Nu verkar Steffi hamna i Simons säng trots allt, och hon ska prata ut och pussas lite när han är näst intill medvetslös, han säger förlåt och ber om ursäkt trots att han inte kan hålla ögonen öppna... ååhhhh, det är plågsamt att bevittna.

Han säger de rätta sakerna och pillar lite, halar in henne, återigen har han henne där han vill, men i morgon är det samma grej,
"fan vad snygg röv Tessan hade, PONNE JAG SAKNAR DIG!, ååhh Emelie vi ska gifta oss..!"
Jag trodde aldrig jag skulle skriva det här, och jag fattar att Steffi har sina demoner, men jag börjar fan misströsta.

Bara släpp den där lilla snuskpellen en gång för alla..! SLUTA LETA EFTER NÅGOT SOM INTE FINNS DÄR..!
Haha, nu kommer han dessutom hinna somna långt innan hon är tillbaka från nattciggen. Steffi reducerar sig själv till en mjuk och varm kropp-snuttfelt för Simon att krama på natten.