Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymaalko
Jag antar att en intressekonflikt bakom kulisserna händer nu.
Sjukvården har sin bild tydlig med att Anders är galen och begick dådet under allvarlig psykisk störning.
Men polisen vill inte att han ska klassas som sjuk för då blir han inte dömd för brott.
Utan vad polisen vill är att få sin åsikt genom att det var en terrorhandling, som bygger på tunn is, för att döma Anders för brott.
Men för att domstolen ska kunna köpa polisens tomma anklagelser måste kritiska frågor från Anders försvarare undvikas, vilket kan göra det svårt för domstolen att döma honom efter polisens önskan.
Espen Andersen Braathen (EAB) har erkänt morden och misshandeln mot de skadade. Inget av dessa brott är något som han kan få ens en avancerad åtalseftergift för. Det finns redan tillräckligt med bevis och vittnesmål om brotten för att en domstol ska kunna ta ställning och fälla honom till ansvar för brotten.
Polisens uppgift är utredningen fram till åtal, då åklagare tar vid och sen lämnar till domstol. Domstolen kommer säkert att döma EAB där man först konstaterar att EAB är skyldig och sen beslutar om "påföljden". Påföljden är det vi i Sverige kallar "straffet". Domstolar i västvärlden får inte döma svårt psykiskt sjuka till fängelse utan påföljden kan istället bli psykiatrisk vård.
För några decennier sen hade vi i Sverige ett pågående oskick att rättsväsendet fick ganska många brottslingar sjukförklarade, som blev friskförklarade och utskrivna innan bläcket hann torka i domarna. Då infördes en högre grad av rättslig övervakning så att rättspsykiatrin inte skulle utnyttjas som en smitväg undan ansvar. Psykiatrikerna skriver numera intyg till domstolarna (förvaltningsrätten) om patientens aktuella tillstånd och risk för återfall. De som döms i Sverige till rättspsykiatrisk vård får ofta den påföljden med tillägget SUP = Särskild UtskrivningsPrövning. Med det tror jag att polisen är i huvudsak nöjd.
Anders Bering Breivik vilken inte alls bli "sjukförklarad" utan stå upp som en man med råg i ryggen för sina gärningar. Han ville ha ett tidsbestämt straff och det skulle i Sverige endast kunna bli livstidsstraff. I Norge har man inte livstid som kan tidsbestämmas i efterhand utan 20 år med tillägget "forvaring", som innebär en 5-årig förlängning vid olika tidpunkter.
För "sjukförklarade" så består vården tills sjukdomen läkt. För EAB så är tillståndet troligen kroniskt och han kommer att "forvaras" med kontinuerlig behandling och omsorg resten av sitt liv.