Har jag dåliga vänner?

Jag har två kompisar som har fruar som är kompisar sedan innan. De hittar på saker gemensamt så som parmiddagar, firar högtider och hänger på helger. De bor i samma ort och jag bor cirka 1,5 timme med bil bort. Jag blir sällan inbjuden och blir jag det är det alltid i sista sekund när de inser att jag inte har några planer vilket får mig att känna mig som någon de tycker synd om. De umgås ofta bara de två. Om jag försöker bjuda in en av dem så föreslår den alltid att jag även ska bjuda in den andre. På grund av att vi alla är ganska upptagna blir det då en helg flera månader framöver istället för något spontant som var min tanke och vi ses då ganska sällan. Mina kompisar jobbar dessutom numera på samma företag och båda kommer snart att få barn, vilket jag är långt ifrån. Det känns alltså som ytterligare en sak som kommer göra att de två har mer gemensamt och ytterligare en ursäkt för att stöta ut mig. Vad ska jag göra? Vi lärde alla känna varandra samtidigt och därför har jag sett oss som lika nära.

Att du bor nästan 2 timmar ifrån är nog en anledning till att du inte blir bjuden, du bor väl för långt bort helt enkelt för att umgås och dessa två kompisar kanske umgås relativt ofta utan att du vet om det?

Skaffa nya kompisar eller en fru är det enda lösningen.

Dom är inte dåliga vänner. Livet är bara så. Man växer upp från varandra.

Är inne på samma linje som Tatianathegoodgirl. De är inga dåliga vänner men ni är på olika platser i livet (och då inte bara fysiskt). När de får barn kommer den skillnaden att bli ännu tydligare. Mitt råd är att skaffa andra vänner och inte förlita dig så mycket på dessa två.

Förstår att det kan kännas lite men det är så livet är. Livet förändras och det gör även vi människor.

// CC

Flytta till annan ort. Skaffa annat jobb, eller börja på någon ny utbildning. SPara pengar och lev utomlands ett tag. Skit i att lägga tid på att försöka förändra mänskor.

De kanske tyvärr trivs bättre i varandras sällskap och står närmare varandra och är på samma plats i livet än vad de känner att de är med dig. Det är givetvis inte så kul att vara i den situationen men samtidigt så skulle jag inte säga att de är "dåliga vänner" för det.

En umgängeskrets på tre blir alltid sådan, så fort någon lämnas utanför så känner sig personen ratad. Men är du säker på att du faktiskt blivit ratad? Är det din egen känsla som spelar dig ett spratt eller återspeglar den verkligheten? Är det en universel regel att i ett umgänge på tre så måste man alltid umgås alla tre tillsammans? Rannsaka dig. Och ta livet med ro. Allt handlar inte om att umgås.

Tack för alla svar! Ni har nog rätt i att vi är på olika platser i livet. Men vad betyder det att om jag bjuder in A bjuder han alltid in B och vice versa men de ses utan mig hela tiden?

Jag hade uppdaterat bekantskapskretsen med annat folk, hygglo att bli inbjuden i sista sekunden..

Det är nog dels en logistik fråga som folk varit inne på tidigare i tråden. De är vana med att umgås pga närhet.

Jag tror du skjuter dig själv i foten om du börjar fundera på om du är en dålig vän eller om de inte värdesätter relationen.

Tror i mångt och mycket det handlar om att ni börjat växa ifrån varandra, det låter ju som att dina vänner snart kommer att skaffa ungar, ha föräldraledighet tillsammans etc.

Har inte några konkreta råd men försök att inte se det som en personlig skymf.