Knapt 25 år men vill inte länge till, aldrig tyckt livet var intressant.

Ända sedan jag var liten har där aldrig funnits något av intresse i denna värld jag velat ägna mig åt förutom datorspel på sin höjd. Jag tycker livet och min tillvaro är så fruktansvärt meninglös. Inga intresse, ingen hobby, ingenting jag ser fram emot eller har lust att göra. Depression eller inte, jag är en helt ointresserad människa. Har arbete, en nära vän, jag ser bra ut och förutsättningarna är goda men problemet är jag. Finns inget driv i mig och där har aldrig funnits det heller, allting jag gör det gör jag för att jag måste, inte för att jag egentligen vill. Vad fan är meningen med livet när ingenting intresserar och jag knappt är 25 år gammal? De senaste två åren har jag berusat mig då och då med narkotika för att inte tappa det helt. Gång på gång har jag försökt mig på livet men känner alltid att jag egentligen inte vill det. Helst av allt skulle jag vilja bli obotligt sjuk så att jag kunde somna in och familjen lättare skulle acceptera läget än om jag tog livet av mig själv. Där är något fel på mig, inte som att jag är psykotisk eller konstig eller så, jag bara är ointresserad av vad ett liv innebär. Har ända sedan tidiga tonåren vetat att jag inte kommer skaffa fru, barn, villa och det där, eller vilja utvecklas karriärmässigt eller ägna mig åt något alls egentligen för där är inget jag vill göra mer än det nödvändiga.

Finns här någon som kan relatera?

Nej, säker på att du inte är deprimerad eller lider av någon annan diagnos?
Pröva SSRI eller nå såntdär de gillar att förskriva. Boka tid på vårdcentralen.

Börja med ta av dig offerkoftan. Du är väldigt negativ och tänker man bara negativt och skit så blir det negativt och skit.

Det gäller att du hittar det intresset som driver dig, det är det som är nyckeln till ett meningsfullt liv.

Så prio 1 sök reda på det intresset.

Ja faktiskt, men jag är dubbelt så gammal som du. I min ungdom reste jag mycket, pluggade och jobbade utomlands, bytte ofta både jobb och land och det höll min motivation igång. Nu känner jag att livet är mest en glädjelös transportsträcka fram till en osäker pension. Jag tror också att ni som är unga idag har ännu mindre framtidshopp än när jag var ung, och det är utan tvekan motiverat. Mitt hjärta brister för er alla.

Jag kan inte ge så mycket råd, tyvärr, men du vet säkert att du inte är ensam. Många unga svenska män ser väldigt mörkt på livet och framtiden, och det är en enorm skam att inte samhället tar detta på allvar. Men det är ett feminiserat och vitmanshatande samhälle som vuxit fram. Kan och vill du flytta till något annat land blir det kanske bättre?

Lycka till. Jag menar det verkligen. Droger löser ingenting.

Du har gjort en korrekt analys utifrån den du är och den situation du är i eller har möjlighet att uppnå. Vad man än gör så suger livet balle om man är pessimist. Var nöjd med det lilla. Du kan ligga i soffan, spela tv-spel, äta och dricka och slagga så mycket du vill.
Vad mer vill du?

Ta kontakt med vården, boka en tid till VC hos en kurator och berätta om hur du känner dig. Om du verkligen vill försöka få en annan syn på livet så prova modern psykiatri.

Paralellt med detta begrunda din livssituation, finns det något du kan göra för att förbättra den? Ny karriär t.ex? Flytta någonstans annanstans?

Jag hoppas du söker psykiatrisk hjälp för det kan vara något med din hjärnkemi som är off och kan behöva en boost.

Börja med amfetamin. Det ska nog få fart på dig. Så länge du har lite karaktär och sköter ditt övriga liv så ska det inte medföra några direkta problem.

Bra föda, sömn och träning är ett bättre alternativ än SSRI. Problemet är kort och gott att jag inte har något intresse för livet och så har det varit sedan barnsben. Är helt enkelt bara en sådan människa som inte ser tjusningen med livet. Haft en mycket kärleksfull och enkel barndom men föräldrarna fick muta mig att göra saker, annars skulle jag bara sitta vid datorn för ingenting annat hade jag intresse för. Så är det än i dag, minus datorn för t.om det är inte roligt sedan fem år tillbaka.

Har ADD och ätit elvanse kurer samt snortat vanligt amfetamin men jag gör tyvärr inget produktivt av det. Mår bra och känner mig lugn men gör absolut inte något produktivt.

Kan vara add - lite typiskt med håglöshet och inte komma igång med något. Troligen i kombination med en depression. Sen håller du väl på att bli vuxen och inser att livet i mycket innehåller skit. Det är jobb och slit. Men de flesta av oss inser ändå att alternativet att inte leva är sämre.

Du kan också testa en tripp på svamp eller LSD. Känner du någon som, kan stämma upp och vara tripsitter? Någon som vet vad hen håller på med.