Citat:
Ursprungligen postat av
trombocyt
Det är nog väldigt få människor som aldrig har blivit mobbade. Jag kan lugnt säga att större delen av min barndom var ett helvete.
Jag har gått i terapi under flera år för att bearbeta det jag har varit utsatt för.
Men jag har aldrig skjutit ihjäl någon för det.
Du beter dig som ett troll. Dina inlägg skapar bara oreda i tråden och tillför inget annat än att du uppenbart ljuger om din relation till L.
Kontot du vänder dig är inte ett seriöst konto.
Att vederbörande gång efter annan i sina inlägg påpekar att h*n varit mobbad och att det upplevdes som smärtsamt, gör ju att man undrar lite över varför kontot öht finns i tråden. Detta är Flashback och att vara här är alltså inte alltid som att bevista en tebjudning, men sympatier tycks kontot försöka fiska. Detta samtidigt som h*n inte drar sig för att kritisera mordoffret. Väldigt obehagligt!
Beklagar däremot djupt de upplevelser och de minnen som du släpar på. Starkt av dig att berätta! Var ändå väldigt försiktig med att lämna ut nånting. Du befinner dig i pirayavatten, glöm inte det.
OnT: Det är intressant att se hur en del konton med hjälp av symboliska skohorn på alla sätt och vis försöker pressa ner sina alltför stora och klumpiga fötter i nätta skor.
Att Lydia nu är en fastställd och dömd mördare med ett sönderslaget eget liv plus förstört för Emil och hans familj, borde tysta dem som tagit som sin uppgift att skydda henne.
När domen nu finns tillgänglig, så ägnar sig de kontona åt att försöka visa att det minsann var Emil som betedde sig så illa mot Lydia så att hon inte såg nån annan utväg än att skjuta honom. Magstarkt.
Lydia hade möjlighet att söka både stöd och skydd hos kvinnojouren Olivia i Bålsta. Det gjorde hon inte, vilket talar för att hon inte upplevde sig varken hotad eller mobbad av Emil
Istället
valde Lydia att skjuta ihjäl Emil.