Citat:
Ursprungligen postat av
Moscow99
Tack för omtanken återigen, grodan! Det uppskattas mycket
Gårdagen (fredag) var höljd i en sorts dimma. Jag glömde blända av med helljuset, visste inte var jag lagt tv-dosan osv. Som att vara helt vaken, men ändå yrvaken. Känslan påminner om den sorts hjärtesorg man känner efter man blivit dumpad av sin första riktiga kärlek. Det gör så jävla ont, men känns på ett sjukt sätt ändå renande och karaktärsbildande. Jag är uppväxt med att bygga ställning på en vindpinad fabrik 35 meter upp från marken. Men den sortens smärta som slog mig som en slägga, när min älskade vän drog sin sista suck, var så monumental och förlamande att jag tappade fotfästet.
Min första hund (sambon kom in i mitt liv med den underbara varelsen), och jag är nu såld på att ha hund resten av mitt liv. Damen i fråga var en chinese crested, världens mysigaste, som aldrig i hela helvetet gjorde en ondsint gärning. Hon älskade att gosa in sig i filten i soffan.
Du delar mitt synsätt och vet att när Gud stänger en dörr öppnar han samtidigt ett fönster. Det blir säkerligen en ny livskamrat inom nått år.
Fasen vad fint skrivet. Blir tårögd. När man läser det och tar in det så känns allt annat bara ointressant. Man bär ju så mycket kärlek till dom små och när dom säger godnatt för sista gången och man inte längre har en päls man kan känna blir det sååå jävla tomt. Natten vill aldrig ta slut. De där tassarna som man kunde känna och höra tidigt på morgonen vid sin första kopp kaffe, nosen som snuddade vid huden. Svansen som viftade av lycka. Plötsligt helt borta. Tanken på varför man inte lade mer tid med sin bästa vän.
Jag önskar att man kunde vrida tillbaka klockan bara ett år eller ett par månader. Moscow det blir nu en hård tid framöver. Det finns inga genvägar utan man måste leva med det hur nu man än gör. Ingen aning hur man klarar av det egentligen. Önskar dig all lycka just nu.