Iron Maiden - officiell tråd

Kreativt sett tog soppan slut 2003. Men de kan säkert skita ur ett album till. Albumen blir långre och längre och långsammare och långsammare. Kanske får som bruce alltid önskat, ett akustiskt album?

dubbelppost

Då var dagen här. Dagen D.

Ja, vad ska man säga. Efter en sån lång hype är jag otroligt besviken.

Det utlovades mindre repetitiva refränger vilket jag såg som nåt positivt. Men refrängerna uteblev helt. Fattade inte vad de höll på med stundtals. Låtar som bara pågår och pågår utan poäng eller där de klämmer till. Det utlovades bryggor, solon, bryggor, instrumentalt, bryggor och sång.
Vad missade jag? Solona runkas ihop utan poäng eller melodi, instrumentala mellanspel är repetitiva och mediokra (icke-melodiösa). Alltså inga melodier, harmonier eller särskilt medryckande.

Det börjar med Senjutsu titelspåret som Bruce och många andra höjt till skyarna. Vilket sömnpiller. Långsamt tempo, samma tempo och melodi från intro genom hela sången. Massa text och det känns som en enda lång 8 minuters vers, det händer ingenting. det bara gungar fram och tillbaka. Kallad bästa öppningen sen Wicker Man, tjena. Besvikelse 6/10

Stratego Den har de flesta hört. Den fick mig att förboka albumet och det visar sig vara en av de bästa om inte den bästa låten på skivan. Monstruösa riff och trummor, catchig pre-chorus och chorus. 9/10

Writing on the wall Även här, den som sticker ut mest. På ett positivt och fräscht sätt. Bästa solot på skivan, tyvärr, för jag trodde det skulle vara mer sånt här och bättre. 8/10

Lost in a lost world Mycket X-factor här. Smått banal text. Mediokra riff, kass refräng, ännu mer runk solon. 4/10

Days of future past Lovades bli den som är mest lik klassiska maiden. Var? Kass refräng som ingen människa vill sjunga med i. Lite skönt öppningsriff. Det är deras kortaste låt men ändå är den seg... sjukt. 6/10

The time machine Den jag hade högst förväntningar på. Också denna skulle vara mer klassisk maiden (trallvänlig med sköna melodier och refräng man sjunger med i?) "Jag kan se ett hav av fans hoppa till mellanakten i The time machine"-Bruce Dickinson. Var? En repetitiv instrumental banalitet utan originalitet eller kreativitet. Lite mer intressant vers. 6/10

Darkest hour Paradoxalt en ljusglimt. Ballad-ish säger folk. Väldigt skön och lättlyssnad utan att vara upprepande. 7/10

Death of the celts Största besvikelsen. Harris borde kunna göra bättre än simpla, tråkiga riff och ett intro och melodi som ingen kommer att nyna eller att komma ihåg. Kommer ni ihåg hur mycket vi/folk klagade på No prayer for the dying, X-factor och Virtual 11? Nog fans finns det en hel del låtar där som är mycket trallvänliga och bra melodier som fastnar is kallen trots allt. De har klassiker som Clansman, Man on the edge, Sign of the cross, Don't look to the eyes of a stranger, Hooks in you (jag enda fanet?) och andra. 5/10

The Parchment Wow, nu händer det lite. I alla fall lite. Den har nåt på gång men kommer aldrig riktigt igång. Bra melodi och sköna riff 7.5/10

Hell on earth Herregud. Skivans första och enda rysning bjuder denna på. Helt sjukt. En katastrof att det tog 70 minuter, dock. Men tacksam för det lilla. Ett väldigt fint intro. Det drogs ut lite väl länge på introt och ett sådant långt och långsamt intro kunde man varit lite mer kreativ med lite flygande noter med gitarrerna istället för att upprepa (tjatigt att behöver upprepa upprepning, men det är maiden) samma egentligen simpla riff, ändock fint. Sen drar det igång på riktigt, när det egentligen är slut. Vad fan hände? Uppe och nosar på toppbetyg 8.5/10

Harris får gärna göra alla låtar nästa gång det är dags för ett nytt album, om det blir nåt.
Det var dock ganska stor besvikelse efter deras egna kommentarer och folk som har fått lyssna på albumet i förväg. Bättre än Book of souls var sagt, men jag tycket Book of souls har ett par 3 låtar som är riktigt stora och bra i jämförelse. Utan Hell on earth så hade det kanske varit Iron Maidens sämsta album någonsin?

Kanske är det det till och med. Har svårt att se att någon låt här skulle slå The Clansman eller Sign of the cross.

Slutbetyg 6/10

Håller tyvärr med. Fan inte enda snabb låt. Vafan är det fråganom? Ska dock lyssna på den lte mer innan jag dömer men är nu inledningsvis beviken.

Jag tycker maiden bara har spottat ur sig hopkok av riff och taktbyten dom sista skivorna man det var fan bättre än det här, tråkigt och platt och knappt en snabb låt. Nej jag är besviken, förra plattan tycker jag hitills var bättre för där var det iaf en del bra låtar. Men en skiva kan krävas en del inlyssning så jag ska vara öppen för att jag kan komma att gilla vissa spår. Får åter komma då jag lyssnat lite mera på den. Bara lyssnat på den en gång idag.

Yes, tycker det inte var originellt eller kreativt. Rätt trötta harmonier och melodier. Bygger inte vidare på riff och solon. Händer oftast inget särskilt intressant. Folk säger att det växer. Kanske, men tror inte det eftersom problemet var att det kändes simpelt inte tvärtom.

JAg måste revidera min åsikt och korrigera två låtar. Tyvärr mot det sämre.

Days of future past är ett jävla skämt. 4 minuter lång men känns som 8. En långsam låt och de drar NER på tempot i mitten av låten. Herregud

The time machine. Blir mer och mer skräp ju fler gånger jag lyssnar på den, och besvikelsen större eftersom att de själva och andra hypade den så mycket.
Introt är EXAKT som The Talisman. Mellan-akten, den fula lilla trudelutten som de trodde man skulle hoppa till, är EXAKT kopia av Book of Souls (låten) instrumentala mellan-akt. Hur kan de släppa igenom sån skit?

Lyssna på de två låtarna och jämför

Värst vad folk är kräsna och negativa här. Är i.o.f.s. Iron Maidens fans vi pratar om så borde inte vara förvånad. Jag tycker att skivan är kanon. Att säga att det skulle vara Maidens sämsta skiva någonsin är direkt förolämpande när det finns oseriösa skivor som Virtual XI, Fear Of The Dark och No Prayer For The Dying. För egen del skulle jag säga att det är deras bästa skiva sedan A Matter Of Life And Death. Jag har alltid höga krav när det kommer till Maiden och kan inte säga att jag blev vare sig missnöjd eller besviken.

1. Senjutsu

Bomb 1. Får rysningar vid varje lyssning. Hård, episk, nedstämd… Den som säger att Maiden inte går utanför sin comfort zone och inte vågar experimentera bör lyssna på titelspåret och tänka om. Kanske inte den mest uppmuntrande inledningen på ett album men vem fan bryr sig? Får man tunga pjäser av den här kalibern får det gå hur jävla långsamt som helst. Kan redan nu säga att detta är en av Maidens bästa låtar på 00-talet för mig. Kan förstå om den är svårsmält då den är långsam och inte det man förväntar sig av Maiden, men när man läser texten och sätter in låten i sitt sammanhang växer den och blir en rejäl kioskvältare. 10/10

2. Stratego

Gillade den innan albumet kom och med helheten i beaktning blir den ännu bättre. Minnesvärd sång och en refräng som är värd att dö för. Passar utmärkt som uppföljare till titelspårets dystra, mörka natur. Definitivt deras bästa korta spår sedan Rainmaker 9/10

3. The Writing On The Wall

Det närmaste skivan kommer en ”klassiker” och med facit i hand är den faktiskt förvånansvärt minnesvärd. Gillar Bruces sång i fr.a. verserna och melodierna är såväl minnesvärda som emotionellt drivna. Annorlunda för att vara Maiden då den har en del folkiga inslag men det är samtidigt ett välkommet tillskott till katalogen. Det slår återigen hål på myten om att Maiden inte vågar experimentera med sin musik på senare år. 8/10.

4. Lost In A Lost World

Här faller saker och ting tillbaka en aning. Gillar det mystiska och spöklika introt väldigt mycket. När låten sedan drar igång på allvar är det med ömsom vin, ömsom vatten. Håller med om att den påminner mycket om Blaze-eran och medan jag uppskattar musiken är jag inte lika såld på sången. Förvånansvärt simpelt och inte mycket sång som verkligen sätter avtryck. Inte dåligt på något sätt. Bara okej. Det tar sig mot slutet dock med gedigna melodier och ett mysigt outro. 7/10.

5. Days Of Future Past

Okej här får t.o.m. jag ge vika och erkänna att saker och ting inte fungerar. Introt är okej men efter det faller det totalt. Mediokert riff och lika mediokra verser. Refrängen är direkt usel och känns som den sattes ihop på 10 minuter i förbifarten. Bruce sjunger inte utan skriker mest utan sammanhang. Och folk vill se Maiden gå tillbaka till 80-talsstilen? Nej tack. Den här låten om någon visar att den tiden är förbi och att bandet inte är bekväma med att skriva den typen av musik längre. Albumets enda plattfall och en rejäl besvikelse. 4/10.

6. The Time Machine

Nu ställs saker och ting till rätta igen. Älskar det Talisman-liknande introt och när låten väl tar fart är igenkännbarheten på maximal nivå. Varje riff och varje strof är minnesvärd och låten gör inget annat än att sätta ett leende på mina läppar. Den är helt ärligt bara skön och rolig. Janick Gers täpper återigen till truten på de som hävdar att han borde lämnat bandet 1999. 9/10.

7. Darkest Hour

Hade inga förväntningar på den här låten då den beskrevs som en ballad och det kanske var bra. Introt sätter direkt en mörk och pessimistisk atmosfär och låtens fortsättning är därefter. Albumets kanske bästa lyrik framförs av Bruces kanske bästa sånginsats på albumet. Låten känns som en bättre och mer seriös version av Wasting Love och den passar väl som en avstickare på albumet. 8/10.

8. Death Of The Celts

De som beskrev den här låten som en Clansman-klon hade inte fel. Av de 3 Steve Harris-skrivna eposen mot slutet på skivan är detta förmodligen den jag gillar minst. Det innebär dock inte att den inte är kanon. För det är den. En positiv överraskning den här gången är att jag njuter mer av sången än av det instrumentala, något som jag inte hade räknat med på förhand. Bruce sånginsats är bland de bästa på albumet och varje strof etsar sig fast på hjärnan direkt. Älskar dessutom det lugna och melodiska introt. Det sätter direkt lyssnaren i rätt sammanhang. Den långa, instrumentala sektionen i mitten är bra men känns aningen ”safe” och bjuder inte på något storslaget. Därav blir den inte lika bra som The Clansman men likväl en värdig uppföljare. 9/10.

9. The Parchment

Bomb 2. Här har vi den. Albumets förmodligen bästa låt och en låt som konkurrerar med Paschendale, The Red And The Black och For The Greater Good Of God om att vara bandets bästa låt på 00-talet. Introt är episkt och när den väl drar i gång gör den det med dunder och brak. Varenda melodi och varenda strof känns noggrant utstakad och inget lämnas åt slumpen. Det är den här typen av kompositioner som gör att jag älskar 00-talets Maiden så mycket som jag gör. Outstanding! 10/10.

10. Hell On Earth

Bomb 3. Wow… bara wow! Känns som en musikalisk uppföljare till When The Wild Wind Blows utan att för sakens skull kännas som en karbonkopia. Är förälskad i den melodiska inledningen och när den väl drar i gång på riktigt gör den det med en känsla av vemod och sorg. Återigen är de melodiska arrangemangen på topp och känslan av musikalisk mognad och precision gör sig gällande överallt. Ytterligare en i raden av epos signerade mannen, myten, legenden Steve Harris. 10/10.

I dagsläget vill jag ge Senjutsu 8.5/10 i betyg med reservation för att den kan närma sig 9/10 inom kort. Den är bättre än The Book Of Souls på så sätt att det finns fler högklassiga spår. The Book Of Souls hade enligt mig 4 världsklasslåtar, 5 bra låtar och 2 mediokra låtar. Detta medan Senjutsu har 6 världsklasslåtar, 2 bra låtar, 1 stabil låt och 1 dålig låt. Tycker även att flowet och genomförandet är bättre på Senjutsu. Övergångarna på The Book Of Souls kändes stundtals besvärliga och några låtar gav ibland intrycket av att vara snabbt ihopsnickrade. Här känns övergångarna mer naturliga och med undantag för Days Of Future Past finns det ingen låt som enligt mig ger intrycket av att ha varit ihopskriven på en kvart på fyllan. Som helhet är det förmodligen deras bästa album sedan, om men inte lika bra som, A Matter Of Life And Death.

Precis som du beskriver det så kommer ställen lite varstans där man känner det börjar bli intressant men det blir som bara att man sticker hål på en ballong. Trist och trött .

Jag är riktigt besviken måste jag säga.

Stratego och Darkest hour är dom enda riktigt bra spåren på hela skivan. Inte vad man förväntar sig av Iron Maiden.

Nä, dom skulle ha lagt ned vid förra plattan.

Ljudbilden på plattan tycker jag också är skum och jag undrar om dom i vissa partier vill få det att även låta japanskt eller vafan?

Låter som nått kung fu / ninja spel man spelade som barn.

Tycker Writing on the wall och Stratego var två dundersinglar och jag hade således mycket höga förväntningar på resten av plattan. Efter fyra genomlyssningar är jag ändå ganska besviken på många utav låtarna som stundtals är mycket långrandiga och saknar finess. Det mals på med oinspirerade riff varvat med tråkiga solos som vi hört tusen gånger förr. Har även stundtals svårt att höra vad Bruce sjunger, vet inte om han ligger för lågt i mixen eller om han inte kan artikulera lika bra längre, något känns verkligen helt off här!


Senjutsu - Smith/Harris 8:20 - Oerhört knepig låt, alldeles för repetitiv och jag sitter och väntar på att något spännande ska hända, men det bara mals och mals i åtta minuter. Är nog tyvärr sämsta albumöppnaren de någonsin haft, Sattelite 15's fula kusin. 4/10

Stratego - Gers/Harris 4:59 - Härlig galopp, hög energi och allting klaffar som ett klockverk. 8.5/10.

The writing on the wall - Smith/Dickinson 6:13 - Ett intro som heter duga, riktigt bra uppbyggnad och låten bjuder på plattans i särklass bästa solo. Dessutom ett riktigt skönt riff som lika gärna kunnat komma direkt från Powerslave. 9.5/10.

Lost in a lost world - Harris 9:31 - Ett försiktigt och behagligt intro som tyvärr följs utav de sämsta 7 sämsta minuterna på hela plattan med en Bruce som tyvärr inte låter bra och kopierade riff från tidigare plattor. Riff från When the wild wind blows återanvänds här och varvas med ett riff som låter som något som inte fick plats på B-sidan av Virtual XI. 3/10.

Days of future past - Smith/Dickinson 4:03 - Kortaste låten och bjuder på en catchy refräng men en slätstruken låt överlag. 5/10.

The time machine - Gers/Harris 7:09 - Man transporteras() mellan olika tempon och melodier
som egentligen inte passar med varandra, men det här är en riktigt underhållande låt när den väl tar fart och man är på tårna. Bjuder tyvärr även på plattans i särklass sämsta gitarrprestation (4:36-4:53) vilket drar ner betyget. 6-7/10.

Darkest hour - Smith/Dickinson 7:20 - Behaglig balad med Bruces bästa prestation och fina gitarrer men ingen wow-factor här. 7/10.

Death of the celts - Harris 10:20 - Likheterna med The clansman kan ej ignoreras, men tyvärr är Death of the celts minst ett snäpp sämre i varje kategori och dessutom är den över tio minuter lång när den verkligen inte behöver vara det. Hade nog mått bra av rejäla tempohöjningar och mer explosivitet. 5/10.

The parchment - Harris 12:38 - Tamt intro följt av en låt som bara pågår och pågår fylld med oinspirerade melodier i lågt tempo de första 7 minuterna. Efter det får låten en gradvis ljusare ton och börjar skina och tillslut en tempohöjning efter drygt nio minuter följt av sprakande gitarrsolon men då är låten i princip över. Möjligt att detta är en grower men just nu får den 6.5/10.

Hell on earth - Harris 11:39 - Långt intro på över två minuter som inte imponerar och jag är livrädd för ännu en lång låt som inte levererar, men Helvete vad denna poppade! Ren eufori när Maiden drar på med starka melodier, högt tempo och en rapp Bruce som flyger och lyfter allting till en högre nivå. Extremt hög högstanivå här men tyvärr är både introt svagt och de sista 25% kunde varit bättre. 9.5/10 men 11/10 under fyra och en halv minut.

Överlag skulle jag säga 6.5/10. Det finns riktiga guldkorn här men även extremt oinspirerade och rent ut sagt tråkiga partier och hade gärna sett 8 låtar istället för 10 eller en lägre speltid.


Min ranking är om man räknar moderna + Blaze:
BNW
AMOLAD
TFF
Senjutsu / Book of souls / DoD
X-factor
Virtual XI

Det fetmarkerade är hur jag känner för hela jävla plattan om jag ska vara ärlig man väntar på att nått ska hända och det sker nått som verkar spännande men luften går direkt ur.

Gällande sista låten så tycker jag den bara känns som ett enformigt trall och Writing on the wall är väl sådär tycker jag bara är tråkig och slö och då är det enda en av dom bättre låtarna.

Endast stratego som är snabb och har lite klass. Och darkest hour som är en skön ballad. Resten av låtarna kan vi mer eller mindre glömma.