Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Det är ju det också: slututfallet är ju inte genomtänkt objektivt sett. Utan helknasigt. Men dynamiken bör ju kunna vara den att han för en kamp med sig själv, ungefär som en självmördare — inte heller det är ju så slugt, objektivt sett. Och för att i hans fall kunna genomföra självbedrägeriet så måste man ju tolerera misslyckande och ”blindgångare”. Han kanske inte ens var så övertygad då, men kom på andra tankar längre fram. Att det är ”generalrepetition” betyder ju i verkliga livet inte att det gick så bra, det är ju en metafor från teatern, med en målstyrd o konstruktivt organiserad form av mänsklig verksamhet som bygger på väldig erfarenhet och många individers involvering och kritiska omdöme. Här är det ju fråga om motsatsen, dvs. inte mycket mer än att en ensam tok måttar en gång innan han hugger. Men sånt behöver ju inte en åklagare förveckla sig i, som mer är inne på uppsåtligheten, som måttandet vittnar om. Och åkl får ju använda ett språk som är gångbart och ändå entydigt; sett till en ensam stolles nattmördande så är det en ”generalrepetition”, fast i dumhet då typ. Och ondska.
Sägs det inte ang. självmördare att de ofta repeterar handlingen mentalt o faktiskt i förväg som en form av utprovning och mental förberedelse, och att det är ett betydande varningstecken? För att ställa in sig mentalt och kanske även föröva för att slippa stöta på hinder när det väl ska ske? Eller kanske intuitivt mer en form av halvt medveten preppning som rör sig om att trampa upp spåren? Inte heller detta sker ju egentligen med förståndet utan snarare med en förmåga som är orienterad mot att handskas med oro/ångest eller försöka kontrollera verkligheten. Det kan verka slugt men är väl på ett annat plan mer en fråga om att försöka fylla ett uppkommet tomrum med krita. Så att synapserna kan foka på huvudmålet. Eller kanske hellre: för att hjärnan ska slippa se att det finns andra alternativ... Det är ju världens FTF på spel här, särskilt för den som njuter av att slå andra på fingrarna. Så då krävs väl att man är ute o måttar lite i förväg.
Att han har lampan i hand har ju inte så mycket med mordet sen att göra om offret slagits ihjäl med ngt annat. Används lampan till sånt så lär det väl framgå både på offer o lampa. Här talas det om domkraftsstång, vilket är prima men en helt annan sak än en lampa. Sen då så bör man ju hålla reda på sin egen domkraftstång som bilägare, för man när man behöver den så behöver man den och den brukar sällan tillåtas lämna sin plats utan att genast placeras tillbaka. Ska man mecka med nåt normalt så är domkraftstången sällan valet av verktyg, om man säger så. Då väljer man nåt anant. Därför brukar samvetsgranna mänskor ha sina domkraftstänger på avsedd plats.
Med lampan där så var jag nog mest inne på att han var beredd att fajtas i mörkret. Rimmar lite illa mot bakgrund vad som hände 14/5 sen. Någon liten lampa i beslag hade man ju velat se i fupen om så bara för att stilla nyfikenheten.
Låt säga att polisen går in i hans bostad kort efter mordet. Säg första husrannsakan. Vad hittar de då?
Joo en domkraft med skaft som syns på bilder i GC galleri från våren 2017.
Sen så står de där teknikerna nån dag efter att hon hittats död i hans garage och tittar på en domkraft utan skaft. Chefens domkraft alltså. Utan skaft.
Utan skaft? Hmm, den här domkraften har inget skaft.
Domkraften har inget skaft.
Samma tekniker har väl varit med då hon hittas. Inte ihjälskjuten eller dränkt. Slagen med något hårt.
Och där står de och tittar på en domkraft utan skaft.
Den tas inte i beslag.
Chefen däremot läser nånstans att hon slagits med nåt föremål och han ringer polisen och sen är den lilla cirkusen igång.
Varför tar man inte domkraften i beslag? Ingen hammare heller?
Tillbaks till generalrepetitionen och hans monolog. Omvänd psykologi kommer man inte helt osökt in på och typ Hamlets monolog där han grubblar järnet.
Har han planerat detta så har han varit väldigt ensam i sina tankar kring det. Och tänka just kring relationer och sånt är ju bevisligen inte hans starkaste sida.
Kanske just hans bekymmer de senaste åren där. Det ensamma. Vem ska han prata öppet om LW med? Bearbeta en smula om det äter och rider honom så?
Ringa morsan o farsan?
Nu har han ju använt utredningen till nån form av statssponsrad terapisession. T o m advokaterna har specat i sina beräkningar vad jag tror de kallat ”kurativa” timmar. Han har behövt prata alltså och de timmarna har dragit iväg så advokaterna särskilt har behövt motivera dem för tingsrätten.
Oj vad han vänder och vrider och försöker förklara hur allt har varit dem emellan. På ett sätt han inte kunnat på 6-7 år med någon antagligen.
Och det skönaste sköna är ju att LW inte finns längre som kan tjata emot. Äntligen ”förstår” någon honom och han får berätta sin version. Hon har ju varit superjobbig Lena.
Ja liknelsen vid tid innan suicid är väl inte helt dum. Han verkade ju beredd att begå nån form av socialt självmord då om inte annat. Harakiri på det fd familjelivet. Ett karaktärssjälvmord om inte annat. Inför öppen ridå. Pågår fortfarande i skrivande stund.
Han brottades nog med sina tillkortakommanden Hjärstas Hamlet där i sin ensamhet. Men inte minst med sin psykiska ohälsa.
”Är jag tokig eller inte?”
”Eller är det nåt rent fysiskt fel på mig?”
”Är pungbråcket en hjärntumör eller inte?”
.
