Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Samtal med LoVi:

Jag berättar för LoVi att jag är privatperson som är intresserad av LoVi:s berättelse för den har inte riktigt kommit ut. LoVi hade mycket att berätta så nedanstående är ett kondensat. LoVi gav mig tillåtelse att berätta vidare vad som sagts men inte lägga ut namn och bostadsort. LoVi är bekant med Hanna och har ännu idag kontakt med henne. Hannas riktiga namn är ersatt med [Hanna] nedan.

LoVi bekräftar att han/hon hört skrik på natten när Helena försvann. Vid tillfället var LoVi ute med sin hund och stod bredvid en jättestor sten på Lockerudsvägen.

- LoVi: Ja, jag ringde ju dit för de sade att om man kom ihåg någonting så skulle man ringa. En kvinnlig svarade och skulle meddela vad han nu hette, men han ringde aldrig tillbaka.

- LoVi: Först stod jag där och hörde en flicka som skriker. Och så hörde jag flera personer prata. Det var långt för mig så jag hörde inte vad de sade. Men det var natten och tyst, så man hörde så väl. Inga bilar, ingenting.

- LoVi: Hon skriker och skriker och jag tänkte blir det inte tyst så tar jag hunden och bilen och åker och tittar vad som händer.

- LoVi: Men sedan hör jag pang pang dörrar. Så jag tänkte de har väl tagit för många drinkar och tog bilen.

- RDY: Vilken riktning hördes ljuden från.

- LoVi: Ljuden kom från det håller där jag cyklade till jobbet, vägen ned till stan.

- LoVi: Klockan var halv tre tre. Det var olympiad jag tittade på hemma hos mig. [Här minns LoVi nog fel för olympiaden öppnade senare på sommaren]

- LoVi: Jag tänkte att nu så är hon tyst och hux flux kommer en vit bil, om jag inte minns fel, hög fart. Den körde vänster där jag stod och sedan en mjuk sväng höger.

- RDY: Mot Bråten?

- LoVi: Ja, men det är inte den stora vägen jag snackar om. Utan lilla vägen efter en mjuk sväng som slutar vid sista huset. [Senare under samtalet så förtydligas hur bilen kört och det talas om byggnader på det som idag är Mariegärdes väg]

- RDY: Såg du om den åkte till sista huset?

- LoVi: Ja, det finns inget annat alternativ. Sen är det gräsmatta före insatshusena.

- RDY: Du tror inte den körde över gräsmattan.

- LoVi: Nej den körde gräsmattan innan mot gröna höghuset. [gröna huset är ett av höghusen på Lockerud. bilen har alltså inte hållit sig helt på vägen när den kom farande]

- RDY: Såg du hur många som satt i bilen?

- LoVi: Nej. Den körde som attan. Jag tänkte den kom direkt det kanske är där som flickan skrek. Och jag stelna till och blev som en staty.

- LoVi: Men jag kopplade det alltså till flickan och tänkte att om jag går med hunden mellan husen så kanske jag ser. Men jag var så rädd.

- RDY: Du såg ingen flicka i bilen?

- LoVi: Nej, det var en sådan där låg liten bil.

- RDY: Hade den något speciellt på taket. Kommer du ihåg det? Något takräcke eller något?

- LoVi: Nej. Jag tänkte ingenting.

- RDY: Han som talat med dig innan, han hade talat med [Hanna] också.

- LoVi: Ja vi jobbade på XXXXX

- RDY: Pratade ni om vad ni hört eller sett och så?

- LoVi: Ja hon hade hört mot skogen och lekplatsen...

- RDY: Kommer du ihåg om bilen var kantig eller rund i formerna?

- LoVi: Nej jag tänkte inte så.

- RDY: OK Men när du pratade med [Hanna] hade hon... Hon hade hört någon bil också?

- LoVi: Jag minns inte vad hon sade där.

- RDY: Trodde ni att det eventuellt var samma bil?

- LoVi: Jag vet inte, men tiden och diskot, allting stämmer ju med vad jag hörde.

- RDY: Är du helt säker på att det var den här dagen då? För att du tittade på OS med anhöriga?

- LoVi: Ja jag tittade på OS men jag var ensam.

- LoVi: Men jag minns denna händelsen så väl för jag tänkte jag skall springa snett dit med hunden.

- RDY: Men för att koppla tillbaka till det du sade tidigare. Du tror att hon har blivit indragen i bilen, men du har egentligen inte sett henne i bilen?

- LoVi: Nej, jag såg ingenting.

- RDY: OK Och du minns inte om [Hanna] hört en bil åka iväg?

- LoVi: Nej, jag minns inte så. Det har varit så mycket snack om det här.

- RDY: Ja, jag förstår, man blandar ihop allt tillslut.

- LoVi: Om jag inte är helt ute och simmar så var det helrenovering på sista huset där och... jag tror att dom grävt i marken ... och att hon liksom är där.

- LoVi: Jag inbillar mig att hon är slängd där under.

- LoVi: Det var en stor lerig grop.

- LoVi: Jag fattar inte varför de inte kollar vilka som har bott i det huset eller dom husena [avser huset längst ned på Mariegärdes väg]

- RDY: Men du vet inte om den åkt förbi gräsmattan till Bråten?

- LoVi: Nej, det tror jag inte.

- RDY: Men du har inte sett den stanna.

- LoVi: Nej, det har jag inte.

Jag nämner för Lovi att det finns ett vittne på Bråten som sett en vit bil. Pratar lite om att det är märkligt att polisen inte hört av sig. Betonar mitt namn och telefonnummer så att LoVi vet vem jag är.

LoVi tar upp en dansk som bodde nedanför.

- RDY: Vad var det med den dansken?

- LoVi: Han som dom tog.

- RDY: Ja, han bodde nog inte där, men han var där på fest. Men det bodde en annan dansk där nere.

- LoVi: [Nämner något om en libanes som bodde där som kände Helena]

Vi talade lite om danskens bil och den vita bilen LoVi såg.

- RDY: Var bilen du såg liten eller stor?

- LoVi: Nej, det var en mindre bil.

- RDY: Så om det sitter fyra personer i den så sitter de trångt?

- LoVi: Ja, jag vet inte hur Golfen och dom är, dom är inte så stora va?

- RDY: Jasså, var det en Golf?

- LoVi: Ja, alltså det var den storleken liksom va. Det kanske var Golf det vet inte jag.

- LoVi: Synd att de aldrig ringde.

- RDY: Ja, det är synd. Det är ju [Hanna] som nämnt för en annan att du sett något och det är så det kommit fram.

- LoVi: Sedan nästa dag jag jag gick ut och pratade med en granne och sade. Vad surrar dom med där uppe. Det var en massa helikopter. Ja, det är polisen, en flicka som försvann. Ja, det är hon som skrek då tänkte jag.

- RDY: Pratade du med [Hanna] då i anslutning till det.

- LoVi: Nej, hon hette ABC ??? [Efternamnet hörs inte tydligt, men det lutar åt en kvinna som idag är avliden]

- RDY: Ja, men kommer du ihåg när du talade med [Hanna].

- LoVi: Nej, jag kommer inte ihåg det.

LoVi Berättar lite socialt om [Hanna] och att LoVi tyckte det var så otrevligt att LoVi flyttade från Mariestad.

- LoVi: Man ringer polisen och de ringer inte tillbax.

- LoVi: Jag läste i tidningen att familjen litade på polisen och jag blev så förbannad för man kan inte lita på dem. Inte i det här fallet i alla fall.

- LoVi: Ändå var det poliser från Kristinehamn och Stockholm...

- RDY: Ja, men då kanske ditt namn var borta helt enkelt.

Sedan kommer det fram att polisen talat med LoVi men det handlade om skriken men LoVi missade att berätta om bilen så det är det LoVi ringt om och aldrig blivit förhörd om.

- LoVi: Polisen sade: om du kommer ihåg nått mer så ring igen.

- LoVi: Du vet, det försvinner, man kommer inte ihåg, man är i något konstigt tillstånd, man kommer inte ihåg allt.

- RDY: Du menar alltså att de varit hos dig och då har du inte berättat allt och sedan har du kommit på mer och ringt.

- LoVi: En kvinna svarade men de ringde aldrig tillbaka.

- LoVi: Jag huxflux kom på hur det var med bilen.

Jag berättar att jag diskuterar med några på Internet och frågar om det är OK att jag för vidare det LoVi berättar. Då berättar LoVi att Pelle Jenvén har ringt LoVi efter många år. Han hade talat med [Hanna] också.

- LoVi: Han sade att om jag kommer till Mariestad så skall jag visa på platsen jag stod.

- LoVi: Jag stod vid höger och bilen svängde vänster.

Lite socialt prat om husen utmed Mariegärdes väg, byggnation av Netto osv, som LoVi inte känner till.

- LoVi: Men det retar mig att jag inte kommer ihåg om det var renoveringen av huset då.

- RDY: Jag får tacka för att du berättat om dina viktiga iakttagelser.

- LoVi: Ja, men man kunde inte ringa direkt för man visste inte att det hade hänt en sådan grej.

----

- RDY: Ja, men man vill ju tro att det är något annat.

- LoVi: Ja, jag trodde den flickan krångla till och grät, unga tösen, kanske några groggar för mycket. Många skriker och gråter när de är fulla.

- LoVi: Och sen hörde pang pang bildörrar och det blev tyst. Och så tänkte jag vad bra nu fick dom henne i bilen i alla fall kanske och kör hem henne. Men sen kom den bilen.

- RDY: Och det var några minuter efter?

- LoVi: Ja, ja

- RDY: Och du hörde flera bildörrar också?

- LoVi: Ja, jag tyckte det pang pang pang liksom. Och så pratade dom snabbt. Man hörde inte vad dom sade. Såpass långt borta.

- RDY: Och det var en manlig och en kvinnlig röst som du hörde. För du hörde både en man och en kvinna.

- LoVi: Den kvinnliga var den som skrek.

- RDY: Ja, just det och så minst en man?

- LoVi: Ja, öh, det. Jag inbillar mig att det var flera män. Dom pratade bredvid varandra blablabla och sedan pang pang

- RDY: men du såg aldrig någon på passagerarsidan?

- LoVi: Nej nej.

- RDY: Hade den tonade fönster eller?

- LoVi: Nej, det tänkte jag inte på. Den kom så snabbt. Och jag var liksom panikslagen så jag tänkte inte så stenhårt.

-RDY: Ja, men jättespännande, så jag är tacksam att du ringde tillbaks.

- LoVi: Så jag tror inte Helena ligger i Vänern. Det tror jag inte.

- LoVi: Jag tror inte de slängt henne i Vänern.

- RDY: Nej, vi får väl hoppas att de hittar henne så föräldrarna får ett avslut.

- LoVi: Ja, men dom poliserna. Jag förstår inte vad de sysslat med.

- LoVi: Du får skriva vad du vill, bara du inte säger var jag bor och heter.

- RDY: Absolut, det skall vi hålla på. Och du ser ju mitt telefonnummer så du vet vem jag är.

Avslutning

Igen: Du läser och funderar sönder det som skrivs! Du kan inte hålla på att vränga vartenda ord på det här sättet!

Om du tittar på kartan som är fastnitad på den här trådens startsida ser du att "Hanna" står precis utanför sin egen tomt. Det är alltså ingen praktisk skillnad mellan att "Hanna" står på cykelvägen och att riktningen tas från hennes bostad - det är i praktiken samma plats!

Du skriver: "Så i samma stycke kommer skriken alltifrån nästan borta vid ekuddenvägen, till en plats precis vid vändplatsen där ungdomarna måste både sett och hört vad som hände."

"Så i samma stycke kommer skriken alltifrån nästan borta vid ekuddenvägen" = JA!
"Till en plats precis vid vändplatsen där ungdomarna måste både sett och hört vad som hände." = NEJ!

Titta på kartan på startsidan. Bråket hördes från häftstiftet för "Skogsstigen". Inget annat.

Och samma ordkrängeri om den stackars bildörren. Knäpptes igen, stängdes, låstes, stängdes med en smäll ... Snälla, kan du inte bara nöja dig med att "Hanna" hörde en bildörr stängas?

Du talar till mig som om du var min morsa. Håll dig till sak och låt bli personangrepp eller instruktioner för hur jag får tänka eller tycka. Tack.



Jag belyser problemet med att använda innehållet i protokollet. Olika punkter för utgångsläge och för platsen för bråket anges, och det är mycket tydligt att det är otydligt.


Exakt så framgår det av protokollet.


Vad har du för källa till det? Enligt protokollet, som alla kan läsa, framgår det inte särskilt tydligt. Det är okay om du anser att bråket var där, men det är en interpolation av innehållet i protokollet.


Fortfarande är det protokollets kvalitet jag diskuterar. Där finns tre-fyra olika beskrivningar av ljudet, så vi vet inte vad hon hörde. Från ett knäpp, till en igenslängd dörr.

Meningen med att ifrågasätta protokollet är att hålla öppet för många möjligheter. Det är bra att tänka många tankar samtidigt.

Jag gick runt i kohagen idag är nu nästan säker på sträckningen på den norra stigen. Den började nog vid skylten i hagen nästan som en förlängning av gamla ekuddenvägens "raka" (som börjar efter fångvaktarbostäderna) och slutade vid den södra delen av lekplatsen där stigen är asfalterad en bit. Allt är överväxt nu, precis lika överväxt som den stig som fanns på en annan karta som slutade norr om lekplatsen, precis vid vändplatsen. Den norra stigen slutade ungefär där viltristret är vid ekuddenvägen.

(Gissa om jag blev paff när jag hittade ett kranie under promenaden. Det tog ett par sekunder innan jag fattade att det var ett rådjurs- eller hjortkranie. Hornen satt fortfarande kvar. Jag lämnade kvar det, men tog några bilder.)

Polisen knackade dörr redan på måndagen den 15 juni. Då kopplade "Hanna" ihop vad som hade hänt. Hon bad om att få prata med sin man för säkerhets skull. "Hanna" återkom till polisen redan på onsdagen den 17 juni. Jag förstår inte varför den här uppfattningen om att "Hanna" skulle ha agerat senfärdigt eller "långt senare" lever kvar i det oändliga.

2) Min fetning: Jag har ju pratat med "Hanna" och fått platsen visad ...

Ungefär hur tätt inpå söndagen 14 juni 1992 pratade du med henne?

Samtal med LoVi:

Jag berättar för LoVi att jag är privatperson som är intresserad av LoVi:s berättelse för den har inte riktigt kommit ut. LoVi hade mycket att berätta så nedanstående är ett kondensat. LoVi gav mig tillåtelse att berätta vidare vad som sagts men inte lägga ut namn och bostadsort. LoVi är bekant med Hanna och har ännu idag kontakt med henne. Hannas riktiga namn är ersatt med [Hanna] nedan.

(Jag raderade utskriften av förhöret på grund av antalet tecken.)

Det är några saker i Lockerudvittnets berättelse som är extra intressanta. Vittnet beskriver en högt gråtande kvinna, sannolikt mer än en babblande man, bildörrar och att det blev tyst. Det här överensstämmer mycket bra med det som "Hanna" har berättat. Till detta kommer också att Lockerudvittnet beskriver en vit bil av Golf-storlek som kommer fort som attan och svänger ner på det som idag heter Mariegärdes väg.

I övrigt är det förbluffande hur väl "Hanna" och Lockerudvittnet beskriver kontakten med polisen. Lockerudvittnet beskriver en känsla av "konstigt tillstånd", "man kommer inte ihåg allt" (på samma gång, men anmärkning), "missade först att berätta om bilen" och så vidare. Samma förvirring har ju "Hanna" beskrivet, hur hon kände sig "blockerad", typ. Lockerudvittnet beskriver hur han/hon först glömde att berätta om bilen, men att han/hon sedan "huxflux kom på det", kontaktade polisen - som aldrig återkopplade!

Vidare beskriver Lockerudvittnet att han/hon inte kastade sig på telefonen för att han/hon inte kunde tro att "något sådant hade hänt", hur Lockerudvittnet trodde att det var något annat, en flicka som "krånglade" kanske efter några groggar för mycket, att många skriker och gråter när de är fulla.

Även efter det att det blev tyst verkar "Hanna" och Lockerudvittnet ha tänkt ungefär samma sak, att när det blev tyst hade allt ordnat sig och de körde iväg. Men för Lockerudvittnet kom ju fortsättningen i och med den mindre vita bilen som kom "fort som attan" och svängde in på Lockerudområdet.

Jag tycker att allt det här visar mycket bra hur svårt det är att vara ett vittne till något som händer så plötsligt och så snabbt, hur man som vittne glömmer bort att säga till synes självklara saker, hur man som vittne lätt stressar bort sig initialt, hur man slits mellan "asch, det var nog inget" till "herregud, en tjej är borta". Det är många i tråden som hårt har dömt ut "Hanna" för att vara otydlig och typ "vacklande", men nu har vi ett till vittne som var lika disträ samt kände samma nervositet och obehag efter vad som visade sig vara en högst traumatisk upplevelse.

Du talar till mig som om du var min morsa. Håll dig till sak och låt bli personangrepp eller instruktioner för hur jag får tänka eller tycka. Tack.



Jag belyser problemet med att använda innehållet i protokollet. Olika punkter för utgångsläge och för platsen för bråket anges, och det är mycket tydligt att det är otydligt.


Exakt så framgår det av protokollet.


Vad har du för källa till det? Enligt protokollet, som alla kan läsa, framgår det inte särskilt tydligt. Det är okay om du anser att bråket var där, men det är en interpolation av innehållet i protokollet.


Fortfarande är det protokollets kvalitet jag diskuterar. Där finns tre-fyra olika beskrivningar av ljudet, så vi vet inte vad hon hörde. Från ett knäpp, till en igenslängd dörr.

Meningen med att ifrågasätta protokollet är att hålla öppet för många möjligheter. Det är bra att tänka många tankar samtidigt.

Jag gick runt i kohagen idag är nu nästan säker på sträckningen på den norra stigen. Den började nog vid skylten i hagen nästan som en förlängning av gamla ekuddenvägens "raka" (som börjar efter fångvaktarbostäderna) och slutade vid den södra delen av lekplatsen där stigen är asfalterad en bit. Allt är överväxt nu, precis lika överväxt som den stig som fanns på en annan karta som slutade norr om lekplatsen, precis vid vändplatsen. Den norra stigen slutade ungefär där viltristret är vid ekuddenvägen.

(Gissa om jag blev paff när jag hittade ett kranie under promenaden. Det tog ett par sekunder innan jag fattade att det var ett rådjurs- eller hjortkranie. Hornen satt fortfarande kvar. Jag lämnade kvar det, men tog några bilder.)

Det gläder mig att du förvaltade mitt förtroende! Tack för det hästjobb som du lägger ner på att skriva ut allt! Intressant också att se att Lockrudvittnet fortfarande har allt så samlat i huvudet, för i allt väsentligt stämmer det som vittnet har berättat för dig med det som vittnet berättade för mig när jag ringde för många, många år sedan. Märkligt bara att Pelle Jenvén inte kan ta sig i kragen och åka till vittnet, även om det är en bra bit att åka. (Men det klart, nu är han ju inte ansvarig för utredningen längre.) Men, vem av oss gör Kalla fall uppmärksam på det här vittnet? Jag tror att Kalla fall skulle behöva prata med vittnet (om de nu inte redan har gjort det). Det får ju bli en av oss som kontaktar Kalla fall, eftersom vi kan bekräfta vittnet med namn och telefonnummer. Och med tanke på att Kalla fall nu är ute efter CL som bodde Bråten, skulle det här vittnets utsaga kunna vara värdefullt.

Tycker vi ska lämna CL tror inte en sekund han är inblandad i det här, tycker den som gjort det kommer för lätt undan, han kan njuta av att nån annan får skulden, nej var rakryggad och stå för vad du gjort för det här måste ha gjort ont i dig det är bättre att berätta vad som hände för folk vet mer än du tror.