Gift vid första ögonkastet (säsongerna 2014-2025)

men är det verkligen det Lars har sagt, att han växte upp i misär? Jag tror att han sa något i stil med att han inte var van vid de omständigheter som Ellinor verkar ha haft. Det innebär väl inte att han anser det vara något fel på hans föräldrar? Säkert har han träffat på både en och annan, om inte annat på läkarlinjen, som har hus i Bromma, Stocksund eller liknande samt fjällstuga, hus i Frankrike med mera och han har antagligen koll på priser i Stockholmsområdet. Ett hus i Bromma av storleken som Ellinors föräldrar har går lätt på mellan 15 och 20 miljoner i dagsläget. Det är långt ifrån ett radhus i Göteborg. Vet inte om han sa så mycket mer än det faktiskt!

Ja, det lyste ju verkligen med sin närvaro i det här avsnittet hur mycket obearbetade trauman Lars har.

Och älta en jävla tågresa, hur de ska köpa biljetter och sen sitta och analysera även hela tågresan om dessa biljetter.
Snacka om tråkig tillvaro att en sån grej kan bli så stort problem.
Och hur Lars gick upp i att förstora upp denna resa innan de åker, hur fullständigt fantastiskt det skulle bli med denna första klass biljett han beställt, samtidigt som Elinor inte brydde sig ett skit. Och så var Lars tvungen att predika hur mycket han älskar att planera sånt här för att deklarera sin personlighet. Och så utredde de detta utan och innan och fortsatte att analysera och diskutera detta hela resan.

Lars vurmar för detta med att planera och bussar på Elinor sin far med fru som också säger att deras äktenskap har hållit på grund av att de älskar att planera.

På kvällen krackelerar Lars för han har väl insett att han besitter en extrem form av förträngningsmekanism och då får Elinor höra att han aldrig träffat någon som får honom att öppna upp så, som hon gör.
Fasaden rämnar för Lars.

Edit: Ja, nu skriver även jag nedlåtande om Lars, men det här är flashback. Jag är inget etablerad journalist som Svante Tidholm och skriver om att Lars har ett falskt smil.

Alla människor bär på ett trauma, det kan finnas ett grövre som hackar på Lars. Mobbning kan sätta i länge på en person.

Men just för en person som jobbar som läkare är det lite lustigt att inte kommit längre i sin personliga utveckling. Han har växt upp i ett radhus med älskande föräldrar, det finns barn som växer upp utan kärlek. Som läkare - i praktiken och på utbildningen - måste han möta många ensamma människor som tex han måste ge besked utan att ha en anhörig, han måste ge folk besked att de kommer bli blinda, har ögoncancer osv. Det känns som han inte kan ta till sig att livet inte bara är roligt, man måste diskutera svåra saker ibland.

Han verkar inte ha accepterat att livet är orättvist och jobbigt - vissa växer upp i villa och vissa i lägenhet, vissa blir mobbade, vissa inte. Istället skämtar han bort det hela och lutar sig åt sin intelligens att göra "revange" på sin uppväxt.

Jag skulle inte vilja ha en smilande skämtande läkare förklara att jag håller på att bli blind.

Där är vi överens, man kan inte hålla på och ändra en person för att förhållandet ska funka.

Fast betänk på kvällen, då Lars helt plötsligt tycker om att Elinor brutit ned hans fasad. Då verkade han ju gilla det hon tog fram hos honom. Ja, ja, jag tycker han känns forcerad med sin fasad och jag skulle inte ha ut något av att umgås med honom överhuvudtaget.

Jag tycker inte Elinor är svårmodig eller verkar vara svår att ha och göra med,
men hon är ju ute och cyklar om hon ger sig in i att forcera fram känslor och personligheter.

Undrar vad det är hon tycker om med Lars? Det framgår inte riktigt.

Vad tror ni det är hon gillar med honom?

Helt övertygad om att det är Lars status hon ser upp till. Dels är det vanligt att kvinnor imponeras av status men även hennes uppväxt bidrar till att en lyxigare levnadsstandard lockar.

Tror du missuppfattat hela den diskussionen. Kärnan är att Ellinor vältrar sig i olycka hela tiden. Det var Lars poäng. Han ville maximera Ellinors upplevelse och hon svarade med att bli sur över att Lars planerade. Deras ”ältande” på tåget visar klart och tydligt att Lars vill ha en mer positiv attityd från Ellinor.

Ellinor framstår mer och mer som bromsklossen i förhållandet. Om inte ens inledningen av ett förhållande är fyllt av positivitet och glädje, när ska det då inträffa?

Även om Lars framstår som falsk ofta växte han i senaste avsnittet. Helt rätt, varför ska ett förhållande främst bestå av diskussioner som tynger dig och din partner? Har dejtat tjejer som mest pratar om hur jobbigt allt är. Vem står ut med den typen av samtal en längre tid? Lars vill ha en partner som skänker honom glädje och är positiv. Ellinor är motsatsen.

Susannas typ har jag också dejtat. Den egoistiska där hela relationen handlar om henne. Omöjlig att ha att göra med.

Sofia visade dock sig från sin bättre sida. Anton hade jag kastat ut direkt. Alldeles för pedant utan möjlighet till kompromisser. Hoppas han inser hur jobbig han är innan relationen tar slut.
Sexfrågan misstänker jag gäller prestationsångest. Något väldigt många killar brottas med. Främst för att vi förväntas veta allt och styra allt utan någon som helst aning om vad tjejen gillar. Sofia tycker jag ändå hanterade situationen bra och hon verkar ha en väldigt sund inställning till sex. Det ska vara kul, mycket bra sagt.