Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Något är fel i skallen om man inte kan se storheten i Rain Upon the Impure.

Sedan när det gäller morderna bm klassiker måste Mglas Exercises in futility nämnas och det måste varit en stor jävla sten du varit under för att ha missat den plattan. Själv svär jag vid att With Hearts Towards None är deras finaste stund men Exercises är helt klart en starkare kandidat för kalla en klassiker. Annars kan man väll slänga in Svartidauðis Flesh Cathedral och Havukruunus Kelle surut soi. Kan man kalla dem klassiker? Fan vet jag men bra modern BM är det och det är väll vad som spelar någon roll

Edit: Slänger in Cobalts Gin med USAs i särklass bästa BM platta

Jag ska försöka tipsa utifrån hur du i tråden uttrycker att du gillar black metal, dvs väldigt melodiskt och riff-orienterat.

Nu var det någon som skrev att du avskydde Mgla, men är det säkert? Exercises in Futility är ju ett fantastiskt melodiskt black metal-album med fantastiska trummor. Lyssna exempelvis på "Exercise V", som är helt otrolig.

Även om det har blivit lite uttjatat nu är ett annat polskt band, Batushka, och debutalbumet "Liturgiya", faktiskt riktigt bra. Melodisk black metal blandat med rysk-ortodox liturgi som faktiskt blandar sig riktigt bra.

Ett annat album jag tror du skulle gilla är Cult of Fire - मृत्यु का तापसी अनुध्यान ((Ascetic Meditation of Death). Lyssna också på deras EP Čtvrtá symfonie ohně som är något utöver det vanliga. Där finns en tolkning av den tjeckiske kompositören Bedřich Smetanas stycke "Vltava" som är något jag tror du skulle uppskatta. Cult of Fire gör också väldigt melodisk black metal.

Nu verkar du ju ogilla atmosfärisk BM, men vill ändå även rekommendera Drudkh och albumet Кров у наших криницях (Blood in Our Wells) och Walknut - Graveforests and their shadows. Om du gillar Burzums Filosofem-era ser jag ingen anledning till att du skulle ogilla dessa faktiskt.

Sist men inte minst finns det ett ganska ungt norskt band som heter Whoredom Rife som är väldigt överskattat. I princip alla deras släpp är riktigt bra, men favoriten är spliten med Taake som heter "Pakt" som kom 2019.

EDIT: Håller med föregående talare angående Havukruunus Kelle surut soi, som är lite Bathory-struk. Dock tror jag inte du skulle gilla Svartidaudi, även om jag själv tycker de är fantastiska, då isländsk BM är väldigt dissonant och "modern".

baggebo1 är skojig. Att dissa Rain upon the impure i den här tråden är som att pissa på en bild av diktatorn i Nordkorea. Haha
Jaja, är det din åsikt så fine.

Riffig black som får en att känna styrka och må bra.
Svenska Panphage är då ett klockrent val.

Bästa plattan ”Jord” ligger nedan.

https://m.youtube.com/watch?v=K5eb5z08SnM


En av de bästa låtarna på den skivan heter Skandinawjo

https://sonichits.com/video/Panphage/Skadinawjo

Behöver hjälp med att hitta en metallåt. Låttexten går något i stil med "I'll draw my sword... For my king...Steel...". Det är lite uppbyggnad i början, sångaren börjar inte sjunga direkt. Jag tror (osäker) att sångaren är svensk och möjligen börjar med ett P i förnamnet. Låten var typ en av hans 3 mest populära. Vill även minnas att jag kollade på en nutida spelning från denna artist, och nästan alla kommenterarna var kritiska mot honom och kallade honom "washed-up". Är det någon som känner igen låten?

Edit : Yngwie Malmsteen – Wield My Sword

Jag skulle inte gå så långt som att dissa Ruins of Beverast, tycker det är helt ok, men överhypat är det definitivt.

Panphage däremot förtjänar mer uppmärksamhet. Tveklöst ett av de bästa svenska BM-banden som bildats under 2000-talet.

Marduk ”Wormwood” är ju lysande.

Monstraat och Hinsides (Ultra Silvams sångare/bassists projekt) split är hur jävla bra som helst. Smutsig sinnesförvirring rakt igenom, som man kan förvänta sig när Monstraat är i farten. Gött att höra att Hinsides låtar är på Ultra Silvam-demonivå; även om jag älskar fullängdaren når den inte upp till demons kvalité.

https://youtu.be/J_nmiFfl3bg

Det var en trevlig samling skivor du listat där! Tack för det. Djevel är ju en fantastisk vacker übernorsk sak som hämtad direkt från 90-talet. Kaosröjet hos Katharsis och Cultes des Ghoules gillar jag också som fan. Väldigt old school med massor av bra riff. Katharsis ganska thrash och lite punk tycker jag, CdG mer gammal döds av den här enkla också lite punkiga skolan (typ Autopsy och Master). De tre gillade jag som fan. Teitanblood lite enklare och lite tråkigare, den går mer direkt på det totala manglet. Inte lika bra riff som de tre favoriterna, men rätt ok ändå. Dödsengel kanske den som var minst intressant, de har lite det där tillgjort fula i riffen som jag inte helt kan uppskatta.

Jag måste också fråga dig en sak. Jag kollade lite på dina tidigare inlägg i tråden och här listar du dina favoritskivor:

(FB) Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Du listar Ruins of Beverasts skiva som jag precis genomled. Eftersom du verkar ha god smak och gilla när det händer saker i musiken så undrar jag bara vad du hittar i den skivan? Eftersom alla verkar gilla den så undrar jag om det är mig det är fel på eller om det pågår nån sorts masspsykos inom BM-världen? Jag är lite konfunderad för efter jag skrivit det där inlägget så satt jag och läste lite på Metal Archives och Rate Your Music och det verkar ju inte finnas någon i hela världen förutom jag som inte gillar skiten?

Lite finsk underhållning! Den här skolan är mitt nästa projekt att utforska ordentligt. Den här låten med Goatmoon är ju helt fantastisk:

https://www.youtube.com/watch?v=XIEspiryh8I

Versriffet efter den första folkmelodin - sublimt. Vet du vad Glanton? Jag älskar det!

Sargeist - Empire of Suffering.

https://www.youtube.com/watch?v=U-vjrnPpzLE

Satanic Warmaster - Wolves of Blood and Iron

https://www.youtube.com/watch?v=pRUj2P5WsZ8

Underbara låtar.

Ruins of Beverasts nya, ”The Thule .....nånting”, ligger ute på Spotify nu, har ej hunnit lyssna satte precis på den.
Nåt att lyssna till på helgen kanske.

Har lyssnat några dagar nu på The thule grimoires. Ljudbilden känns tyvärr ganska fluffig och fet. Väldigt ren och snyggt producerad precis som Exuvia, men Thule grimoires känns nog ännu fetare och mindre skarp. Tyvärr.
Låtmässigt är det däremot guld. Efter två tre lyssningar så framträder detaljer och mening, barbariska trummor som liknar Foulest semen of a sheltered elite, långa snabba partier som påminner om Rain upon the impure (med samma Black metal kraxande). Små detaljer höjer helhetsupplevelsen som fan.
von Meilenvald varierar sången något så in i helvete också, något jag var skeptisk till i början men uppskattar mer och mer.
The thule grimoires är lång, varierad och växer något grymt. Precis som Exuvia känns den nästan filmisk och berättande. Överväldigande mäktigt mörker. Plattans rymd är stor, djup och hotfull.
Hade ljudet varit lite mindre snyggt och istället varit lite raspigare och skarpare så hade The thule grimoires för mig legat där uppe med Rain upon the impure.
Nu är den ”bara” väldigt väldigt bra.
Men vem vet, skivjäveln kanske växer ytterligare och utklassar allt. Exuvia, till exempel slutar ju aldrig växa.


Nu spisas King Dude - Lucifer’s the light of the world. (Till slut orkar man inte med metalgenren längre)

Naxen - Towards the Tomb of Times (2020) https://www.youtube.com/watch?v=o22Far2TUeM

Inte alls så tokigt!