Citat:
Ursprungligen postat av
DrSeussy
Det du skriver stämmer, den biologiska mamman misshandlade grovt din dotter genom att ge henne en horribel livssituation. Men det är något annat än domen. Det hon dömts för - - det är domen jag inte förstår - - är att flickan dog och mamman var likgiltig inför att flickan skulle dö. Att hon visste att det fanns en stor, tillräcklig för att döma, risk att flickan skulle dö, att hon inte ringde 112.
Många barn som ramlar kan dra sig undan och gråta. Tycker det fanns för många tvivel och rätten kan inte se in i mammans huvud och se vad som hände därinne efter att dottern ramlat och slagit i huvudet. Att hon var likgiltig inför risken, tillräcklig för att döma, att Lilla Hjärtat skulle dö.
Tycker det finns en väldigt konstig och blodtörstiga mob här som inte kan diskutera den här domen rationellt. LiuLiu är nog fanbäraren.
Fast om man ger sitt barn en horribel livssituation (som sedan slutar med döden), vad förväntar du dig för reaktion? Mamman valde att ta barnet ur sin trygghet, där hon var älskad, till denna misär. Mamman valde det- inte barnen!
Hur många domar kan man skulle anses vara utom rimligt tvivel om man inte har ett vittne som har beskådat hela förloppet? Inte så många va? Äldsta sonen har ju dessutom berättat att E låg och ”gnydde” . Om man vet att sitt barn har slagit sig så illa att man tar in snorsug i halsen samt ger kramplösande (enligt vad hon sagt) så är man ganska medveten om vad som händer. Att man sedan inte ringer efter hjälp bevisar ju vilken oförmåga och likgiltighet hon har uppvisat för sitt barn.
Som alla andra föräldrar hade hon ett ansvar för sitt barns välmående och säkerhet och hon valde att inte hjälpa henne för att skydda sig själv. Så ja, hon kom lindrigt undan.
