Hur klarar ni av att bo med insyn?

Jag letar nytt boende just nu och märker att väldigt många lägenheter har fullständig insyn från motsatt sida. Det allra värsta är när man mitt emot vardagsrummet eller köket har en högre byggnad vilket gör att människorna på andra sidan kan "se rätt ner" i soffan eller köksbordet.

På vår och sommar är det ofta inte så farligt eftersom glasfönster har en reflekterande yta och man ser därför inte rakt in i lägenheten, förutsatt att lamporna är släckta och man klarar sig med dagsljuset.

Under det mörka höst- och vinterhalvåret är det däremot mycket värre eftersom man måste ha lampor tända i hemmet. Det gör att den reflektiva egenskapen på fönstren inte längre fungerar utan man ser rakt in i lägenheten. Noll privatliv.

Att ha gardiner fördragna eller persiennerna stängda är ju deprimerande. Det finns ingen mer deprimerande syn än ett kök/vardagsrum upplyst av ett sunkigt 2700K-ljus med de vita persiennerna neddragna och stängda.

Men det kanske är så ni lever? Eller ni bryr er kanske inte om att folk kan se när ni kliar er i skrevet, passionerat kysser sambon eller tar hen på röven, glider omkring i underkläder etc etc.

Ni som lever med byggnader mitt emot samtliga eller nästan alla rum, vad tänker ni om det? Hur klarar ni er? Stänger ni persiennerna eller drar för gardinerna varje gång ni ska byta om, duscha, knulla eller onanera? Har ni kanske dem alltid stänga? Är ni alltid fullt påklädda när ni går omkring i lägenheten? Eller bryr ni er inte?

Förklara detta fenomenet för mig, snälla någon.

Jag är så jävla privat av mig och klarar knappt av att bo i glest villaområde. Hatar när folk kan se in eller är för nära.

Var på besök hos en polare i nybyggt villaområde där tomterna är runt 700-900kvm stora och det är helt sjuk de delar nästan trädgård, baksida, sidor, de måste nästan gena över varandras trädgårdar för att kunna gå runt sina egna hus och uthus eller garage. Man hör vad grannarna pratar om när de äter frukost eller middag på altanerna och ungarna och så vidare. Fattar inte hur de kan

Så skulle jag inte vilja leva. Därför har jag skaffat mig ett litet hus i utkanten av en liten stad. Enbart åkrar/natur på två sidor, en lugn väg på framsidan och en granne på den fjärde sidan. (Vi var rörande överens om att bygga upp ett högt staket mellan oss.)

Hus behöver inte kosta en förmögenhet om man inte envisas med att bo centralt i Stockholm. Jag har huslån på en miljon och betalar mindre i amorteringar/ränta/driftskostnader per månad än de flesta gör för sin lägenhet, (hyres- eller bostadsrätt).

Det går absolut att hitta bra boenden utan insyn, och med en trevlig trädgård att hänga i på köpet.

Förstår inte heller hur man kan bo så, jag hade känt mig iakttagen hela tiden och hade inte kunnat vara mig själv.
Värst är det med dom som bor på bottenvåningen och man verkligen kan se hela lägenheten om man går förbi, ögonen dras ju dit automatiskt för och spana in hur det ser ut.
Kom på mig själv nu medans jag skriver detta att jag drog rätt kuken och undrade vilken doft det va på fingrarna efteråt, tänk om någon granne skulle sett det…

Det finns persienner och gardiner. Jag brukar ofta ha fördraget då jag inte gillar när folk glor in. Inte för att jag springer runt naken eller så men det är skönare utan insyn.
Jag har ett par gånger funderat på att sätta reflekterande solfilm på fönstren för att slippa insynen.

Intressant frågeställning, jag klarade det inte. Gick från lägenhet där man hörde grannen spola och såg rakt in i huset mitt i mot till ett hus med i äldre område med relativt stora tomter men inte ens där kände jag mig tillfreds, utan kunde känna mig uttittad i trädgården.
Nu har jag landat i ett annat hus med ännu större tomt, jag kan se grannhus genom grönskan men har ingen insyn alls. När jag går ut med hunden så kan jag själv ställa mig att pissa utan att nån har ont av det eller som nu ligga näck i trädgården och njuta av solen.

Vänj dej, flytta, eller gå till en psykolog.

vad fan har hänt med folk i det här landet, de har antenner som känner av allt inom 150 meter

"OMG någon tittade ut genom sitt fönster, RAKT MOT MITT FÖNSTER!!!

vet du! det är konsekvensen av en otrolig självcentrering! ni tror att ni är så jävla viktiga för alla andra att dom bryr sej så fort ni rör på er

slappna av!

Har aldrig förstått det där heller. Kollade nyligen på en lägenhet som hade full insyn från tre olika håll. Det var typ fem meter till grannarnas panoramafönster. I den lägenheten skulle jag vara närmare grannen när jag runkar än flickvännen i köket.

Det är sånt man får stå ut med om man vill bo centralt i en stad.

Varenda fastighet på Östermalm och Södermalm har ju de avstånden, endast en gata imellan, då blir det bra insyn. Har bott så i flertalet lägenheter, man vänjer sig, eller har persienner som man kan vinkla lite grann, man själv ser ut, ljuset kommer in, men ingen ser in.

Vill man inte det så bor man inte där, alternativt bosätter sig strategiskt.

Själv bor jag i lägenhet, högst upp i huset, och huset mitt emot ligger ca 150 meter bort pga lite gångstråk framför varje hus, en vändplats med dubbla parkeringsrader i mitten samt en liten grönyta på 10x30meter.

Från denna sida har jag alla utom ett fönster, det fönstret är lite närmare det närmaste huset åt det hållet men det är säkerligen 50-60meter avstånd.

Gillade heller inte SexSexSex kommentar, typiskt hjärndöd respons som inte tillför någonting.
Åter till ämnet - jag tycker absolut inte om för mycket insyn. Nu har vi ju viss insyn mot vårt vardagsrum och vår balkong, barnen tycker att vissa grannar glor, men så illa är det nog inte egentligen.

Jag - precis som många icke-exhibitionistiskt lagda svenskar, tycker om att ha lite "Lebensraum" (ursäkta konnotationerna). Vill inte att grannar ska kunna titta in på oss närhelst, och jag vill heller inte gärna se på dem, såtillvida de inte är välsvarvade och lättklädda, vilket de oftast inte är...

En rutten Svenssonfamilj, eller en Abu-Isis-klan från Långtbortistan kan räcka för att förgifta miljön inom en radie av cirka 200 meter. Hatar störande element i närheten av mitt boende!

Mörkläggningsgardiner! Trots att jag har stora fönster vid både entrén och balkongen blir det becksvart om man drar för dem.

Jag ser lika bra in till grannarna mittemot som dom kan se in till mig trots att jag bor en våning högre.
Därför har jag alltid persiennerna fördragna året runt. Trist, jag vet.

Dom få gånger man ser någon stå och titta ut genom fönstren är om det händer något på gatan. Då kan man se några nyfikna ansikten men så fort det blir tyst igen, försvinner dom in igen, det ser lite lustigt ut. Det är som om det är en tyst överenskommelse att "här tittar vi inte på grannen".

Det tråkiga är att alla har balkonger men som ingen någonsin sitter på.