Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Ett av de första länderna i Orienten dit Gileadutbildade missionärer skickades var Kina. Harold King och Stanley Jones kom till Shanghai år 1947, och Lew Ti Himm kom dit år 1949. De blev mottagna av de tre tyska pionjärer som hade börjat predika där år 1939. Detta var ett land där flertalet av invånarna var buddhister, och det var inte så lätt att få i gång samtal om Bibeln. Folk hade sina egna husaltaren, och över dörrarna hängde speglar som skulle skrämma bort onda andar. Röda remsor med lyckofraser och groteska bilder av buddhistiska gudar prydde ingångarna. Men det var en tid av stora omvälvningar i Kina. Under det kommunistiska styret måste alla studera Mao Tse-tungs tankar. Efter arbetsdagens slut måste folk bevista långa möten där kommunismen förklarades. Mitt uppe i allt detta var våra bröder fullt upptagna med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike.

Många av dem som var villiga att studera tillsammans med Jehovas vittnen hade tidigare haft en viss kontakt med Bibeln genom kristenhetens kyrkor. Så var det till exempel med Nancy Yuen, en husmor som deltog aktivt i kyrkligt arbete. Hon uppskattade det vittnena visade henne i Bibeln. Snart tog hon själv nitiskt del i arbetet från hus till hus och ledde egna bibelstudier. Andra som de predikade för hade en typisk kinesisk och buddhistisk bakgrund och kände inte till något om Bibeln. År 1956 nåddes ett högsta antal av 57 förkunnare. Samma år blev emellertid Nancy Yuen inspärrad i fängelse, sedan hon hade arresterats sex gånger för att hon hade predikat. Andra blev antingen arresterade eller tvungna att lämna landet. Stanley Jones och Harold King arresterades den 14 oktober 1958. Innan de ställdes inför rätta satt de häktade i två år. Under den tiden utsattes de för ständiga förhör. År 1960 ställdes de slutligen inför rätta och dömdes till långa fängelsestraff. I oktober 1958 sattes det således stopp för Jehovas vittnens offentliga verksamhet i Kina. Men deras predikande upphörde aldrig helt och hållet. Även i fängelser och arbetsläger var det möjligt att predika. Skulle det längre fram uträttas mer i detta väldiga land? Det fick tiden utvisa.
https://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1101993030?q=kina&p=par#h=123

I Sovjetunionen såväl som i världen i övrigt finns det nu människor som verkligen älskar Jehova. De lyder hans lagar och utövar sann kristendom. Finns de i stort antal i Sovjetunionen? Bör vi förvänta det? Nej, ty Guds ord visar att sådana människor skulle vara i minoritet: ”Vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” — Matt. 7:13, 14.

Med avseende på vår tid säger bibelns profetior vidare: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Gud sänder alltså ut ”dessa goda nyheter om riket” till världen, inte för att omvända den, utan till ett ”vittnesbörd”, en varning som ger människor tillfälle att välja. Endast en liten minoritet skulle tilltalas av detta, de som i sanning älskar vad som är rätt från Guds synpunkt.

Förkunnare av de ”goda nyheterna”

Vilka förkunnar de ”goda nyheterna” om det nära förestående slutet på denna onda ordning och om den annalkande nya ordningen som Gud skapar? Inte kristenhetens eller hednavärldens religioner. Vilka är det då? I boken These Also Believe anger Charles S. Braden vilka dessa är, då han säger: ”Jehovas vittnen har bokstavligen täckt hela jorden med sitt vittnande. ... Det kan i sanning sägas att ingen enstaka religiös grupp i världen har ådagalagt mera nit och ihärdighet i bemödandet att sprida de goda nyheterna om Riket än Jehovas vittnen.”

Erkänner Sovjet att Jehovas vittnen gör detta? I Toronto Daily Star rapporterades det: ”All religion är bannlyst för Sovjetmedborgarna. ... Ingenting gör dem så rasande som Jehovas vittnen. ... Pravda rapporterar att vittnena håller på att bli allt mer aktiva. ... [Deras tro] sprider sig, och alla statens kraftfulla resurser tycks inte kunna stoppa dem.”

Sovjets ledare tycker inte om att höra att Gud skall tillintetgöra den nuvarande ordningen och ersätta den med en rättfärdig ny ordning. Men samtidigt som Jehovas vittnen lyder alla det landets lagar som inte strider mot Guds lagar, kommer de inte att kompromissa i fråga om sin tro genom att vägra att bära vittnesbörd om dessa goda nyheter.

Sålunda förklarar författaren Maurice Hindus i The Kremlin’s Human Dilemma att Jehovas vittnens vägran att blanda sig i politik och ”deras okuvliga nit att evangelisera har gjort dem särskilt besvärliga för Moskva och för dem i ständig konflikt med den sovjetiska polisen. Trots att de bedriver sin verksamhet under jorden, spåras de upp och får svåra fängelsestraff. Men ingenting kan stoppa dem. Slås de ned på en plats, dyker de upp på en annan.” Han framhåller att det tycks vara omöjligt att utrota dem.

Hur har Jehovas vittnen kommit att bli spridda så vida omkring i Sovjetunionen? De är ju inte erkända, och de tillåts inte hålla möten. Inte heller kan de komma in i landet som missionärer. Hur har det då gått till?

Kom ihåg att Gud fullbordar sitt uppsåt vad människor än företar sig. I fallet med Sovjetunionen har Gud låtit Sovjets egna strävanden verka till förmån för att predikandet av de ”goda nyheterna” skall bli fullgjort. På vilket sätt?

Budskapet sprids

Det fanns visserligen några få vittnen i Ryssland redan år 1904, men deras verksamhet fick ett stort uppsving under åren 1939 och 1940. Då annekterade Sovjet den tidigare östra delen av Polen jämte de baltiska länderna och dessutom Bessarabien och norra Bukovina. I dessa områden bodde många nitiska vittnen. En morgon fann de att de bodde på sovjetiskt område, och de kom i kontakt med andra medborgare i Sovjetunionen. De predikade för dessa och spred budskapet om Guds rike.

Ett annat uppsving kom under och efter Tysklands invasion av Sovjetunionen. Under detta krig blev många vittnen kastade i nazistiska koncentrationsläger. Andra fångar, som var sovjetiska medborgare, kom i kontakt med dem, och en del blev Jehovas vittnen. Då de återvände till sina hem i Sovjetunionen efter kriget, tog de sin nyförvärvade tro med sig och spred den till sina familjer, vänner och grannar.

Ett typiskt exempel är vad som hände i det tyska koncentrationslägret Ravensbrück. När det tömdes efter kriget, befanns omkring 300 unga ryska kvinnor ha blivit Jehovas vittnen genom sin kontakt med vittnen, som var fångar i lägret på grund av sin tro.

Därpå företog Sovjetunionen, i synnerhet under åren 1950 och 1951, massdeportationer av Jehovas vittnen till Sibirien. Men det bidrog bara till att sprida deras budskap till de avlägsnaste hörnen av detta vidsträckta land. I dag finns det sålunda tusentals Jehovas vittnen i olika delar av Sovjetunionen. De riktar människors uppmärksamhet på det förhållandet att denna onda värld närmar sig sitt slut och att Guds rike snart kommer att vara den enda regeringen, som skall styra hela jorden.

Vem har givit dig rätt att sätta det kravet?

För dig är däremot alla observationer absoluta "evidens" för naturalismen eftersom allt helt ogenerat och metodiskt tolkas som att naturalismen är sann.

Det börjar gå upp för mig att ni faktiskt inte ser det som cirkelresonemang... på riktigt!