Göran Lambertz presskonferens 2021-03-23
Jag lyssnade igenom inspelningen från SVT Direkt, och skrev ner innehåller.
Inspelningen togs bort av SVT i morse.
Här är innehållet.
–
GL: Det har var en speciell upplevelse för mig. Jag fick besked i dag klockan två. Jag skulle få komma ut. Då har jag suttit anhållen och häktad i sammanlagt fjorton och en halv dag eller nåt sådant där. Nästan femton dagar. Och, jag är mest arg och besviken efter det här. Jag är arg och besviken på vårt rättssystem efter det här. Jag är arg och besviken på vårt rättsystem när det gäller förundersökningar och jag har skickat in en stämningsansökan till Stockholms tingsrätt för att försöka få bättre ordning på förundersökningarna. Hur polis och åklagare jobbar. Jag anser att det har varit på tok för dåligt och att den som är i min position inte har den rättssäkerhet och behandlas likvärdigt med målsäganden. Så som det borde vara. Jag kritiserade det här redan som JK för fjorton år är det väl nu, fjorton-femton år sedan. Det var precis så här upptäckte jag. Och nu har jag fått uppleva det inpå bara skinnet själv.
Den här kvinnan som anmälde mig och sa att jag hade våldtagit henne. Jag måste bara säga så. Hon är faktiskt en lögnerska och en bedragerska. Hon ljög rakt upp och ner. Berättade en historia som absolut inte var sann. Jag skäms tillräckligt mycket för den där händelsen för att vara otroligt ledsen för den. Jag skäms för att jag var otrogen mot min kvinna och jag skäms för att jag blev så berusad så att jag inte kunde stå emot den frestelse som det innebar när hon var här på julafton. De här tjejen som jag hade tagit hand om och försökt hjälpa. Hon var så ensam i världen. Jag kanske inte ska prata alltför mycket om henne. Det kan bli lite integritets-jobbigt kanske. Men, sen på ett eller annat sätt så lurade hon mig. Jag skäms för att jag var lättlurad också. Och, det är mycket att skämmas för faktiskt. Men jag har, som sagt, stämt staten för att jag tycker att, även om man är lättlurad, så får inte rättssystemet vara så lättlurat. Som man var i det här fallet. Jag har faktiskt också hunnit med at skriva en bok. Under min tid som frihetsberövad. För hand, på papper, har jag skrivit. 150 sidor. Det trodde jag aldrig att jag skulle vara mäktig. Aldrig någonsin. Nu ska jag bara att skriva in den i datorn och försöka få ett förlag som kan ge ut den. Den handlar om det här fallet. Från början till slut. Kan man säga. Och den handlar om vad jag tycker är problem i rättssystemet i sådana här fall. Och det handlar om lite reflextioner som både är juridiska och lite halvfilosofiska. Och den handlar om hur det är att sitta inne. Den lämnade jag faktiskt till polisen i morse. Manus på den. Så att dom skulle ha den som en del i utredningen.
Okey, nu får ni ställa frågor.
Journalist: Hur har häktestiden varit?
GL: Alltså, ganska bra. Ganska tidigt så fick jag besked om att journalister, framför allt Oskar Jönsson på Rapport, kände till den här kvinnan. Och kände till ett par fall som hon varit med om. Och när jag fick höra vad hon hade gjort, i det fallet, så blev jag alldeles lugn. För då förstod jag att ingen domstol kan finna mig skyldig. Väger dom trovärdighet mot trovärdighet så ser dom att det är ingen tvekan om att hon ljuger. Så jag har varit ganska lugn och faktiskt haft det ganska bra. Det är inte så himla stor skillnad mellan coronaisolering och isolering på häkte och arrest. Och, dom har varit otroligt hyggliga här i Uppsala. Och snälla. Och, det behöver man verkligen, för det är lite jobbigt ändå att vara inlåst. Och ibland kan man förtvivla lite grann och tänka. "Kan det bli så tokigt så att jag får fortsätta att sitta häktad." Det fick jag ju alltså! Jag fick ju sitta i 14-15 dagar och trodde aldrig någonsin att det skulle kunna bli det. För när jag hade berättat min berättelse så tänkte jag "nu tror dom väl på det". Och så får jag åka hem. Så var det inte riktigt.
Journalist: Vad är din berättelse? Vad hände på julafton?
GL: Min berättelse är att, om vi nu ska ta precis det som hände. Vi blev ganska berusade. Och jag är lite kladdig av mig när jag blir berusad. Och jag hade sagt det till henne. Och hon hade avvisat mina kramar, så här som jag menar med kladdig. Inte tafsat, gör jag inte, men jag kladdar liksom sådär. Kramar om, pussar på kinden, och huvudet och sådär. Och det avvisade hon, på det sätt som man bör göra så att säga. Som man förväntar sig, helt adekvat. Men så blev det framåt midnatt så att vi hamnade med en sista drink i kökssoffan. Och då så blev hon lite klängig och så där. Och jag upptäckte att, ja, hmm, hon kanske tydligen vill någonting som vi absolut inte borde. Men då var jag för svag i köttet och i anden och vi gick upp på övervåningen. Till sovrummet. Och hade samlag. Och vad det har handlat om det här fallet är ju, är det min berättelse som är sann eller hennes? Och min berättelse är gudskelov väldigt, väldig, väldigt klar och i mitt minne. Jag har ett antal väldigt tydliga minnen om hur det var. Och jag antar att det fällde utslaget till slut. Det är ju sådant där, när man berättar, om man ska berätta precis hur det var, så det blir lite för närgånget tycker jag. Ni får fråga om ni vill, va, men det är väl lagom att berätta så mycket.
Journalist: Jag tänker att om du säger att du har hjälpt henne tidigare och så, du tänker inte att hon var i lite beroendeställning till dig eller att det fanns en ganska stor maktobalans där hon inte kände att hon vågade säga nej?
GL: Precis alltså. Så var det ju va. Det var inte så att hon inte vågade säga nej. Så var det ju inte. För att det var hon som var lite drivande på slutet. Men, jag skämdes som sjutton för att jag hade haft sex med henne. Som var en preson som jag var lite av fadersfigur för, va. Jag skämdes som sjutton för det. Nu gör jag det inte längre, för nu ser jag henne som skurken i dramat, så att säga, va. Men jag tyckte att det kändes jättejobbigt att jag hade gjort något så tokigt.
Journalist: Varför skulle hon vilja anmäla dig för våldtäkt?
GL: Jag tror att, det visar sig nu att det här är fjärde gången va, och, någon har skrivit åt henne "sluta att hoppa på män för pengar". Och jag vet inte om det var det. Men, för mig är det alldeles tydligt, så här efteråt nu, att hon hittade på en historia och försökte få mig fälld för den, helt enkelt.
Journalist: Men tycker du att det var olämpligt, det du gjorde?
GL: Ja, det var det. Det var olämpligt. Alltså, otrohet är ju olämpligt för det första. Det är olämpligt och det ska man skämmas som sjutton för. Det har jag verkligen bestämt mig för att jag inte ska vara. Så har jag nu ändå.
Journalist: Förutom det att vara otrogen, för det här var ju en kvinna som också var i en beroendeställning, kan man säga.
GL: Alltså, inte beroendeställning, men hon var ju en sådan som jag gav stöd och hjälp på olika sätt. Och, vi hade visserligen bara träffats en gång förut. Men jag hjälpte henne i en juridisk tvist. Hon är åtalad för förtal. Av en man som hon tidigare har anmält för våldtäkt. Och, jag hade den relationen till henne. Jag tänkte att hon är en av dom personer som jag hjälper. Jag har ett antal sådana personer som jag hjälper lite grann. Och, hon kom hem här till mig på julaftonen. För hon hade ingen annan stans att vara. Och då borde jag absolut ha avstått från det här som vi gjorde till slut.
Journalist: Varför gjorde du inte det?
GL: Därför att jag var för svag i anden och köttet, helt enkelt. Och kände att när hon ville, så, så, ja, då ville väl jag också då.
-
Där slutade SVTs utsändning.
–
__________________
Senast redigerad av lasternassumma 2021-03-24 kl. 15:41.
Jävla pajas han ska vara glad att det inte fanns mer bevis så hade han fått skaka galler istället.
