Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Tror du? Jag ser bara en lättkränkt dåre som är mest bekymrad om sin egen status och heder. Att han fortsätter veva på trots att det knappast gör saken bättre tyder väl på det. Han är i alla händelser körd. För mig är det tydligt att det är han som börjat bete sig som en idiot, att Arpi gick ut med detta i samtalet med Journalisten och att Tino lackar på det för att det får honom att framstå i sämre dager. Det han ägnar sig åt nu ska antagligen föreställa skademinimering. Det får givetvis motsatt effekt.
Ja, Hanif Bali är en annan lirare som inte duger att bygga något på. Han uttrycker sig också illa.

Hur svårt kan det vara att slänga in en sarkastisk one-liner här och där när målet står öppet? Att så många tycker Bali är cool säger väl mer om tillståndet i landet än egentligen något annat.
Wööörd. Noterar att Tino skriver att någon anklagat honom för att ljuga, vilket får honom att se ut som en fåne inför personalen.

Som sagt: mellanchef på någon sorglig arbetsplats där cheferna vill sätta sig i respekt och skäller ut fotfolket på morgonmötet. Ovärdigt vuxna människor emellan. "Lögner", "falska människor", "svikare" etc. är sådant som får alarmet att ringa högt och skorrande.

Om du är gammal kursare till Tino håll dig till det du är kunnig inom. Dina kunskaper inom psykologi lämnar en del att önska.

Har mestadels lyssnat på Radio Bulletin med Ivar. Tycker att det är bra nivå på diskussionerna med en hel del varierande ämnen. Man märker dock att även de etablerade ”konservativa” journalister är väldigt nära landet mellanmjölk...

Så blir det såklart när man växer upp med den svenska åsiktskorridoren.

Namnet tillhör tydligen någon "förtrogen" i Engelska kungahuset.

Jag har läst dem varje dag sedan de startade men är besviken på just den återhållsamma, ja nästan ängsliga, tonen. Hade förväntat mig en mer tydligt röst i medielandskapet med hög integritet, och då även mer öppen, saklig och ärlig. Kort sagt en välkommen kontrast till i princip alla annan åsiktskorridormedia. Nu känns de mer som att redaktionen är rädd att ta bladet från munne och skriva vad de egentligen vill, och om det inte är ägarna som håller tillbaka dem så måste det vara branschkodex som gör det. De är anställda och har tagit en risk när de tog anställningen. Risken består i att sannolikt bli journalister non grata på alla andra redaktioner hädanefter, och de vill ju främst överleva i sin yrkesroll. Därför kör även Bulletin med mellanmjölksartiklar så de ev är välkomna in i värmen igen om de behöver byta tillbaka till sina gamla arbetsgivare och presstödsredaktionerna så småningom.

Då hade Bulletins journalister från början velat göra produkten till ett Kvartal 2.0 (vars ledande skribent extraknäcker med gästledare i DN!).
Den inställningen har jag svårt att tro att Arpi hade. Det vore att börja gräva graven medan bröllopet pågår. Som chefredaktör har han ändå begränsad makt och styrde inte över vilka medarbetare ägarna knöt till sig, exempelvis Leijonborg. En centralfigur i det socialliberala-globala projektet.
Arpis möjligheter att redaktionellt forma innehållet är också snävt tilltagen, det handlar om för svag tillgång på skribenter som sett Sveriges problem och vill alarmera om dem, men nättidningen måste ju dock fyllas med text.

Absolut en kulturkrock mellan Sanandaji och Arpi, och den förre är alldeles för oborstad och okunnig om Sverige och svenskarna för att kunna driva en seriös opinionstidning mot rådande vanstyre i landet.

Som det är nu finns det endast ett fåtal nättidningar utanför etablissemanget som vågar gå all-in om tillståndet i Sverige, men de har låg status även hos likatänkande, effektivt stigmatiserade av MSM. Något Sverige i västvärlden är världsledande på.

Det kan vara så att det är omöjligt att framgångsrikt etablera ett opinionsmedia utanför MSM. Dess synliga och dolda makt är alltför tung och djupgående i samhället och i medvetanden.

Arpi har en historia av att våga uttala sig betydligt mer icke-PK än Tino.

Enligt uttalandet från Tino Sanandaji gällde kritiken inte "mellanmjölk", utan "lättmjölk", som enligt uppgift också skulle vara "sojabaserad".

När Negar förnekade det var det för att plagieringsstoryn redan var offentlig. Bra då förtydliga att konflikten hon hade med Bullen ej handlade om det.

Omid Smith är framgångsrik såtillvida att han trendar i topp på twitter i Sverige nu.

Ingen hade, vad jag vet, anklagat henne för det offentligt vid den tidpunkten. Nu finns det uppgift om att det var hon i tråden, vilket jag trodde sekunden jag såg henne förneka.

I kommentarerna till Sanandajis facebooksida finns lite mer info gällande den krönika som ska ha publicerats utan att ansvarig utgivare tillfrågats. Tino verkar mena att VDn var delegerad utgivare (det stämmer att ansvarig utgivare kan delegera, men den ansvariga utgivaren har alltid ansvaret). Denna ska då under typ helgen publicerat krönikan. I Tinos version är det är fortfarande lite oklart om han menar att ansvarig utgivare alltid tänkt sig att den skulle publiceras då men hävdar något annat för att få ammunition i den här striden, eller om det var en kommunikationsmiss och att den råkades publiceras något innan det var tänkt, men att redaktionsledningen nu använder något de vet var ett ärligt missförstånd för att driva sin agenda.


Alldeles oavsett vem som har faktiskt rätt måste jag säga att Tino hanterat det här dumt. Jag misstänker att det handlar om att han inte riktigt förstår hur man hanterar sånt här i Sverige. Man kan tycka vad man vill om den här aspekten av den svenska kulturen. Bra eller dålig. Men vi använder oss sällan av så direkt kommunikation. Ägarna sitter ju på all makt, så om redaktionsledningen känner att ägarna/företagsledningen driver på för mycket har de inte mycket att förlora på att gå till pressen. Det är en av de få kort de kan spela. Bulletin dör inte med att en och annan tycker att tämligen okända företagsledningen och ägarna är kuksugare. Om Arpi, Alice T och Per Gudmundsson drar förlorar Bulletin däremot typ hela sin pitch. Det smarta hade varit att publicera ett svar i journalisten där man i princip medger att alla inblandade är ovana vid sina roller, att VD:n inte längre kommer utföra redaktionella uppgifter (publicera artiklar, vara delegerad utgivare etc) och att man ska arbeta för formalisera kontakten mellan ägare/företagsledning och redaktionen. Samtidigt bör man så klart hålla kvar att man anser sig ha rätt att sätta upp inriktningen hos ledarsidan och att ha kvalitetskrav på tidningen som helhet (typ plagiera inte).

För visst. Arpi drog in det hela i offentligheten. Men det var det bästa kortet han kunde spela. Hans tjänst var redan osäker. Tino och ledningen har däremot ingenting att vinna på att det spelar ut sig bakom öppna dörrar. Att direkt anklaga sina stora namn för rena lögner etc (även om det så vore sant) känns som ett oerhört puckat drag.

Hur ska tidningen ens kunna fortsätta? De får göra en reboot. Men vem fan ska jobba där? Varenda journalist någon bredare skara vill läsa är ju bara att fetglömma. Nej, även om så allt var redaktionsledningens fel hade de ägarna/företagsledningen allt annat vinna på att backa något, framstå som lugn och inlyssnande och försöka få bort bråket från offentligheten. Givetvis var det också, i svensk kontext, korkad att direkt kritisera den plagierande journalisten i facebookposter. Det kanske hade funkat i Tyskland eller Iran. Man är säkert lite mer rakt på där. Men det är synnerligen "osvenskt" och upplevs säkert som obehagligt av medarbetarna.

Edit: Och jag är ledsen, men ingen bryr sig om någon helt okänd "Omid Smith" som ingen vet existerar. Något anonymt random konto med ett namn som inte finns på ratist, som helt saknar profilbild med mera är inte vatten värt. Att dra upp hans utsaga som "bevis" är snarare kontraproduktivt. Då var ju Mattias Lindberg bättre eldunderstöd. Men Mattias Lindberg var ju ändå inte del av redaktionen, så vad fan vet han om konflikten? En släkting har skrivit krönikor för DN. Inte fan vet hen ett skit om vilka redaktionskonflikter de har där.