Knivdåden i Vetlanda 2021-03-03

(...) Vid terrorbrott kan detaljer om gärningens förlopp ge sammanhang. Knivattacker av ensamma terrorister, till exempel, är inte ovanliga. I Israel talades det till och med om en kniv-intifada under en tid när det var många dåd. Och de terrororganisationer vi i Europa har haft anledning att oroa oss mest för på senare år – Islamiska staten och al-Qaida – har uppmanat anhängare att anfalla med vad som finns till hands. Som knivar. Planerade terroristdåd brukar dock vara mer spektakulära.

Men utan kännedom om gärningsmannens härkomst eller vilka offren var är det svårt att se kontexten. Behöver man vara rädd för en terrorvåg? Det beror på. Bar något offer kippa eller davidsstjärna, var gärningsmannen palestinier? Ropade mannen Allahu akhbar?

(...)

Ikea-morden 2015 skakade Sverige. En 36-årig eritrean hämnade asylavslaget genom att hugga ihjäl två offer som valdes på grund av att de såg svenska ut.

Det är en parallell som kanske ligger närmare tillhands än exempelvis lastbilsterroristen på Drottninggatan.

Men vi vet inte. För i Sverige har vi intalat oss att myndigheterna inte ska berätta vad de vet. Vi har fått lära oss att vi inte ska peka ut någon, för att det kan drabba en hel grupp. Och vi har låtit politiken skapa ett skuggsamhälle där identiteter är oklara, där kriminaliteten är gränslös och extremismen har en grogrund.

Det har lett till att lilla Vetlanda är skräckslaget. Och hela Sverige delar den skräcken.