Citat:
Ursprungligen postat av
Mouchino
Jag är bara så förundrad över hur de kunde utse Pedram till den vise i gruppen?
Citerar Sokrates:
Den enda sanna visheten är att veta att du inte vet något.
Sokrates tolkar det som att han är den klokaste eftersom andra inte har kunskap men tror att de vet något, medan han inte har någon kunskap och inte tror att han vet något.
Vilket betyder att
Det är fakta utan erfarenheter vilket innebär att det inte gjort någon nytta och Pedram äger inte heller denna kunskap. Med andra ord nådde kunskapen aldrig hans hjärta för att skapa någon positiv förändring.
Det är ju ändå hyvens att Pedram kräver att bli behandlad rättvist, moraliskt, inkorupptibelt och rättrådigt då självinsikt är något han bara kräver av andra. Vad fint, sen blir han dessutom utsedd som den visaste i huset!
När man går förbi och över sitt egna jag och inser att man bara är en pytteliten del av något mycket mer storartat. Att göra något som är större än oss själva som att bry sig om sina medmänniskor är att maximera avståndet från oss själva, då blir vi de bästa varianter av människor.
Om en ledare för en nation ska kunna lyckas t.ex så bör denne ha en lös relation till den där krumeluren som kallas det egna jaget. Lägga sig själv och egna behov åt sidan till förmån för att ge service till andra. Kasta bort överdrivna självkänslor och vara del av något större
Visdom är som Ben & Jerrys Cookie Dough och plockar vi bort kakdegen så har vi vaniljglass med chokladbitar. Utan alla dessa tre finns ingen Cookie Dough. Likdant är det med Visdom, utan kunskap, förståelse och rättfärdighet kan du inte ha sann visdom.
Edit:
Madde eller Tanja skulle fått den rollen istället då jag tror de besitter betydligt mer visdom!
Den gamle filosofens visdomsord är lika relevanta idag och väl användbar i en analys av Pedrams självbild.
Redan den andra veckan utsågs han som den vise i gruppen. Han tog rollen till sig och har sedan dess "axlat" den och låtit den stiga åt huvudet. Samtidigt som killgissningar trillar ur hans mun om än det ena och än det andra. Gruppen hejar på och vänder sig till honom som om vore han ett uppslagsverk.
Jag försöker få grepp om människan. En individ som ger mig väldigt ambivalenta känslor. Behöver fundera djupare över vad det är jag ser.
Fundera en gång hur ni själva har betett er när ni varit riktigt packade 
