Singel och barnlösa kvinnor 30-40 år - vad är felet på dom?

Parrelationer har inte alltid varit grejen rent historiskt, så där tror jag att du har rätt. Storfamilj verkar ha varit betydligt vanligare. Men jag undrar om inte föreställningen om att vi "bara har barnen till låns" är lika rotad i samtiden som det där med romantiska parrelationer. Att ungarna ska ha flytta hemifrån, eller till och med långt bort, är ett både sentida och väldigt småborgerligt fenomen. Traditionellt sett har vi bott i storfamiljer, och blivit omhändertagna av våra barn på ålderns höst.

Edit:
Och sett i det perspektivet, så finns det ju plats för "nuckan" och "ungkarlen" i storfamiljen, som hjälpare, försörjare och förebild. Det är i det djupt individualiserade samhället som det blivit sorgligt och ensamt att inte ha barn eller parrelation.

I Sverige och Västeuropa har vi INTE bott i storfamiljer i historisk tid. All forskning pekar på små familjeenheter med mamma, pappa, hemmaboende barn, ev något tjänstefolk eller en styvmamma/styvpappa istället. Barnen gifte sig först när de kunde sätta upp ett eget hushåll, också därför vi haft små familjer, för att det ofta dröjt och äktenskapen ingåtts sent. Man kan ju spekulera om ifall storfamiljer förekommit under förhistoriskt tid, det är väl lite mer troligt men det är ju jävligt svårt att ta reda på. Däremot hade man ju ofta en bygemenskap fram till skiftena. Och evolutionärt är vi uppbyggda för att leva i jägar-samlargrupper på kanske 20-35 individer.

Jag tänker mer att det är just att våra hushåll länge varit så kärnfamiljsbetonade som det finns en så stark bild av att man måste leva i en sådan för att vara komplett och ha det bra. Människor som inte passar det mönstret skaver liksom mot många syn på hur det ska vara.

Människor över lag har dock bott, och bor fortfarande, i storfamiljer. Och ditt påstående om västeuropa är ju tveksamt (från wikipedia-artikeln om storfamiljen):

"Even in Western Europe, extended families (mostly of the stem type) were also clearly prevalent, England being a rare exception.In Britain and the United States, during the Industrial Revolution (approximately 1750 to 1900), more people lived in extended families than at any time before or since."

Det innebär förstås inte att alla barn bor hemma, men det betyder att åtminstone någon bor kvar hemma och tar hand om föräldrarna, och det innebär sannolikt att man levt i föräldrarnas närhet rent geografiskt. Att som ensamstående flytta hemifrån är en modern lyx, det tror jag att vi kan enas om.

Utifrån egen erfarenhet av medelhavskulturerna (där storfamilj fortfarande är normen till stor del), så kan jag säga att experimentella familjekonstellationer knappast står högt i kurs. De familjeformer som föregick kärnfamiljen är varken mindre partriarkala eller mer tillåtande.

Och man ska inte blanda ihop barn som växt upp med storfamiljer, med barn som växt upp med en förälder utan släktnätverk. Det enda de två grupperna har gemensamt, är att de inte växt upp i kärnfamiljer. Den förstnämnda gruppen är lyckliga barn, den andra är olycklig och oproportionerligt drabbad av psykisk ohälsa.

Och jag tycker inte alls att de som väljer bort kärnfamiljen "skaver" i ögonen på någon. Det som brukar "skava" är att man inte blir inbjuden till parmiddagar, men där är ju faktiskt något man indirekt valt bort själv.

För min del tycker jag allt källan till det påståendet var ganska shady. En kackig 40 sidors artikel om spatial ekonomi, dessutom innehåller den egentligen inget påstående om extended familys utan pratar om stem familys, den enda familjeformen som presenteras som rimligen kan kallas storfamilj där är väl det de kallar communitarian family som enligt dem ska ha funnits i norra Italien och inre Finland. Men jag förmodar att du kollade den svenska sidan först, som klargör att kärnfamiljen varit det vanligaste i Sverige och att idén om storfamiljen är en myt, och inte gillade vad du läste

Här är iaf en länk om det västerländska äktenskapsmönstret https://en.wikipedia.org/wiki/Western_European_marriage_pattern

Jag tycker nog att det är rätt uppenbart att folk ser det som ett problem när andra är singlar? För mig tog det inte många veckor som separerad innan folk började tjata om att man ska ut och dejta och försöka måla upp några härliga bilder av hur fint det kommer bli med bonusfamilj. Folk som är både singlar och barnlösa vittnar väl på bred front om omgivningens idoga försök att pressa dem till att skaffa relation och barn asap. Uppenbarligen uppfattas singelskap som en bristfällighet som måste åtgärdas. När folk väl skaffat relation drar tjatet om att flytta ihop och gifta sig igång.

Okej, det är ett okänt fenomen för dig att män glatt bjuder på sprit i förhoppning om att det ska resultera i ligg. Det är ett okänt fenom för dig att många män sexuellt utnyttjat fulla kvinnor. Noterat.

Sedan har kvinnorna självklart ett ansvar men faktum kvarstår, vissa män är gränslösa i sin jakt på sex.

Menar du allvar att det är ett okänt fenomen för mig att män bjuder kvinnor på drinkar? Typiskt kärringbeteende jag känner igen. Allt som män gör är fel och det finns en baktanke bakom allt. Man får tex inte ge någon en blomma för att man tycker om henne. Nej man ger blomman för man vill tränga in i fittan på henne. Romantik? Vad är det? Feminister verkar inte kunna tänka i de termerna. Istället bara något sjaskigt.

När du super dig full gör du det på eget bevåg. Finns inga män som tvingar dig till det.

Du har här två val:
1. Välja att fatta
2. Välja att inte fatta

Ser inte varför vi ska behöva diskutera din landning.

Jobbkarriär oftast inom PR, systemutvecklare med mera

Skribenten Mertillen har rätt och du har fel så att det skriker om det

(FB) Singel och barnlösa kvinnor 30-40 år - vad är felet på dom?

Dom orsaker du nämner kanske stämmer på en del, men andra tänkbara orsaker är att dom vet att många män är svin, och att dom inte känner att dom träffat rätt, och hellre är ensamma än lägger tid på män dom inte känner för.

Många kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, t.ex. utbrändhet, pga av att arbetsmiljön och stressen från arbetsliv är väldigt hög. Är man utbränd eller deprimerad så orkar man nog inte lägga energi på att leta partner. Utbränd=utmattningsdepression.

Sedan finns det nog lite osynliga orsaker som är svåra att förklara kort, att liksom små fel tidigare i historien ger lånsiktiga effekter, delvis som socialpsykologiska trauman, låter flummigt kanske, men så tror jag lite det kan vara också.

Vadå 30-40? Det är ganska stor skillnad på om det är 30 eller 40.

Du hade två val:
1. Välja att fatta
2. Välja att inte fatta

Du valde nr 2. Noterat.