Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Poppius får du pröjsa för att gå. Det är en förhållandevis exklusiv utbildning jämte den på JMK och heller inte förknippad med vänstervågen på samma sätt som Journalisthögskolan.

Och viktigast av allt: det var 1967 som riktig journalistutbildning blev en möjlighet för fler aspirerande journos. Innan 1947 fanns ingen journalistisk utbildning alls.

Men det betyder ju inte att det inte fanns journalister. Tidningar fanns ju, och ansvarsfördelningen har som sagt funnits långt för det fanns kommunister eller sossar. Yrket lärdes väl som ett slags skråväsende måhända.

Man skulle kanske säga att journalistutbildningen har drivit vänsterut för att människor med politisk åskådning till höger inte söker sig till journalistyrket.
Vilket kanske stämmer som lika sant då en del postare här tydligen tycker diskussioner blir tråkiga när någon faktiskt vet något.

Visst fanns det journalister långt tidigare, och det har ju länge varit ett yrke där man sas. granskar och utmanar makten. Så var det redan under franska revolutionen, fast dåtidens format ju främst var politiska pamfletter. Under det liberala 1800-talet skrev tidningarna mycket om det vi skulle kalla "klassfrågor". Fram till 1848 var de svenska liberalerna närmast sin tids socialister, och lite så förblev det ända till socialdemokratins genombrott på 1880-talet.

Den liberala pressen och dåtidens journalistik hade kort sagt redan ett tydligt underifrånperspektiv. Den traditionen har väl levt kvar, på ett eller annat sätt, vilket jag tror avspeglas i nyrekryteringen än i dag. Vilket så klart är lite trist. En journalistutbildning kan säkert ge någon med högerideal vissa insikter — om inte annat insyn i samt förståelse för de miljöer som sätter sin prägel på delar av det mediala utbudet i vårt samhälle. Men lärare och kursare med andra politiska åsikter avskräcker väl, kan jag tänka mig.

Hmmm skulle säga att det är en lite väl magstark gissning att säga "Ingenting annat".

För om man misstänker att alla uttalanden i media är friserade för att passa narrativet, så kan man ju ändå lyssna på det läckta ljudklippet för att få ett hum om vad konflikten verkade handla om.

Och där verkar det ju onekligen ändå handla åtminstone delvis om att man försökt hålla ägarna borta från det publicistiska. Tino börjar ljudklippet med att beklaga sig över att vad jag antar är att redaktionen försöker hålla ägarna borta från det redaktionella, då han säger "Pontus får inte ens redigera stavfel".

Det är ju nu bevisat att Pontus fick ansvar att publicera grejor fritt när tidningen började - men det betyder ju inte att den bild som målas ut i media är lögn.
Min bild är att efter krönike-incidenten försökte ansvarig utgivare dra in detta ansvar, strama åt publiceringsrättigheterna, och då ledde det till konflikter kring publicering, redaktörskap och ansvar.

Sen kan det mycket väl va så att man spär på grundlags-snacket lite när man går ut i media.

Men det betyder inte att det är helt ogrundat.

Det är säkert en blandning i att man hade konflikter både inom publicerandet och med åsikter om hur saker skulle drivas.

Alla sådana avtal är mellan Bulletin och den anställde, dvs de upphör när Bulletin likvideras, vilket lär ske relativt snart.

Jag tror inte de skulle hålla vid domstolsprövning heller. Är man så tafflig att man startar massmeieföretag och missar utgivningsbeviset så har man antagligt snålat på juristkompetensen vid utformingen av de klausulerna också.

Inte ekonomiskt. Verkar ju finnas gott om pengar. Ledningen, absolut dödfött

Nu hade iofs Tholin gjort upp med Neuding att han fick publicera artiklar under den begränsade tid han skulle vara VD.

För att journalistyrket innebär att man vill granska makten, myndigheter och företag och ställa sig på den lilla människans sida. Man vill inte försvara makten eller status quo. Om man är höger väljer nog många hellre ekonomi, juridik m m. Varför frågar du inte varför så många moderater börjar på Handels? Sen så är det ju inte sant att journalister är så politiska. Du blir rätt kortvarig om du vägrar granska politiker i ett parti du sympatiserar med. Ingen journalist skulle nobba ett scoop.

Fast en hel del med vänstersympatier väljer ju också utbildningsprogram som kanske uppfattas som högerboningar.

Högern gnäller inte över att moderater går på Handels, de gnäller över att de inte ser sig som representerade i medielandskapet. Därför är det intressant att fråga varför människor med högersympatier inte blir journalister.

Jag håller med dig om att journalister inte är så värst politiska (plus att man som i många andra yrken antagligt har en viss standard man vill hålla, ett slags yrkesetik) men många till höger i bland annat detta forum har annan uppfattning.

Om jag gissar mellan tummen och pekfingret beträffande Bulletin så kan det väl vara så att ägarrepresentanterna ville ha ett högre och skarpare tonläge men att redaktionsgänget inte önskade detta. Inte för att de är smygvänster utan för att det inte verkar bättre än att ett uppskruvat tonläge sargar den part som väljer det, man dränks i svansens meme diarré.

Omid Smith sa väl själv att han tog bort Arpis kontroll över siten? vilket alltså är exakt det Arpi påstår i intervjun och något Tholin menar är lögn. Team Sanandaji får börja snacka ihop sig bättre.

Och den bedömningen visar att Sanandaji & co. hade en mer realistisk uppfattning om vad som kunde vara kommersiellt gångbart än vad Neuding & co. hade. En tidning som tar upp liknande teman som alternativmedia men i ett stramare och sakligare tonläge hade kunnat funka. En tidning som bara publicerar mellanmjölkskonservativa ledare och TT-meddelanden funkar inte. Det måste finnas en intressant nyhetsdel med ett innehåll som avviker tydligt från det gammelmedia levererar. Annars går det inte att locka tillräckligt många läsare.

Att bygga en stor sajt som lockar tiotusentals prenumeranter (vilket Bulletin hade behövt för att täcka sina kostnader) på enbart opinionstexter är inte möjligt; det är nyheterna som är grunden allt annat vilar på. Och några intressanta nyheter fanns aldrig på Bulletin. Istället för att skriva något vettigt satt nyhetsredaktionens sju heltidsanställda medarbetare och kopierade TT i tre månader. Helt ofattbart.

SwebbTV:s nedstängning var ett utmärkt tillfälle för Bulletin att signalera att man var något annat än den lögnaktiga, värdelösa gammelmedia som målgruppen är så innerligt trött på. Man hade kunnat leverera ett kraftfullt, principfast försvar av yttrandefriheten på ledarplats och gett det inträffade stort utrymme i nyhetsrapporteringen. Men det var Arpi, Neuding & co. för fega för att göra.