Läxhjälp - Hur mycket får man hjälpa?

Hej,

Jag hjälper några ungdomar i högstadieålder med läxor. Men hur mycket får man hjälpa? Hur mycket får man rätta deras uppgifter innan de skickas in? Det är framförallt skrivuppgifter som t.ex. sammanfattning de verkar ha svårt med men även att läsa en längre text och svara på tillhörande frågor är för svårt för en del.

Jag försöker att inte vara för hård men kvaliteten på deras arbeten är inte så hög. Hur mycket får man "kräva" eller förvänta sig av dem?

Jag hade en sån lärare som dig för 10 år sedan lite mer. Och tycker du inte kan hjälpa för mycket ofc ha det ganska slappt inte kräva mycket.

Nåt mer du funderar på ang speciella uppgifter med läsa/skriva för eleven?

Egentligen bör inte läxhjälp finnas eftersom att läxor används för att mäta lektionernas resultat.
Vill du hjälpa elever att lära sig saker får du bli privatlärare istället.

Läxor ska göras på egen hand, det är liksom vitsen med dem. Man ska lära sig att arbeta själv. Men okej om de nu har svårt att lära sig i skolan på lektionerna så är det kanske detta de behöver hjälp med. Att förstå hur de ska arbeta och fylla sig med kunskap som de sen använder för att få ännu mer.

Om du löser uppgifterna till dem så visst kan de redovisa de och få berömt. Men hur ska de sen göra på proven när de bara kommer sitta handlingsförlamade. Då brukar ju även svårighetsgraden skruvats upp några snäpp. Du hjälper inte dem genom att göra deras arbete utan genom att lära dem hur de ska arbeta.

Har de svårt att läsa i högstadieålder?
Har de aldrig haft några förväntningar på sig?

Och jag som tyckte det var illa att vår åttaåring har lässvårigheter.

Har de telefoner så kan du låsa dessa via family link tills läxan de fått hem är gjord. Förslagsvis med vissa förväntningar på kvalitet också.

Naturligtvis ska du inte rätta deras läxor innan de lämnar in dem. Hur ska då läraren kunna bedömma vad eleven kan och inte? Har eleven problem med läsförståelse och du sitter och skriver de rätta svaren så kommer han eller hon fortfarande ha problem med läsförståelse, och det kommer att bli svårare och svårare att hänga med i undervisningen ju längre tid som går. Försök hellre att diskutera texten med eleven, ställ frågor, ge denne tid att själv hitta svaren. Öva upp förmågan helt enkelt, så att eleven faktiskt lär sig något, inte bara lämnar in rätt svar. Sen får det bli vad det blir, lärandet är viktigare än resultaten. Resultaten kommer när eleven lärt sig.

Du får väl vara lite pedagogisk..

När en viss typ av uppgift ställer till problem får du snabbt rita upp liknande uppgifter och se till så dom förstår hur man löser dom, sen kan dom själva lösa den ursprungliga uppgiften

Det är nästan helt uteslutande svenskauppgifter eller längre skrivuppgifter som ställer till det för dem. Det är sällan några matte- eller fysikuppgifter, därför är det svårt att rita och ge liknande uppgifter exempelvis.

Jag hoppas att jag inte har missförståtts, jag gör aldrig deras läxor åt dem. Jag gör mitt bästa för att ge dem den förståelsen och kunskapen som krävs för att de i största mån ska kunna göra uppgiften själva.

Jag låter dem läsa texten, ber dem återberätta den för mig och här uppstår det problem eftersom de oftast inte förstår de viktiga detaljerna av och nödvändiga nyansskillnader i texten. Därefter går jag igenom texten och återberättar stycke för stycke. Jag förklarar nyckelord och försöker ge exempel.

I det här momentet försöker jag försäkra mig om att texten är uppfattad, jag uppmanar dem att ställa frågor om de delar de inte förstår och jag förklarar på eget bevåg de delar som jag misstänker inte har förståtts helt vilket många gånger visat sig vara behövligt.

Senare när vi går vidare till att börja skriva t.ex. sammanfattningen så "produceras" en text med onödiga detaljer, grammatiskt felskrivna meningar, brist på struktur, faktafel och annat.

Jag går igenom deras text tillsammans med dem och pekar på var det brister genom att ständigt hänvisa till det ursprungliga materialet. Innan jag rättar ber jag dem läsa upp sin text högt för sig själva (och mig) och låter dem upptäcka de fel de kan men det är långtifrån tillräckligt för att texten ska nå "acceptabel" nivå (enligt mig).

Olika former av distraktioner är (tyvärr) inte problemet. De lyssnar på mig när jag talar.

Jag vet inte vad deras svårigheter i att läsa, förstå och skriva bottnar i, jag undrar ibland om det är språkbarriären som är kärnproblemet eftersom de är födda här men har utländsk bakgrund, men jag har gjort den olyckliga observationen att de har lika undermåliga kunskaper i deras modersmål som i svenska.

Ja i värsta fall ligger det då i generna, rent krasst.
Läsförståelse är något som behöver mängdtränas tillsammans med instruktioner om hur man läser ng, skeljud, med mera, och eftersom skolans resurser bara räcker till viss grad är det man själv som får hoppa in som förälder.

Men jag förstår frustrationen.
Jag lärde mig läsa hela ord när jag var 3 och läste utan problem hela fjärde harry potter när jag var 6 eller 7, och tyckte större delen av grundskolan att de som stakade sig fram i högläsningen i mellanstadiet och högstadiet var råidioter.

Tyvärr kanske man får säga, så är det svårare att lära sig saker när inte nyfikenheten finns där. Hjärnan binder inte synapser lika bra när man är omotiverad i lärandet och tycker det är tråkigt, och tyvärr är barn lite för outvecklade för att förstå "blir inte du någorlunda bra på det här snart så kommer du få torka stjärt för mat på bordet när du är vuxen".

Du verkar ha helt rätt arbetssätt. Tyvärr så, i många fall - som här - är det ett långtidsarbete... Inget snabbfix, du måste jobba med dem minst skolåret ut.

Men om de läser mycket, skönlitterära böcker, populärvetenskapliga böcker, så hjälper det till i det långa loppet.

Ungdomar har ofta svårt med sånt, dvs att få fram essensen ur en text, och det blev än värre nuförtiden när det är dator, och smartfåne för hela slanten...
Dina lärlingar har dubbel skopa pga sin bakgrund, men så här kan det säkert se ut på många andra håll också.
De / deras föräldrar har i alla fall ambitioner, de har ju städslat dig. Många andra nöjer sig med ett läge som svag elev.

Jag minns, det är väl en 20 år sedan nu, innan smartfånernas tid.

Jag jobbar som lärare, SO ämnen.
En ganska bra åk 7. De får fördela sig i grupper och jobba med föreslagna men delvis valda ämnen.

Jag har en läcker uppgift åt klassens intelligentaste kille i par med en annan, ganska duktig kille. Bägge helsvenskar.
En bok om teknikhistoria, och de har som specialité, vapen och vapenutveckling... En väl skriven, mycket lättillgänglig populärvetenskaplig bok.

Efter några dagar kommer de och säger att det är för svårt. Först trodde jag att de antingen fånade sig, eller att de inte ville ta i. Men de kunde inte... Faktiskt.
Jag minns inte hur jag löste uppgiften åt dem; jag måste iaf ha reviderat frågan så vem som helst kunde få ihop något.

Men till min överraskning insåg jag alltså, att de INTE hade förmågan att läsa igenom en text, ta tillvara fakta och kunskaperna, låta sin hjärna bearbeta dom, och skriva ner en fungerande sammanfattning...
De var sönderkörda av enkla skrivuppgifter och enkla lärobokstexter, som var färdigtuggade och det var bara att ge enkla svar på enkla frågor. Där frågan och texten direkt korresponderade med varandra...

Och det var alltså den klipske, intelligente killen med tillgång till bollplank...
De lite svagare eleverna var givetvis ännu värre ute... Så med dem uppdelade jag givetvis motsvarande material några få sidor i taget... Så det blev mera tuggvänlig.

Jadå, som jag minns det, det blev ganska bra till slut för allihopa. Men jag fick mig en obehaglig minnesbeta som jag minns än...