Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

nu står det ju inte mute utan muta.
om det skulle stå mute hade de väl skrivit det!?
jag rekommenderar dock att man istället för mute skriver mjuta - det ska ju ändå vara en svensk text.

Det står mutea. Är du efterbliven eller vad är problemet?

Kom igen nu, någon har väl Expressen Premium och kan ladda upp klippet där Sanandaji går loss?

i orginialcitatet stod det "muta". nu verkar expressen har censurerat sin text. jag antar att den var för känslig för att det skulle kommma ut att alice t var utsatt för ett mut-försök.
men bara för att expressen vill censurera sin egen text så ska vi naturligtvis inte köpa det narrativet!

muta var vad det stod först. det blev tydligen för känsligt och då ändrade expressen enkelt till mutea (istället för mjuta) för att dölja vad som pågår!

Bara plocka bort Tino så fort det går. Intresset för Bulletin är stort och kommer säkert överleva.

Håller med. F*n vad folk blivit känsliga i det här landet. Utan motsättningar och högt i tak, ingen utveckling. Är det den konflikträdda dagiskulturen som spritt sig till arbetslivet?

Kvällsmedia har en viss förmåga att gravt missförstå världsläget.
Oro i ankpoolen översätts till reklam för vanligt folk.

Ingen utanför mediahusen visste tidigare vad bulletin.nu var för något.
Nu har vi alla fått en ny favorit att gå in till.

Nästan så man kan misstänka att bulletin har satt upp allt för att skapa buzz

Journalisten har uttrag av email fran Tholin och Tarki till Neuding. Dar framgar tydligt att de pressat henne att aterpublicera en artikel postad av Tholin. De uttrycker sig ganska arrogant och jag fattar om Neuding blir lack och avgar.

"Du bör ta en välförtjänt paus "
"Jag har full förståelse för att Du är ny i rollen ... har missuppfattat Dina befogenheter"

https://www.journalisten.se/node/65267

Samnytt har pratat anonymt med Bulletin. Det framgar att vem som helst kan publicera en artikel pa hemsidan. Det ar ju ren idioti. Det maste vara ansvarig utgivare som okayar allt sjalv eller gentemot delegering.

Manga kritiserar Teodorescu och Arpi for att vara mellanmjolk, men i Sverige har aven helmjolken 3.0% fett. I de flesta andra lander 3.9% fett. Det ar anda battre an lattmjolk och oatly.

Det verkar som Tino, pa sin Facebook, forsvarar kompisen Tholin men utan att gora det med namn. Trots att Tholin antagligen har skuld i att Neuding avgick samt att Arpi ar forbannad. En sanningssagande, hetlevrad kurd ar det naturligtvis manga som har svart for bade i Turkiet och Sverige. Det tycker jag ar trist, men jag gillar inte att Tino sluddrar med sanningen nar det galler Tholin.

Arpi ar sakerligen ingen chefstalang men att sitta och ha redaktionsmoten pa Zoom. Herregud. Det ar ju som upplagt for katastrof. Det basta vore nog om Tholin avgick. Inga nyhetsjournalister kommer att vaga prova Bulletin med en sadan VD. Opinonsjournalister kan sakert fa jobb igen. Men en nyhetsjouralist, han ar forbrukad. Ingen vill anstalla honom. Folk verkar ha fortroende for Arpi. Om han gar samma vag som Neuding sa ar det kort. Tino borde besanna sig och forsoka skapa lugn, men han maste nog droppa kompisen Tholin

Man tackar för tråden. Intressant läsning för den som inte följt med så noga.

Jag vill lyfta en annan kulturell vinkel än den kurdiska:
Journalister är en kultur för sig, och jag kan glatt föreställa mig att svenska journalister är ännu mer extrema. Det finns en kåranda, som på något sätt samtidigt lyckas vara både påklistrad och extremt stark. Journalister älskar att älta sin egen roll i samhället, och de tenderar att överskatta den. De blir alldeles för lätt också så att de skriver för varandra.

Inom journalistik finns det också en hierarki. Reportage och nyheter står högst, speciellt om man kan kalla det "avslöjanden". Därefter kommer krönikor, ledare, kolumner och kultur. Smånotiser, "tråkiga" lokalnyheter och sånt som traditionellt gav mervärde till läsare av dagstidningar (mat-mode-miljö) ligger lägst i hierarkin.

Det här gör att stjärnor inom ledar- och opinions-journalistik helt enkelt inte kan låta obehöriga "icke-journalister" kritisera eller fingra på den heliga nyhets/reportagesidan. För det är det heligaste, och vanliga dödliga äga icke tillträde. Här är en medioker Journalist alltid bättre än någon som inte tillhör skrået.
Det intressanta är att på opinions- och kultur-sidan så kan man tillåta utomstående att gästspela, t.o.m. så småningom arbeta sig in.

Resonemanget går ungefär som så att en jurist eller författare ju nog kan få skriva krönikor eller recensioner, men det går inte för sig att låta någon sådan bevaka en eldsvåda. För de är ju inte Journalister! De har ingen etik! De har ju inte gått grundkurs i pressjuridik! De är inte pålitliga, de är inte seriösa. De hör helt enkelt inte till skrået.

Det som verkar ha hänt på Bulletin är att utomstående bufflar (Sanandaji m fl) gjort det oförlåtliga att ha synpunkter på nyhetsjournalistik.

Också om total endräkt rådde om hur nyhetssidan (& vem/vilka där) klantat sig hade det varit extremt svårt för Arpi, Teodorescu et al att navigera detta. För kollegor på nyhetssidan är ändå alltid Journalister, medan Sanandaji et co är utanför skrået. Och också för stjärnor inom opinion så är Nyheter, gjorda av Journalister något heligt. Det är därifrån de stora priserna och strålglansen skall komma. Det är runt den verksamheten som myterna och självbilden byggs upp. Man kan inte bara hur som helst gå in och rumstera med Ljusets Riddare. Inte ens när de gör ett undermåligt jobb.
Skulle Neuding eller Arpi ha slagit näven i bordet på ett burdust sätt så skulle deras möjligheter att någonsin arbeta inom gammelmedia, att behålla sitt medlemskap i Kåren, ha varit körda. Sådant måste skötas med finess, de problematiska individerna måste snyggt placeras någonstans där de inte kan göra skada. Och helst ersättas med en stjärna, plus ett helt stall av under- och o-betalda ungdomar som jobbar som djur i hopp om att upptas i Kåren. Om det blir litet fler tabbar och missöden på vägen så är det inte så farligt.

Det här fungerade ännu för tjugo år sedan någotsånär. Redaktionerna var fortfarande relativt stora, och inslaget av äldre journalister (som inte primärt gått en journalistutbildning) var ännu stort. Man kunde gömma undan klantarna, och det fanns fortfarande skribenter som inte såg Journalistrollen som det heligaste av heliga, utan istället prioriterade hantverket.
När resurserna blivit mindre och mindre, och självupptagenheten börjar närma sig 100% fungerar inte detta längre.

När jag läser Sanandajis alla utbrott verkar det klart att han absolut inget förstår om hur Journalister ser sig själva och sitt arbete. Han förstår inte heller svensk koncensuskultur, och hur extremt starka de oskrivna reglerna om vem som får säga vad är. Han kan ha haft femton goda idéer om hur Bulletin kunde bli bättre och hur man kunde lösa problemen. Det är bara det att om en idé om journalistik kommer från en utomstående, så är det en dålig idé. Rentav en farlig idé; det är sånt som såndäna skumma tomtar som Chang Frick sysslar med. Inte seriöst.

Nej, det är kört för Bulletin. Det här går inte att vända. Det spelar ingen roll om de byter ut folk, på ledningsnivå eller på redaktionen - varumärket är helkvaddat.

Alltså det som är så genomskinligt är att den vanliga pressen fungerar likadant - det är bara det att man har en längre process för att vaska fram lojala chefred och redaktörer som utan att få pekpinnar begriper att deras roll bygger på att de gör exakt det som ägarna vill att de ska göra.

Finns flera exempel på chefredaktörer som ganska snart fått avgå når de gått emot ägare i publicistiska frågor.

man har skapat en gigantisk och patetisk ridå i form av "publicistik" och "etiskt regelverk" och "ansvariga utgivare" - men under allt detta gäller för alla makthavare vid tidningen att direkt eller indirekt göra som ägarna vill, annars avancerar man inte eller får avgå utan vidare karriär.

Att förstå detta är rätt basic. Men många journalister, krönikörer och säkert även redaktörer begriper inte detta. de anpassar sig automatiskt genom en process som kallas för internalisering, dvs man införlivar auktoriteten och maktens värderingar och intressen med sig själv och upplever det som ens egen ståndpunkt.

/Johan

Tino är ett levande bevis på att det aldrig går assilimera folk från Mellanöstern så de passar in i ett västerländskt samhälle, släng ut han och hans gelikar ut ur landet, var dessa än drar fram så blir det krig och konflikter

Nä och om han har missat något sådant basic - vad säger det om honom? Jo att bakom ett tunt lager svensk fernissa har vi i stort sett en bindgalen kurd som kommer att orsaka kaos överallt där han går fram. Spelar ingen roll hur smart han är eller hur rätt han har i sak. Att han inte begriper det talar dock för att han nog inte är så smart trots allt utan förmodligen är inkvoterad.

/Johan