Varför ställer inte människor frågor till mig?

Godkväll,
När jag är på ex. en AW eller kallpratar på jobbet är det oftast jag som är intresserad av andra och utstrålar vänlighet där jag frågar hur dom mår, vad dom hittat på i helgen och fritidsintressen mm. Väldigt sällan får jag en sådan fråga till mig utan att jag behövt initiera. Vet ni vad orsaken är?

Även när jag pratar inför flertalet människor om saker som inte är jobbrelaterade är det fåtal som lyssnar. Brukar också vara samma med vänner som aldrig hör av sig eller initierar efter att man träffats, sådana vänner har jag slutat skriva till helt och hållet men tycker ändå det är synd då man spenderar mycket tid och har historik tillsammans.

Dock är det helt motsatt när jag umgås med mina riktiga vänner som faktiskt betyder något. Vore intressant att höra era reflektioner över vad som egentligen händer och om det är något från min sida som skapar detta beetende hos andra? Något jag märkt är att när jag blir mer arrogant och utstrålar kallhet och vagt intresse då kan plötsligt frågor dyka upp.. hur skall man bete sig? Är extremt driven och uppskattad bland beslutsfattarna på jobbet, kan det vara ett störmoment för andra?

Haft lite liknande ”problem” men det är bara så det är, en hel del människor är ganska självupptagna helt enkelt. Särskilt om man känner dem på ett lite mer ytligt sätt.

Det slutar ju oftast med att man minskar sitt eget initiativ. Så får de komma till en själv, istället.

Tror inte du gör något direkt fel, utan att du är mer öppen och nyfiken än en del andra personer. Men sänk ner energin och nivån lite ifrån ditt håll, om du känner att du anstränger dig lite för mycket, i förhållande till vad du får tillbaka.

Det är svårt att svara på. Det finns många anledningar/svar på detta.

- Personerna du umgås med är blyga/osociala
- De stör sig på dig. Kan vara sättet du pratar på, luktar (röker du?)
- De tolkar ditt kroppspråk som att du inte är intresserad av att prata
- Sticker något med dig ut jämfört med andra? T.ex. invandrare bland svenskar? Eller svensk bland invandrare?
- Tjänar du mer/mindre än dom? Är de snobbiga vill de inte prata med de som är "under", t.ex. Även vice-versa.


Har personligen fått utstå massvis med utfrysning av svennar som lever enligt jantelagen. Så fort de visste att jag drog in 10-12x mer inkomst via mina bolag vid sidan om, då slutade de prata med en. Hjälpte heller inte att jag är halvsvensk med icke-svenskt utseende.

När du hittar likasinnade personer, då flyter konversationerna på från båda håll i timmar.

Flyttat från Sverige och har aldrig trivts bättre. Svenskar (särskilt svennar/svenssons) är extremt osociala och avundsjuka på allt och alla. Handlar inte ens om att man skryter. Svennar är nyfikna jävlar och letar upp saker och ting utan att du nämnt det. Sedan utfryser de dig som en slags "revansch" på din success. Finns inget värre än 30-45 åriga svenska gubbar.

Vanligtvis frågar man för att man är nyfiken,intresserad eller engagerad.
Frågar ingen så är de inte nyfikna, intresserade eller engagerade vad gäller dig.
Tydligen frågar de inte heller av artighetsskäl eller för att kallprata med dig.

Jag vet inte var det där med arrogansen hör hemma, men arroganta människor tenderar att bli ointressanta och ensamma...såvida de inte har stor makt.

En reflektion från mig angående typ AW-situationer, är att de som pratar mest är de som inte väntar på att bli tilltalade eller tillfrågade. Vill man ha plats får man ta den, även om man känner sig som ett asshole.

Känner igen mig lite i detta.

Skulle tro att medmänniskor inte har något att vinna på att spela intresserade av -eller på något annat vis stå på god fot med mig eftersom jag inte har något de kan avkasta på egennyttigt. Jag är snäll som en ko i hagen så riskera att betala något socialt pris av att ens inte stå på god fot med mig existerar heller inte. Det är gratis.

Stå mig nära rinner inte ut i roliga fester, kontakter till intressanta människor (arbetsmöjligheter/nöjen) eller attraktiva bekantskaper att förlusta sig med. Allt man fick va mig och det skulle jag knappast tro är värt mödan. Kanske att något sådant, om än inte lika blytungt tragiskt som i mitt fall, spelar in i din situation också?

Vissa är narcissistiska och vill bara prata om sig själva. Andra av oss är kanske inte så mycket för kallprat överlag så kanske kan ses som lite ointresserade men är ju inget personligt mot den man pratar med egentligen utan mer samtalets karaktär och också då att just sådana samtal inte är något man startar.

Däremot känner jag nog alltid att folk lyssnar så där vet jag inte vad som händer dig. Att inte lyssna på någon kan ju ske av så många orsaker. Som en direkt diss för att man inte gillar personen, man är överlag bara tankspridd, personen är så "musig" att man inte hör vad den säger osv.

Jag läser din text såsom du är en social dräng, har du reflekterat på att du i andra situationer placerar dig i ett fack någon gång?

Själv är jag dem som de går till, men det blir väl så när man langar som sidosyssla.

Vad är en social dräng?

Det beror på energin du utstrålar

I situationer där du är självsäker och dominant kommer människor att se upp till dig och komma till dig.

Om du bara sitter tyst kommer ingen tro att du har något att komma med

Sverige är ett kollektivistiskt land, och här gäller det att precis ALLA är kopior av varandra. Samma blonda hår, samma blåa ögon, samma feministiska inställning, samma tystlåtenhet i grupp.

De är ointresserade av dig. Kollegor är kollegor, inte vänner. Innerst inne skiter jag i hur mina kollegors barn mår och dylikt och de skiter i hur mina barn mår. Kollegor umgås man med av tvång och oftast är det endast arbetet som knyter en samman.
Vänner som inte hör av sig är inte vänner, de är bekanta, samma regel gäller där. De som hör av sig och är intresserade av dig, det är dem man ska tillvara på, övriga bekantskaper är faktiskt inte viktigta.