Okej. Nu när vi sett igen hur Tjackie är utanför, så måste jag få komma med en liten reflektion.
Jag tycker det är vidrigt att skåda en person vara så uppenbart missplacerad och utanför en grupp på det här sättet. Hur de behandlade henne i natt gjorde ont i hjärtat, när hon försökte få gehör och de andra bara garvade åt henne.
MEN jag tänker också att det är svårt att leva så nära en person som ÄR så tydligt missplacerad och "off" jämfört med de andra. Hon är ingen ond person, men hon är ju... jobbig, liksom. Har ingen social fingertoppskänsla, säger massa mumbo jumbo och är rent allmänt bara... off.
Jag tror inte de avser att stöta ut henne, men det är svårt att angripa henne också. Steffi/Tanja försökte väl typ i början, men insåg väl kanske att de var för olika, eller något. Och det är skitlätt att som tittare sitta och gorma om mobbning, men samtidigt tror jag vi måste försöka se det/henne ur de andras perspektiv också.
Försvarar absolut inte att skratta henne i ansiktet och vara rent respektlös, det finns det ingen ursäkt för för de kan fortfarande behandlar henne med respekt, men jag tror det är svårt att inkludera en person som liksom hela tiden rör sig utanför de andras bubbla.
FÖRSTÅRNIHURJAMENAR eller låter jag som en mobbare?
