Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Men vafan, du undviker mina exempel omgående.
Taiwan, Hong Kong och Singapore har växt så det knakar sedan urminnes tider, och brytit igenom den vägg som Kina har framför sig, där man måste visa mer kreativitet för att tävla i sektorer där prestanda av produkten utvärderas och inte bara dess billiga pris.
Att växa 6% när man producerar 6 gånger mindre per capita än USA är ju imponerande, men inte otroligt. Afrikas ekonomiska tillväxt från botten är inte så imponerande, det är knappast som om afrikanerna själva investerar kapital från naturresurser till någonslags tillveekningsindustri som Sverige gjorde i 1880-talet. Afrikanerna låter kineser bygga och ledare mutas av Kina för att låta kineser ta hur mycket de vill av folkets resurser till billigt pris.
Att som Singapore producera 25% mer än USA och ändå växa 4% per år under 2010-talet är betydligt mer imponerande.
Kineser behöver alltså knappast staten, kineser är 10 gånger rikare överallt där kinesiska staten inte är med och lägger sig i.
Du säljer fårmentalitet åt folket när du hävdar att kinesiska staten står bakom kinesisk utveckling och undviker omgående att svara på varför kineser är 10 gånger rikare när de är fria från staten.
Svenskar i USA är också 40-50% rikare. När vi var världens 3e rikaste land var vi ett lågskatteland, liksom 2an Schweiz var. Schweiz fortsatte var lågskatteland och är idag ca 50% rikare än oss, medan vi halkat ner till 20e plats i listan med världens högsta skatter.
Nej, provinserna Taiwan och Hong Kong, samt den illegala statsbildningen på ockuperad mark, Sydkorea, har inte haft tillväxt sedan urminnes tider. Tillväxten i alla dessa områden har haft det gemensamma att de startade under regimer som var mycket autoritära. Men så behöver inte vara fallet.
Exemplen som jag tar upp, Sverige, USSR och Kina – visar att tillväxt och byggandet av välfärdsstater kan ske i olika geografiska och kulturella kontexter. Så även i Sydafrika och övriga Afrika.
Det är ett faktum att den kinesiska staten helt dominerar den kinesiska ekonomin, genom sitt ägande i nyckelområden som t ex finans, energi, infrastruktur, transport. Den har dessutom politiska muskler att sätta åt alla privata initiativ som avviker från den politiska linjen, varför t ex miljardären Jack Ma numera är tuktad.
Kinas modell är framgångsrik - har lyft en miljard ur fattigdom på bara några decennier - och det är denna som exporteras till Afrika till förmån för folkens välfärd.