Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Jag gissar att du menar att de blev lurade, och inte att jag blev lurad. Svaret är nej: jag tror inte att de väntade sig något annat från just Arpi, Gudmundson, Neuding och det gänget, men de närde kanhända vissa förhoppningar om att det skulle gå att få ut skarpare och mer anklagande texter parallellt med dessa eviga "liberalkonservativa" (motsägelse) betraktelser. Men den gubben gick som bekant inte.

Har svårt att tro att de var så dumma att de trodde att något "household name" skulle våga eller vilja ta ut svängarna betydligt mer nu än de gjorde på sina tidigare plattformar. Trodde ägarna det kan de gott stå där med byxorna neddragna. Neuding, Gudmundson, Gür etc. tycker ju faktiskt som de skriver. Det är borgerliga skribenter.

Det verkar som om Bulletins ägare håller med dig. Gudmundsons stil har alltid varit återhållen och eftertänksam så man undrar vad de som rekryterade honom trodde? Att han skulle förvandlas till Chang Frick är osannolikt.

Vad gäller Arpi gissar jag att kombinationen spännande projekt, fin titel och inte minst högre lön lockade,. SvD är lite av ett sjunkande skepp och jag tror inte de var beredda att matcha några fantasibud. Deras spalter fylls precis som övriga medier alltmer av pensionärer, ungdomsförbundare och en och annan frilans.

Fast om det är någonting som verkligen hållit måttet på Bulletin så är det ju Per Gudmundsons texter. Stilistiskt och analysmässigt är han i det absoluta toppskiktet av svenska ledarskribenter, kanske tillsammans med Håkan Boström och någon mer.

Tror inte konflikten beror på några avgörande ideologiska skillnader mellan ägare och redaktion, såsom vissa spekulerar. Om något så har Tino S tagit starkare avstånd från Sd-högern än de flesta skribenter på Bulletin (kallat SD-anhängare white trash, skrivit om hur norden har ett unikt problem med högertxtremt våld etc.). Detta beror enbart på en krock mellan olika personlighetstyper och gruppkulturer.

Styrelseordföranden Atta Tarki, vem är han egentligen?

Via bolagsregister kan man konstatera att Tino Sanandaji och Pontus Tohlin har sitt lilla bolag Kuhzad Media tillsammans. Det har en ganska blygsam omsättning som var som störst runt 2017 (Massutmaning släpptes det året), Pontus i sin tur sitter i Atta Tarkis bolag Nobel Investments,, ett bolag som gör stort nummer (läs "about us") av att iraniern Atta minsann vuxit upp på svensk landsbygd och är starkt influerade av Alfred Nobel.

Men vare sig Atta Tarki eller Nobel Investments finns i svenska bolagsregister, bolaget verkar stationerat i Kalifornien, men de har en postbox i Stockholm, och denna postbox är densamma som Kuhzad Media anger som adress. Atta Tarki verkar alltså inte ens bo i Sverige. Undrar om han ens är svensk medborgare. Vad får han ut av detta lilla töntiga tidningsprojekt kan man undra och vem är han?

Han verkar gått i skola i Sverige och sedan dragit till USA. Undrar som sagt vad hans intressen i Sverige egentligen handlar om. Hade Nyheter Idag haft en rysk investerare av liknande slag hade Oksanen och Wolodarski skrivit löpkilometer text o mpåverkansoperationer vid det här laget.
https://nobelinv.com/atta-tarki/

Fast om det är någonting som verkligen hållit måttet på Bulletin så är det ju Per Gudmundsons texter. Stilistiskt och analysmässigt är han i det absoluta toppskiktet av svenska ledarskribenter, kanske tillsammans med Håkan Boström och någon mer.

Tror inte konflikten beror på några avgörande ideologiska skillnader mellan ägare och redaktion, såsom vissa spekulerar. Om något så har Tino S tagit starkare avstånd från Sd-högern än de flesta skribenter på Bulletin (kallat SD-anhängare white trash, skrivit om hur norden har ett unikt problem med högertxtremt våld etc.). Detta beror enbart på en krock mellan olika personlighetstyper och gruppkulturer.

Klart att de inte kan sticka ut näsan för mycket, (så de kopplas till alternativmedia för starkt) och bli brända på arbetsmarknaden.

Då blir det ju till att jobba som sophämtare sen, likt Ann-Sofie Hermansson (visserligen politiker var ju hon) för att försörja sig.

Jag drar verkligen ingen lans för Tino S, men jag gissar, att han kanske anser, att den påverkan, som han ägnat sig åt, är helt berättigad - medan "anklagelserna om ägarpåverkan" underförstått beskriver ngt i sig otillbörligt?



https://dagensopinion.se/artikel/tino-sanandaji-vi-soker-en-ny-chefredaktor/

Därtill är jag lite skeptisk till att Tino S agerande a la en hätsk buffel skulle vara en överenskommen "krishanteringsstrategi", som ngn annan än han själv varit inblandad i.

Snarare så här:

1. Tino och Tholin vill grunda tidning, där de bestämmer.

2. Tino rekryterar Thomas Gür och Paulina Neuding till projektet. Detta göras med utlovanden om en superseriös högborgerlig tidning vara kultursida inte bryr sig om recensioner av JBPs senaste bok och annat modernt trams. Opinionssidan ska vara konservativ. Paulina Neuding ska sköta tidningen.

3. Thomas Gür och Neudings namn används för att rekrytera profilerade högerskribenter. Dessa säljs in med Gürs och Neudings vision, som givetvis Sanandaji och Tholin känner till. Ja, höga löner också så klart. Sanandaji och Tholin vet att de behöver såna här namn för att kunna locka läsare.

4. Sanandaji låter några "duktiga" (lol) ukrainska utvecklare ta fram de webverktyg de ska använda

5. Pressen läcker att Bulletin ska starta. Av oklar anledningen bestämmer man att rida på vågen av publicitet och starta tidigare. Någon ordentlig nyhetsredaktion, kulturredaktion och liknande finns inte. Pga pandemin har folk inte träffats ordentligt och webverktygen är allmänt kassa.

6. Bulletin startar. På allt utom opinionsdelen är allt kaos. Det blir mer och mer konflikter mellan Neuding och Tholin/Sanandaji. Inte minst eftersom prenumeranterna är för få. Sanandaji och Tholin börjar ändra på visionen de sålt in hela projektet mer. Neuding är irriterad över att Tholin sysslar med så mycket redaktionsarbete. Detta hade varit fine om de inte låg i en konflikt gällande tidningens inriktning och att Sanandaji och Tholin (helt utan erfarenhet) hela tiden
gnäller på Neuding om att det går för långsamt (att Sanandajis "smarta drag" att låta någon ukrainska b-firma ta fram webverktyget som är krasst och sabbar för alla tar han inget ansvar för. Tino gör nämligen aldrig fel. Det gemensamma beslutet att starta tidningen i förtid tar Tholin och Sanandaji heller inget ansvar för). Tholinn tycker att det går för långsamt med Neuding. Texter ska läsas igenom, bearbetas och vara välskrivna innan publikation. Tholin tycker att det är nog att den skulle funkat som FB-status. Så han publicerar en krönika. Han har publicerat saker förut men då har det varit när Neuding OK:at det. Neuding har efter alla konflikter och känslan av att företagsledningen varit för inblandade i det redaktionella inget tålamod. Hon sätter ner foten och avpublicerar. Tholin och ledningen uppfattar detta som en maktdemonstration från Neuding. De försöker förmå henne att återpublicera specifikt den här här krönikan. Hon vägrar. De vill då att hon avgår. Det gör hon.

7. Ivar Arpi blir chefredaktör. Oklart varför, men ägarna bestämmer ju sånt så den skulden är på Tino/Tholin. Arpi är dock pappaledig typ hela tiden och har aldrig jobbat med detta. Någon officiell nyhetschef är sjukskriven jämt (för mycket arbete i kombo med utskällningar från Tino).

8. Den i princip ihopslängda tidningsredaktionen kämpar som fan. Det fanns ingen struktur så det är kaos. Men de måste producera mer! Det går inte att skriva under med TT ordentligt. Istället för att göra speciallösningst börjar de skriva under med /tidningsredaktionen som var förinställt. En person som är oerfaren av detta och känslig för kaos, men i övrigt trevlig, och troligen kvinna, börjar kopiera även icke TT-artiklar rakt av. Webverktyget gör att det är allmänt kaos och kontrollen av det som publiceras är låg. Folk är sjukskrivna/föräldralediga, Tino och Tholin tjatar om mer material, få läsare, att nyhetsdelen är kass osv. Även opinionsdelen tycker att nyhetsdelen inte riktigt drar sin egen vikt. De ses ned på. Att de inte alls hade samma möjlighet att förbereda sig och har det mer kaosigt är skitsamma.

9. Plagiatskandalen briserar som en bomb. Tino är arg och skriker. Arpi drar en halvlögn för SVT (ingen ville ha kvar nyhetschefen som bara var sjukskriven ändå, så vafan). Hon som plagierat annat än TT-artiklar får gå. Arpi är dock sympatisk. Han ser de arbetsförhållanden som rått, att det inte är helt är den här personens fel etc. Han blir därför helt jävla skogstokig när Tino på interna möten nämner personen vid namn och kallar henne diverse, samt när han publikt kritiserar personen. På ett sånt sätt så att många i mediasverige fattar vem han menar. Nyhetsredaktionen tycker ju dessutom att detta i hög grad är Arpis, Tholins och Sanandajis fel. Förutsättningarna har varit urusla, Arpi har bara varit borta en massa, och Tholin/Sanandaji har bara pressat om mer och bättre material. Minsta kritik mot webbplattformen gör Sanandaji skogstokig. Arpi får ändå en del sympati av nyhetsredaktionen eftersom han tar dem och medarbetaren i försvar. Alla tycker att det verkar mycket obehagligt att bli angripna på Tinos Facebook.

10. Under hela perioden sen Arpi tillträdde har striden om tidningens inriktning och Tholin/Tinos inflytande fortsatt. Hela redaktionsledningen har aldrig behövt jobba under såna för förutsättningar eller att ägare lägger sig i på det här viset.

11. Planen på att byta ut Arpi kommer upp. Redaktionsledningen känner att enough is enough och skickar sitt protestbrev till styrelsen.

12. Antingen hela redaktionsledningen eller en enskilt person känner bara "fuck this" och börjar läcka saker som till pressen.

13. Ivar Arpi intervjuas blablabls

14. Istället för att hålla ett normalt krishanteringsmöte, där man gör upp en strategi som man tror kan minimera skadan (typ: försöka dra tillbaka bråket till det interna och backa publikt gällande vissa strategiska frågor, där det är uppenbart att de kommer få på moppen av pressen, så som återpublicering av krönikan) så bestämmer man sig för att krishabteringsstrategin är "låt Tino skriva en arg facebookstatus när han är i affekt och sedan svara på alla kommentarer hela natten"

15. Katastrofen är ett faktum. Tholin och Sanandaji kan fortfarande inte sett att de begått minsta blunder under hela den här processen. De har agerat perfekt. Alla andra är dumma.