Mängden ensamma män i Sverige är ju för fan enorm

Det har att göra med en mängd olika orsaker.

- Vi lever i en kortsiktig konsumtionskultur och har en konsumtionsidentitet. Detta gör att människor idag endast lever för kortsiktiga tillfredställelser som frigör dopamin i hjärnan för stunden.
Tv-spel, mängder av underhållning via netflix osv, porr, skräpmat och sötsaker som är som att köra en heroinspruta i röven, för hög konsumtion av alkohol, för lite träning. Människor blir trötta, viljelösa, omotiverade soffpotatisar med ett självförtroende kört i botten av denna livsstil.

- En avsaknad av maskulina män och manliga förebilder.

- Män behöver mål och mening med sin tillvaro. Den som inte har mål eller mening blir endast en slav till sina primitiva begär.

Män måste börja: Träna, äta bra kost, hitta meningen med sitt liv, ett långsiktigt mål. Förbättra sig inom olika områden, t.ex: sin ekonomi, sin fysik, sitt dejtingliv osv.

När en man börjat ta små steg mot att förbättra sig så kommer också självförtroendet!

När du börjar se dina muskler i spegeln, när du känner att du blivit lite bättre på att hantera din ekonomi, när du blivit lite mindre rädd för att prata med den där söta tjejer så är snöbollen i rullning och allt kommer automatiskt. När en man har en mål och mening och en vilja att använda sin egen tid till något meningsfullt som utvecklar honom, blir han också mindre needy inför tjejer eftersom han vet att hans tid är värdefull för att kunna utveckla sig själv. Han blir en alfa utan att själv fatta det!

Sluta kolla på porr, Kör Nofap i 90 dagar, gå till gymmet, sitt själv och fundera på vem du är, ät hälsosamt. Kommer GARANTERAT att förändra ditt liv på tre månader.

Vad har klä dig snyggt och bygga muskulös kropp med karaktren att göra?
Ytlighet mao

Som kvinna kan jag säga att det brister i personlighet hos männen helt klart. När hittar man en person man har KUL med? Någon som vågar asgarva, vågar skämma ut sig och känna saker och faktiskt ställer frågor om kvinnans liv och intressen? De män jag träffar är så stela och ställer typ vardagliga frågor men har ingen följdfråga alls. De faller platt. Då vet jag också hur det skulle bli med tiden - det blir jag som ser till att det händer roliga saker i livet och han vågar knappt le så tänderna visas.

Jag är ett bevis på att det går skaffa barn efter 40.
Och jag är långt ifrån ensam. Titta gärna på statistiken i Sverige.

Och svar Nej det är inte alls det normalt att plugga färdigt i 20-årsåldern.
Jag själv testade massor av olika yrken innan jag började plugga på universitetet när jag var klar på universitetet då var jag 30 år gammal.
Jag pluggade fem års masterutbildning.

Därför har jag ekonomi och och pengar för att ta hand om en familj. De har inte en 20-åring men det verkar inte ni ha förstått riktigt.

Läs gärna mer här på nätet du kan jag använda Google så kan du kolla att folk kan få barn ända upp i 50-årsåldern.
Vill du ha hjälp med att få barn så kan du få hjälp i Danmark med konstgjord befruktning IVF - upp till 56 års ålder (därmed har jag inte sagt att jag tycker att det är normalt över 50 men man kan genetisk Sätt få det).

Vi verkar också glömma en sak att alla kanske inte direkt vet vad de sysslar med efter de har slutat gymnasiet. Det är väldigt vanligt att man byter yrke både en två tre och fyra gånger.
Det är också väldigt vanligt idag att man Tex dessutom väljer två högskolor eller universitet examen.
Man blir mer attraktiv för arbetsgivaren.

Men WT mamman kommer aldrig att bli attraktiv för någon arbetsgivare om den inte gäller lagerarbete eller kassörska på COOP eller på " på Bengans korvkiosk".

Lycka till alla bittra killar.

Sitt inte och gnäll på ett forum för att ni ensamma gör någonting åt situationen istället. Ta er i kragen Skaffa er ett arbete och bygg lite muskler. Se attraktiva ut för er partner.

Det är inte attraktivt att träffa en kille på 30 år som bor hemma i källaren hos mamma och spelar tv-spel på helgerna. Dock tror jag att de flesta kvinnorna väljer en annan man.

Som kvinna kan jag säga att det brister i personlighet hos männen helt klart. När hittar man en person man har KUL med? Någon som vågar asgarva, vågar skämma ut sig och känna saker och faktiskt ställer frågor om kvinnans liv och intressen? De män jag träffar är så stela och ställer typ vardagliga frågor men har ingen följdfråga alls. De faller platt. Då vet jag också hur det skulle bli med tiden - det blir jag som ser till att det händer roliga saker i livet och han vågar knappt le så tänderna visas.

Varje gång jag kommer tillbaka till Sverige så slår det mig hur otroligt många ensamma snubbar vi har här.

På kontoret här hemma så verkligen dräller det av killar mellan ålder 25-45 nu som verkar vara helt ensamma, det vill säga ingen flickvän, ingen familj, ingen fru inga barn, ingenting.

Fritiden spenderas på att dra till gymmet för att sedan sticka hem och käka framför tvn, ensam.

Så ser deras liv ut. År ut och år in.


Verkligen noll intim kontakt med kvinnor verkar dessa ha, väldigt begränsade umgängeskretsar om ens någon alls.

Detta är alltså män som är helt (eller åtminstone relativt) "normala", det vill säga inga osociala kufar.

I många andra länder som jag vistas i årligen ser jag inte alls samma problem, de flesta snubbar verkar ha flickvänner om det inte är så att de relativt tidigt till och med skaffat familj.

Jag undrar vad i helvete kvinnorna gör i Sverige dock, för några pojkvänner/makar verkar de ju i alla fall inte intresserade av.


Någon som kan känna igen sig eller?! Varje gång jag kommer tillbaka till detta land så slår det mig vilken vrickat situation unga män befinner sig i här, det är fan helt bisarrt i jämförelse.