, det var min ursäkt.
Det är även ett faktum om att en målsägande på nätet hetsat mig tillbaka, något som en vittnande polis i rätten kunde understryka inför samtliga i salen, det är ett konstaterat faktum.
Den ena parten var fock helt anonym så ens om man vill kan identitet ej styrkas.
De flesta som just nu läser detta förstår antagligen precis på pricken vad jag menar här.
Jag ÄR ledsen för allt, det är jag, jag skulle inte agerat som jag gjorde, och inget rättfärdigar mina handlingar.