Vilka hade egentligen den bästa uppväxten(objektivt)? 60,70,80,90 eller 00-talister?

Min syn:

Jag känner inte till så mycket om 60-talisternas uppväxt men eftersom aga förbjöds 1979 och säkert fortsatte bakom stängda dörrar av tradition så tror jag att ni har haft det sämre än andra. Ni växte dock upp i ett svenskt och tryggt samhälle långt innan sociala medier eller ens datorer fanns i varje hushåll. Ni umgicks på ett kvalitativt sätt med varandra och var närvarande utan att pilla med någon telefon. Ni har däremot missat att kunna spela TV-spel och annat tillsammans med era kompisar och jag tror att ni hade en hel del dötid när ni mest satt och hade tråkigt.

70-talisterna tror jag har haft det bättre. Aga var ute ur bilden och jag själv som 90-talist har en delvis romantiserad syn av hur ni hade det, mycket för hur folk i omgivningen födda på 70-talet har beskrivit er uppväxt. Ni levde också i ett svenskt och tryggt samhälle men jämfört med 60-talisterna har ni som sagt sluppit aga i högre utsträckning och ändå varit unga när saker och ting började bli mer moderna. Tror därför att er uppväxt var bättre än 60-talisternas.

80-talisterna har vad jag tror haft en ännu bättre uppväxt än 70-talisterna. Ni har haft det ungefär som vi 90-talister men lite mer socialt under stora delar eftersom datorer och annan teknik först blev tillgängliga i mångas hem under era (kanske sena) tonår. Ni har haft en svenskare och mer trygg miljö än oss 90-talister men det känns som ni varit mer involverade och kanske utsatta för huligankulturen som fanns i mitten/sena av 90-talet med (som jag upplevde det) en hel del bråk och stök. Ni har dock haft den väldigt bra uppväxt mycket lik min egen.

90-talisterna (the sweetspot). Vi växte upp och var små vid millenieskiftet och samtidigt som Internet exploderade. Min barndom/ungdom går att dela upp i två helt olika epoker. När jag var riktigt liten och Internet ännu inte slagit igenom levde jag ungefär som er 80-talister. Inga smartphones utan simpla mobiler som man ringde och smsade med, ingen satt och pillade hela tiden osv, klassisk svensk uppväxt från 1900-talet (utan aga också givetvis). Vid millenieskiftet blev Internet verkligen stort och jag var i precis rätt ålder (kanske lite ung men ändå) för att spela sånt som Tibia, WoW, Red Alert med mer vilket var fantastiskt. Så förutom en till hälften klassiskt svensk 1900-talsuppväxt så upplevde vi 90-talister den gyllene tiden av gaming, filmer (Harry Potter, Sagan om ringen, Starwars, American Pie) med mer i en ålder där sånt är som allra häftigast. Skulle säga att fram till vi var 15 så var vi mer utomhus än vi var hemma och game:ade, även om vi gjorde även det sistnämnda en hel del. Väldigt socialt och man lekte ute hela tiden. Mot slutet av mina tonår började alla ha smartphones och det sociala började försvinna, men jag anser fortfarande att vi har haft det bästa av två världar med att både umgås massor utomhus men också game:a. Sverige var fortfarande relativt tryggt också även om det mot slutet av 00-talet började finnas en del invandrargäng som stökade.

00-talisterna. De har haft den absolut sämsta uppväxten av oss alla. De hade en smartphone i handen sedan tidig ålder, de leker aldrig utomhus såsom vi gjorde, de är generellt extremt otåliga och helt beroende av skitspel på både mobil och dator (fortnite, overwatch) och annat skräp, och på det missade de också den gyllende eran av gaming. I deras klasser har hälften inte kunnat svenska, de har ingen aning hur det är att gå i en svensk skola där det är stor samhörighet och relativt få bråk.

Det här var min syn som säkert inte är objektiv fullt ut. Nu vill jag att ni andra fyller på och ger eran syn på vilken generation som hade den bästa uppväxten. Jag anser följande ordning: 90-talister, 80-talister, 70-talister, 60-talister, 00-talister. Ge eran syn och motivera

Omöjligt att definiera ”bästa” då det är subjektivt.

Nu är det ju fel att generalisera. Är själv född 75 och min barndom bestod av att man lekte och socialiserade med andra. Sverige var monokultur olika åsikter fanns inte. Alla följde strömmen.

Livet var enkelt minimal brottslighet inte mycket invandrare. Sedan kom 90 talet med lågkonjuktur, bostadskrach och massinvandring från Jugoslavien.

Jag är 70-talist och kan absolut inte klaga på min uppväxt.
När man var liten så lekte man med kompisar, antingen var man ute i skogen och lekte cowboy och indianer eller röda vita rosen eller annat. Var det trist väder så satt man inne och byggde lego eller spelade brädspel. Barnprogrammen visades klockan 17:00 tror jag det var och höll på i en halvtimme och sen kunde man göra annat resten av tiden. Tecknat fick man se när det var jul, God morgon Sverige eller anslagstavlan.
Jag har inga stora skador av varken vilse i pannkakan, syster yster eller storpotäten.

När man sen blev äldre och kunde gå ut på krogen så hade vi i vår lilla ort iallafall en handfull olika ställen med trubadurer och disco så det var bara att välja. Oftast satt man på en pub fram till midnatt och sen gick man till discot sista timmarna. Det var väldigt sällan något bråk eller gruff utan alla pratade med varandra då det var en mindre ort så kände man mer eller mindre alla. Nackdelen var väl att man inte träffade så många nya människor. Möjligheten fanns alltid att åka med bussen dryga timmen till större städer med större utbud men var sällan någon hit och nattbussen hem var oftast ruskigt tung.
I samma veva kom också datorerna så smått och man började surfa runt och chatta med människor på nätet. Jag var på Kajen, Aftonbladet och Entrén mest, körde även en del IRC och givetvis den underbara ICQ Det tog sin tid att surfa med 9600 modem som sen blev 28800 och 33600 innan man fick ADSL

Invandrare träffade man sällan på, vet att vi hade en kille från chile i parallellklass i lågstadiet och sen i mellanstadiet fanns det någon afrikan i någon klass över mig. Samma gällde också under hela min tid i högstadiet och gymnasiet, de adopterade eller invandrare personerna kunde man räkna på en hand.

En mindre ort några mil från där jag växte upp hade ett ghettoområde och där var det alltid kaos och problem och dessa hus fick sen rivas då det inte var värt att renovera skiten så redan på sent 80-tal ställde det till problem och ändå såg inte Lövet vad som skulle komma när han bjöd in 1 miljon till av dem.

Med tanke på hur jävla mycket ungdomsrånen har ökat kan det inte vara kul och växa upp nu.

// PoK

90-talisterna är ju den förlorade generationen. Se bara på reklamen för McDonalds, en talande bild på hopplösa människor födda 90 och som gamat hela sin uppväxt och fortfarande bor hemma. Ingen vill anställa dessa till kvalitativa arbeten. I topp skulle jag säga 70-talet, härlig tider.

Håller inte med. Vi hade det bästa från två världar. Lekte ute precis som er men game:ade också mycket när Internet slog igenom, de bra spelen. Tror du syftar 00-talisterna och 10-talisterna som är väldigt lika varandra och bägge efterblivna. Har mycket mer gemensamt med 80-talister än med 00-talister.

Jag är tidig 80-talist och är glad över att jag fick vara med om när datorer och internet blev tillgängligt för gemene man. Jag vet inte om det mest är nostalgi men communityn kring gaming och tidiga MMORPGs var otrolig.

Ja exakt. Jag körde MMO:s som 11-åring, det var rena knarket. Tänk det jämfört med dagens 00-talister som bara spelar skräp och inte har en aning om hur bra spel med community är.

Håller med. När jag var liten så var det fortfarande fotboll, landhockey och andra lekar som gällde med kompisarna. Man ringde varandra innan eller pratade i skolan om att stämma träff och efteråt åt man sen middag. På vintern var det olika träningar eller så samlades man hos någon och spelade super nintendo eller sega. Jag kommer fortfarande ihåg några av mina barndomsvänners telefonnummer och på den tiden hade inga barn mobiltelefoner. När jag kom upp i tonåren kom precis första versionerna av CS, Starcraft sedan kom Diablo 2. Vilka jävla minnen. Min första mobiltelefon fick jag när jag var 16. Skulle nog säga att jag hade en nästintill perfekt barndom och man kände knappt till någon som var kriminell eller blivit utsatt för grövre brott.

Mm, visst.. psykisk ohälsa var knappt ett begrepp när vi andra växte upp jämfört med er störda generations samlande på diagnoser.

Är också född på 80-talet. Kunde inte vara mer nöjd! Kul tråd även om de flesta av oss som har ett par år på nacken givetvis kommer se allt i nostalgins vackra skimmer.

Det jag minns väldigt starkt är att det fanns en väldigt stark lojalitet. Jag började spela mitt första MMORPG 1997 och spelade med samma människor i över 10 år, vi hade IRL träffar där folk reste över hela världen för att träffas, när vi bytte MMORPG bytte nästan samtliga tillsammans. Det var som ens familj, att byta till en "bättre" guild fanns inte på kartan.

24 år senare har jag fortfarande kontakt med många av dessa människor.