Citat:
Ursprungligen postat av
Melange5738
Givetvis men förmågan och förberedelserna skulle inte vara bättre. Det jag menar med "sunk cost bias" är att den låga dödligheten av covid gör att vi är mer förlåtande för att inte rationalisera och lösa problemen som vi borde ha löst. Om folk inte klarar av att arbeta hemifrån eller ha mask på sig ute hur ska de klara en pandemi där man inte ens får gå till mataffären?
Citat:
Ursprungligen postat av
jerka11
Jag tror det är ganska självreglerande, om det är väldigt hög risk för ditt liv så gör de flesta människorna väldigt stora uppoffringar i sin vardag. Det går överhuvudtaget inte att jämföra med coronapandemin då gemene man riskerade att drabbas av en förkylning (lite raljant).
Men generellt. att lägga för stora utgifter för att förbereda sig för väldigt osannolika händelser (ex spridning av ett virus med 70% dödlighet och samtidigt hög transmissionsgrad) blir snabbt oerhört suboptimalt. Dvs man kan göra mkt mer nytta (ex. rädda liv) med dessa resurser på andra ställen. Min magkänsla är att Sverige är och har varit ganska balanserat förberedda. En bra liknelse är att det är suboptimalt att tillhandahålla 100 brandflyg parkerade i Sverige för att kunna hantera en 100-års skogbrand.
Jag tycker nog det finns en del att lära som kan göras bättre utan att det blir suboptimering.
Främst tänker jag på vårdmateriel och skyddsmaterial som inte är så lämpligt att ha just in time när alla i världen vill ha allt samtidigt.
Styrningen kan också göras bättre liksom kunskapen om vad olika delar i samhället verkligen vet eller inte vet om smittspridning. Ingen i Sverige verkar ju ha "tagit befälet" över situationen, den har utvecklat sig lite som det blivit. FoHM och Socialstyrelsen verkade inte ha så mycket koll på vilken hjälp och vilket stöd som behövdes ute i samhället, tydligast är väl att man verkar ha trott att kommunala och privata vårdgivare är experter på att förhindra smittspridning.
Det finns mera att tänka till om, men detta är väl det viktigast kan jag tycka.