Citat:
Ursprungligen postat av
Enelalm
Skönt att du klarade dig väl.
Det är lurigt att vara i riskgrupp. Jag menar, vi som inte är äldre utan har något annat skit underliggande.
Jag till exempel råddes att hålla mig så isolerad det bara gick, vilket jag gjorde med vissa undantag för att inte helt tappa förståndet. Jag har inte varit sjuk och således vet jag ju inte om isoleringen gjort någon nytta, jag kanske skulle klarat det bra. Förmodligen inte men man vet ju aldrig.
Iom vaccinering så har jag börjat leva relativt normalt igen, jag är mer försiktig, självklart.
Som du säger, det hade varit bra om fler trots vaccinet fortsatt hålla på avstånd bland annat och det vore ju kanon att åtminstone inte släppa på nattklubbar och dyl nu utan vänta till efter vintern i alla fall.
Vi sätter ju inte reglerna som du säger men jag tycker det vore klädsamt om folk, vaccinerad som ovaccinerad ändå tänkte edter lite och inte bara kör på som det vore 2019 igen.
Jag har ju visserligen ett stort egenintresse i detta och vet att den stora massan helst glömmer covid och festar loss.
Att man klarade sig väl är väl en perspektiv fråga. Första veckan kändes det som en influensa, men dag 7-8 så fick jag problem att andas, hostade blood och febern blossade upp till max. Så jag blev placerad i en improviserad "covid anläggning" på sjukan d.v.s. en utplockad städskrubb för att dom inte hade någon beredskap att prata om. När febern började gå ned efter två nätter och min andning blev mer normal skickades jag ut bakvägen utan vare sig plånbok, nyckel eller telefon... iklädd enbart en bäddskjorta och underkläder. Där fick jag sitta i en rullstol i närmare 20 minuter innan ambulansen plockade upp mig. Var oerhört förnedrande... Klandrar däremot inte sjuksköterskorna, dom försökte så gott dom kunde med dom direktiv och planering som fanns sen var dom ju extremt oroliga p.g.a. skräck bilderna från Italien och Kina osv.
Jobbiga var ju att ens ta sig in i huset när vi kom fram då ingen anhörig fick vara nära osv.
Sen så tog det flera månader innan jag faktiskt blev återställd, hade extrem ledvärk men värst var väl lungorna. Visade sig att jag hade s.k. tyst-hypoxi under en lång period, det var först när läkaren fick för sig att ge mig en kol-behandling(kortison m. inhalator) som jag faktiskt började kunna må bättre. Var väldigt mycket experimenterande tidigt under pandemin och ingen läkare hade något bra svar på hur man skulle gå tillväga. Jag fick göra alla möjliga grejer, men det som funkade för mig var just kortisonbehandlingen och djupandningsövningar samt sjukgymnastik i form av vattengympa och simning.
Sen dess så har jag valt att bli mer aktiv dvs. simmar nu två gånger i veckan och äter allmänt bättre än jag gjorde innan. Har aldrig haft några direkta viktproblem, men det betyder ju inte att jag var direkt hälsosam innan jag blev sjuk. Stillasittande arbete, dåliga arbetstider, mycket oregelbundet hetsätande osv.
Så istället för att gömma mig, så är jag egentligen ute betydligt mer nu, än innan pandemin började och om man ska fortsätta vara positiv så mår jag nog bättre idag än jag gjorde innan jag blev sjuk. Försöker trots allt som hänt det senaste året se det positiva.
Nu hoppas man ju bara att folk tar vara på "det öppnade samhället"(Känns som det inte vart nedstängt ö.h.t.) och försöker ta vara på sig själva och andra, vaccinerade eller ej.