Citat:
Ursprungligen postat av
I-van-Toer
Oavsett vad folk tycker om Iron Maidens 90-tal så måste väl ändå alla hålla med om att "Fear of the Dark" från 1992 är en förjävla bra skiva. De tre första låtarna och titelspåret är ju bland det bästa bandet givit ut. Jag sätter den skivan lätt i topp fem-sex före Killers och Seventh Son.
De tre första låtarna på The X-factor med Bayley på sång är också starka låtar. Sign of the Cross, Lord of the Flies och Man on the Edge. Sant är dock att "No Prayer For the Dying" och "Virtual XI" är väldigt svaga för att vara Iron Maiden. Sen har jag lyssnat på skivorna från 2000-talet för få gånger för att bilda mig en klar bild av kvaliteten. Kanske på sin plats att lyssna igenom de fem senaste back-to-back.
För övrigt är nog min favoritlåt Rime of the Anicent Mariner från Powerslave.
Nja. Håller inte med. Tycker att Fear of the Dark är en hiskeligt ojämn historia. Be Quick or Be Dead, Afraid To Shoot Strangers och titellåten är bland det bästa de har gjort, men skivan har på tok för mycket utfyllnad och både Weekend Warrior och The Apparition tillhör det sämsta de någonsin släppt. Bruces sångröst hade förvisso redan börjat dala på No Prayer for the Dying, men på Fear of the Dark är den riktigt risig emellanåt.
Fast jämfört med Blaze Bayley är en risig Dickinson en dröm. Blaze sabbar nästan allt han rör. Virtual XI hade dock inte ens en bra sångare kunnat rädda, då materialet var under all kritik.
Jag har all respekt för Blaze som person - han verkar vara en genomtrevlig prick. Men sjunga... Det kan han inte.