Richard Jomshof: Sverige är det svenska folkets land

All nationalism som bygger på en föreställning om ett ursprungligt folk är naturligtvis djupt problematisk. Det ser vi ju inte minst i dina tre exempel, där det pågår etniskt laddade konflikter som ibland verkar vara närmast olösbara.

Den här typen av berättelser har sina rötter i en värld som inte längre finns, och som inte kommer tillbaka. I dagens och morgondagens sammankopplade värld kan vi helt enkelt inte tänka så här - om människan ska överleva på längre sikt.

Det här är förstås betydligt lättare sagt än gjort, men vi måste ändå försöka. Gemensamma problem kan bara lösas gemensamt. Samarbete och kompromiss är mer konstruktivt än ideologisk fyrkantighet och konflikt.

De problem som är synliga i Sverige idag, har i grunden inget som helst med ”utlänningar” eller invandring att göra. Istället beror de på politiska beslut - både i Sverige och på internationell nivå - som har polariserat samhället och ökat de ekonomiska och sociala klyftorna. De kan enbart lösas på politisk väg, och här leder den etniska nationalismen inte till stadigare mark, utan rätt ner i diket…

Den dagen ex. samerna tillerkänner mig besittnings- och jakträtt på "deras" landområden och rösträtt i Sametinget, ja då kan jag börja diskutera om de är svenskar, eller inte...

En sådan gräns vore givetvis en avvägning, men det gäller mycket annat också. Koldioxidmål m.m.

Enda anledningen att det utmålas som ett problem i detta fallet är att det handlar om svensk identitet samt "blod och jord", rätten till en egen identitet samt en plats med historisk anknytning. Detta är naturligt för de flesta i hela världen men har skam- och tabubelagts i väst efter andra världskriget.

Antag att en person bland dina förfädrar är av en helt annan etnicitet.
1:a generationen bakåt: 50% (dina föräldrar, du är till hälften av den andra etniciteten)
2:a generationen bakåt: 25%
3:e generationen bakåt: 12.5%
4:e generationen bakåt: 6.25%
5:e generationen bakåt: 3.12%
6:e generationen bakåt: 1.56%
7:e generationen bakåt: 0.78%
8:e generationen bakåt: 0.39%
9:e generationen bakåt: 0.19%
10:e generationen bakåt: 0.10%
(avrundat till två decimaler)

Svaret är alltså att om man har 2% av en helt annan DNA, så är det närmast att det är 5:e generationen bakåt. Din farfars farfars far.

I praktiken lite mer komplicerat, då man inte ärver förälderns ursprung jämnt fördelat. Du kan alltså t.ex. i princip ärva 100% av din halv-tyska mors tyska ursprung (även om det är extremt osannolikt).

Edit: Tog bort det "hårda" påståendet att man inte ärver exakt 50% av varje förälder, då det beror på hur man mäter. Bara vissa delar av DNA är användbara för att bedöma genetiskt ursprung.

Om de är födda i Afghanistan eller på annat sätt fått afghanskt medborgarskap. Min poäng var dock att Afghanistan är ett multietniskt land (mer så än Sverige), inte att vem som helst har rätt att bo där.

Enklast vore att fråga Afghaner vad de tycker. Skulle de acceptera några hundra tusen Inuiter från norra Kanada, och acceptera kravet att benämna dessa "lika afghanska som jag"?

Kodioxidmål är väl inte ett dugg "avvägning". Det släpptes ut en viss mängd koldioxid år 1990. Då kan man sätta upp ett mål att år 2030 så ska nivån av utsläpp ha minskat med 55% jämfört med nivån år 1990. Det är exakta tal, och allt är exakt definerat. Det finns en osäkerhet i mätningen, men det är en annan sak. Det finns ingen osäkerhet i vad koldioxid är. En luktfri och färglös växthusgas som består av en kolatom bunden till två syreatomer.

Och det är inget kring etnicitet eller migration som är "tabu i väst efter andra värdskriget". Sverige är ett land definerat av gränser och lagar. Du har inte mer rätt till Sverige för att du råkar vara född här av förföräldrar som bott här i 10 generationer jämfört med dens förföräldrar som bott här i två generationer. Du har inte mer rätt till Sverige för det.

Det finns förvisso etniska svenskar. Jag är själv etnisk svensk. Min poäng var dock att du inte behöver vara etnisk svensk för vara svensk. Svenskar är alla som är en del av den svenska nationen vare sig de är infödda svenskar eller svenskar med utländskt ursprung.

Skilj alltså på svensk och etnisk svensk.

Det funkar inte så Det blir nästan aldrig 50/50 när en vit och en icke-vit blandar sig.

Suck, du är för obildad om sådant här.

Vi kan som några av debötterna här i tråden varit inne på, att det finns olika svenskheter. Vi har talat om etnisk svensk, svensk medborgare, och kanske någon har varit inne på kulturellt svensk.

Etnisk svensk. Ja har man i sin DNA-uppsättning som övervägande är svensk eller ska vi säga skandinaviska gener så är man etniskt svensk. Att sedan hålla på och diskutera om 5% är vallonskt eller 2% indiskt är helt irrelevant.

Kulturellt svensk. dvs man bär svenskt namn, talar svenska som första språket, firar svenska högtider och inte hinduiska, buddistiska etc. Jo man kan fira tex en hinduisk högtid om man har en god vän som är hindu och som bjuder in till fest, men detta är en helt annan sak. Till denna grupp kan räknas många adoptivbarn, barn i blandäktenskap där barnet känner mer samhörighet med svensk kultur än den andra förälderns kultur, personer som har vistats i Sverige under långt tid, och umgåtts med huvudsakligen svenskar, kanske har en svensk man eller fru, dvs personen naturaliseras.

Men är det gäller kulturell hemvist kan det gå åt motsatt håll, dvs en svensk tar en annan kulturs seder och bruk. Man kanske byter namn till något nytt, dyrkar en gud som inte normalt sett dyrkas av hedenhös-svenskar, firar andra högtider etc. Personen är ju ifråga etnisk svensk, men som avviker kraftigt mot den kulturella svenska normen. Detta kan ju också ändra om en de flesta svenskar byter tex religion, då blir religionen att betrakta som svensk, ungefär som när svenskarna gick över till katolicismen och senare till luthersk protestantismen.

Svensk medborgare innebär att man på pappret har svensk nationalitet, men man behöver inte känna sig som svensk, inte kunna språket eller något om Sveriges historia och kultur. Det räcker med att man har varit bosatt i Sverige under några år, sedan kan man flytta tillbaka till sitt hemland och ändå formellt ses som svenskar. Men ett svenskt medborgarskap är endast ett papper som bestäms politiskt. Vad den vid makten sittandes regimen bestämmer ska gälla för ett svenskt medborgarskap. Bestämmer regimen att en viss grupp inte ska ses som svenska medborgare, kan medlem ur den gruppen vifta med en hel bunt svenska pass, utan effekt, dessa är bara papper. Således kan i framtiden om vi får en hinduisk majoritetsbefolkningen i Sverige besluta sig för att endast hinduer kan vara svenska medborgare.

Sedan finns det svenskar som inte har svenskt medborgarskap. Det kan handla om svenskar som emigrerat och tagit ett annat lands medborgarskap, men även etniska och/eller svensktalande minoriteter i andra länder, tex finlandssvenskarna, och de spillror av estlandssvenskar och gammelsvenskbybor som finns kvar, likaså många svenskamerikaner, svenskkanadensare, argentinasvenskar och brasiliensvenskar.

Sedan finns ju med aspekten vad vederbörande känner sig som och identifierar sig som, likaså hur omgivningen betraktar personen ifråga. Om någon känner sig som svensk fast inte ser ut och kanske inte har de kulturella uttryck som en traditionell svensk har så får det väl vara med den saken.

Har man rötterna i ett eller flera länder än Sverige kanske man upplever sig lite som en världsmedborgare, Man tar lite från två eller flera kulturer, och man upplever det som något positivit. Men med splittrade rötter kan man också känna sig rotlös. I sitt eller sina föräldrars hemland kanske man betraktas som svensk, eller i vilket fall som inte en äkta invånare i ursprungslandet och i Sverige betraktas man som en invandrare/utlänning.

Flera invandrargrupper har kommit till Sverige och assimilerats till att bli svenskar, tex valloner, svedjefinländare, ester, tyskar, holländare. Detta har underlättats av att de var förhållandevis små grupper med en likartad kultur som den svenska. Att assimilera grupper som består av flera hundratusen personer med en kultur som är mycket avvikande från den svenska är en helt annan sak. Att assimilera är nog omöjligt, men även att integrera och få dessa att fungera i den svenska kontexten kan bli som politiker brukar dryfta, en utmaning.

Det är mycket riktigt vad den ena sidan av debatten tycker. Om det också vore den enda ståndpunkten skulle väl Jomshofs tweet inte lett till sådan uppståndelse?