Citat:
Ursprungligen postat av
alwayslook
Hejsan hejsan JokerSpöket👻😁🤚
Precis som du skriver, det ska finnas en fin balans i filmen, ibland lite segt som man förväntar sig i nästan varje film för att sedan övergå i härlig spännande svindlande skräck och obehag för att göra filmen fullkomlig 😊
Storyn är ju hjärtat, och bör således vara både intressant och spännande för att fånga sin publik.
Just ”Exorcisten” är ett sådant perfekt exempel på hur en skräckfilm ska regisseras och produceras.
Jag tycker dom gjorde ett toppenjobb för att vara en film gjord på 70-talet.
Idag ska de gå alldeles för fort, och då missar man den där känslan som är så viktig att få med.
Vissa regissörer försöker åtminstone fånga lite av den känslan och gör något helhjärtat.
Jag hoppas och tror att det kan förbättras i framtiden och att vi kan få se fram emot framtida mästerverk 😁👍
De finns många bra böcker/noveller därute som bara väntar på att få bli filmatiserade, jag väntar med spänning 😁🎥🍿
God kväll min gode/a trådkamrat
@alwayslook "von SkräckenBecker"
Enligt illustrationen nedan sett.
⬛A _________________ B⬛
⬛C _________________ D⬛
I skräck- och demon-filmen " Thé Exorcist"
från året 1973.
Linda Blair som i filmen spelade den 12 åriga och demonisérade flickan "Regan "Rex" MacNeil, hade sitt sovrum på övre vånings-planet.
Obs❗i varje hörn av "Regan's" sovrum hade man placerat ut én, kylfläkt i varje hörn av rummet, kylfläktarna drevs på låg kylning under cirka 24 timmar, detta resulterade i, att när "Regan" sedan och därefter låg i sin säng under täcket och andades, kom det ånga ur hennes mun vid varje utandning.
Sovrumsfönstren stod öppnade vid det aktuella tillfället då scenen filmades och skulle tala för den starka utomhus-kylan under vintertiden.
Scenen spelades in då det var varmt utomhus.
Obs❗Gällande vad jag tidigare har framfört om skräck- och demon-filmen "Thé Exorcist" från 1973, det vill säga att kunna ha en hanterad film-konst då man filmar en speciell scen, så gäller det att gå in i scenen med alla konstens regler vilket man lyckades med i detta fallet och i just den scenen.
Obs❗Det tog ungefär 24 timmar att med hjälp av lågdrivande fläktkylning kyla ner hela "Regan's" sovrum på övervåningen till rätt minus-temperatur, när sedan fönsterna öppnades tog det cirka 15 minuter för kylan att bli ineffektiv i "Regan's" sovrum.
Vidare sagt ... man var tvungen att använda låg nedkylnings-nivå på kylfläktarna för att dels uppnå en effektiv nedkylning och för att inte skada sovrummets interiör.
Obs❗I dag hade man enkelt och bekvämt skapat den scenen i "Regan's" sovrum med hjälp av dagens digitala teknik, och själva scenens effekt hade digitalt skapats på ungefär 60 till 120 sekunder, problemet med denna digitala tekniken hade då resulterat i en synlig och onaturlig scen, det vill säga, att det finns många nackdelar med den digitala tekniken då man skapar en effekt eller flera effekter till en scen, det är den naturliga delen som försvinner och det märks klart och tydligt i dagens olika filmer, framför allt när det gäller överdrivna färger.
Det finns faktiskt många suveräna scener i skräck- och demon-filmen "Thé Exorcist" från året 1973, och alla scenerna och effekterna var skapade med alla konstens regler då de gjordes och därför blev filmen ett mästerverk.
Hade "The Exorcist's" effekter gjorts med den digitala teknikens hjälp, då hade filmen tappat mycket av det naturliga.
Skräck- och demon-filmen "Thé Exorcist" från året 1973 är den i detaljer sett bästa skräckfilmen som hitintills har skapats i vår tid.
För att kunna förstå detta måste man veta mycket om hur filmen skapades och vilket arbete som låg bakom denna film.
Sedan gäller det också att ha ett vaket öga på skräckfilmens detaljer, det vill säga, sådant som folk oftast inte lägger märke till i en film som de ser.
När jag ser och bedömer en film som i detta fallet "Thé Exorcist" från 1973, så är jag mycket observant på de små detaljerna som uppenbarar sig i filmen, och just beträffande filmens små finurliga detaljer, så är det något som jag uppskattar väldigt mycket.
Nu är det givit vis så med mig som med alla andra, att man kan inte upptäcka allt framför ögonen redan den första gången som man ser filmen, men så plötsligt andra gången som man ser filmen säger man plötsligt till sig själv,
Oj tusan❗det där såg jag inte första gången jag såg filmen ...... hur tusan kunde jag missa det ?
Jag brukar för det mesta upptäcka de små finurliga detaljerna i en film redan första gången som jag ser den, men, emellanåt missar jag sådana detaljer och upptäcker dem först gången efter, det vill säga vid det andra tillfället då jag ser filmen på nytt igen.
Mvh/
Jester, The MovieGhost 👋👻
