Citat:
Ursprungligen postat av
bluecafe
På kemin har man bl.a lärt sig att ämnen reagerar olika lätt beroende på hur många elektroner de har i sina skal, och en förklaring till hur lätt de reagerar är hur "nära" de är att få "kompletta" elektronskal.
periodiska systemet
Därför reagerar Li, Na, K enkelt med andra ämnen då de har överskott på bara 1 elektron.
Men guld och silver har också 1 elektron över i sitt yttersta skal och med den logiken borde de också reagera enkelt. Men vi vet att guld och silver inte reagerar lätt med andra ämnen, utan tvärtom är väldigt stabila och bl.a därför är guld bra till tandlagningar eftersom det inte löses upp i kroppen.
Vad är det som gör att guld och silver inte reagerar enkelt, när de har 1 extra elektron, likt Li, Na, K?
Är regeln om "1 extra elektron" fel, eller förenklad?
Regeln är förenklad, men fungerar väldigt bra i huvudgrupperna i periodiska systemet. Det blir krångligt vid övergångsmetallerna, alltså det så kallade d-blocket du ser i mitten.
Elektronerna befinner sig i olika s.k orbitaler, och där orbitalerna har olika energinivå och geometrisk form. Litium till exempel har sin enda valenselektron i en s-orbital med "nivå" 2, alltså i orbitalen 2s. Därför tillhör den det så kallade s-blocket.
Det blir knepigt när man kommer till ämnen som har sina valenselektroner i d-orbitaler. Mycket av det som gäller som tumregler för andra ämnen ter sig lite annorlunda för d-blocket.
Kort förklarat så har silver och guld en valenselektron i en s-orbital, men denna s-orbital har en lägre energinivå än d-orbitalen.
den ensamma s-elektronen kommer därför närmre kärnan och liksom "skyddas" av de oreaktiva elektronerna i d-orbitalen.
Övergånsmetaller är knepiga och det finns ännu konstigare saker, som t.ex varför kvicksilver är flytande till skillnad från alla andra metaller.
Hoppas mitt svar är läsbart, klockan är nästan fyra på natten och det var längesen jag läste fysikalisk kemi, men tyckte det var en kul fråga....
